3G Infrastructure Services AB bildades 2001 och ägs till hälften vardera av mobiloperatörerna Telenor och Hi3G Access AB. Verksamheten i 3G-företaget består i att bygga och driva infrastruktur för mobiltelefoni främst inom 3G-nätet.
Verksamheten hos svarandeparten Vattenfall består, såvitt är av intresse i målet, i distribution av el till kunder i Vattenfalls nät, inkluderat nyanslutningar av kunder såsom 3G Infrastructure till elnätet.
3G Infrastructure yrkade att Vattenfall till bolaget ska betala 15 640 730 kronor på grund av att de anslutningsavgifter för 182 stycken av Vattenfall utförda elanslutningar kostat mer än vad som är skäligt enligt ellagen.
Solna tingsrätt ogillade 3G Infrastructures talan.
Bolaget överklagade till Svea hovrätt som gör i stort sett samma bedömning. I likhet med tingsrätten påpekar hovrätten att det finns avgöranden från kammarrätterna som har meddelats under den i målet aktuella tiden och som det går att dra vissa generella slutsatser från när det gäller tillämpningen av bestämmelsen om skäliga anslutningsavgifter i 3 kap. 7 § ellagen. Det framgår till exempel att en anslutningsavgift i möjligaste mån ska motsvara de faktiska kostnader som anslutningen medför.
Vidare ges viss ledning i fråga om bland annat principer för så kallad delning (se s. 186 f. i tingsrättens dom). Liksom tingsrätten kommer hovrätten dock fram till att det inte kan konstateras ha gällt någon enhetlig schablonmetod för den period som är aktuell i målet på det sätt som 3G Infrastructure har hävdat. Hovrätten delar alltså tingsrättens bedömning att det saknas stöd för att tillämpa någon schablonmetod (se s. 209 f. i tingsrättens dom).
För det fall att schablonberäkningar inte läggs till grund för bedömningen av skälig avgift enligt ellagen har 3G Infrastructure gjort gällande att bedömningen ska göras mot bakgrund av de faktiska omständigheter som har åberopats i målet (se s. 197 i tingsrättens dom). Här säger hovrätten till att börja med bedömer hovrätten att bevisbördan bör läggas på käranden. Det saknas anledning att tillämpa något annat beviskrav än vad som normalt gäller inom civilrätten. Det ankommer alltså på 3G-bolaget att styrka de omständigheter som bolaget har åberopat till stöd för att skäliga avgifter uppgår till de belopp som påstås och som understiger avtalade priser.
Hovrätten finner vidare i likhet med tingsrätten det ändamålsenligt att sammanfatta vilka rättsfakta 3G Infrastructure har åberopat. I korthet är det fråga om att anslutningen hade kunnat ske i en alternativ anslutningspunkt, att ledningen hade kunnat dras fågelvägen, att Vattenfall har gjort förstärkningar av nätet som inte varit avsedda att tillgodose enbart 3G-bolaget behov eller att anslutningen annars hade kunnat göras till lägre kostnad. Bolaget har vidare gjort gällande att andra kunder nyttjar ledningsdragningen/masten och att delning av avgiften därför ska ske.
Till att börja med anser hovrätten att 3G Infrastructure inte åberopat omständigheter och lagt fram bevisning beträffande något av anslutningsärendena som kan leda till slutsatsen att en alternativ (närmare) anslutningspunkt borde ha valts eller att dragningen kunde ha gjorts fågelvägen.
3G-bolagets påståenden om att Vattenfalls åtgärder inte har varit kundspecifika bygger i flera fall på samma argument som tidigare har framförts om alternativa anslutningspunkter eller dragning av ledning fågelvägen. Dessa delar har hovrätten behandlat ovan. I det följande behandlas påståenden av annat slag, innefattande att Vattenfall har gjort förstärkningar av nätet som inte var avsedda att enbart tillgodose 3G-bolagets behov, samt att billigare lösningar hade kunnat väljas.
Sammanfattningsvis har 3G Infrastructure inte åberopat omständigheter eller lagt fram bevisning beträffande något av anslutningsärendena som kan leda till slutsatsen att Vattenfall har belastat bolaget med kostnader för förstärkningar av nätet i strid med ellagen eller att anslutningarna annars hade kunnat göras till lägre kostnad.
Inte heller vinner bolaget framgång vad gäller argumentet om delning där bolaget anses ha ”fört sin talan på ett opreciserat sätt bl.a. genom att inte namnge vilka kunder som delar respektive anslutning/mast eller när varje kund började dela anslutningen/masten”.
Bolaget anses dock ha rätt till återbetalning med 301 854 kronor jämte ränta.
3G Infrastructure måste nu Vattenfalls rättegångskostnader i tingsrätten på drygt 18 miljoner kronor samt i hovrätten på 2,7 miljoner kronor.