Den 8 september 2018 ingick två kvinnor, 55 och 72 år gamla, ett avtal avseende mellanpudeln Nova, som är en tik. Nova är idag tre år gammal. Enligt avtalet ska 55-åringen vara fodervärd för hunden åt 72-åringen som är registrerad ägare. I korthet innebär fodervärdsavtalet att 55-åringen, utan att betala någon ersättning till 72-åringen, ska få ha Nova hos sig samt sörja för och vårda hunden till dess att äganderätten enligt villkoren övergår till 55-åringen. Vidare tillförsäkras ägaren rättigheter avseende avel på Nova.
I avtalet föreskrivs bland annat följande: 72-åringen förbehåller sig rätten till högst tre valpkullar med minst en levande valp per kull. Äganderätten övergår till 55-åringen sedan nämnda villkor är uppfyllt, dock senast när Nova uppnått fem års ålder. Fodervärden ska hålla ägaren informerad om när Nova löper och är skyldig att hålla Nova tillgänglig för ägaren, så att denna kan utnyttja sina rättigheter i enlighet med avtalet.
Rätt disponera hunden vid parning
Rättigheterna består bland annat i att få disponera Nova vid parning och valpning samt efter valpning. Om 55-åringen agerar i strid med dessa villkor har ägaren rätt att ta tillbaka Nova. Ägaren har gjort gällande att Nova fött ett antal valpar under den tid som hunden varit i 55-åringens vård samt att fodervärden sedan sålt dessa. 55-åringen har vidgått att valpar har sålts, men påstått att valparna inte var Novas samt att Nova inte har fött några valpar.
72-åringen kräver tillbaka hunden samt yrkar skadestånd med 65 000 kronor för försäljningen av valparna.
Helsingborgs tingsrätts domskäl sträcker sig över 19 sidor. Domstolen inleder med att konstatera att huvudfrågan i målet är om hunden Nova har fött valpar eller inte. En annan fråga, som är i princip självständig i förhållande till den nyssnämnda, är om fodervärden uppfyllt sin avtalsenliga skyldighet att i förhållande till 72-åringen hålla Nova tillgänglig för avel.
Tingsrätten börjar med att pröva om Nova har fött valpar eller inte. Om bevisningen medför att tingsrätten ska utgå från att Nova har fött valpar innebär det att Nova måste ha löpt och parats under den tid som Nova varit hos fodervärden. Under sådana förhållanden har värden agerat i strid med avtalsvillkoren om att hon omedelbart vid löpnings början ska meddela 72-åringen om det samt att den sistnämnde disponerar Nova vid parning och valpning, samtidigt som Nova utan 72-åringens godkännande har parats hos 55-åringen.
Sjukdom
55-åringen hävdar att Nova fått en sjukdom som man normalt sett ska var skyddad mot om man har valpat. Enligt tingsrätten kan det inte dras några vidare slutsatser av denna bevisning, i vart fall inte i de avseenden som 55-åringen har hänfört sig till, än att just förekomsten av sjukdomen pyometra hos Nova i sig inte medför stöd för att Nova har valpat.
55-åringen åberopar vidare ett DNA-test som, enligt domstolen, visar att en testad valp inte har något inslag av den ras som Nova är av medför det ett starkt stöd för Nova inte har fött hunden ifråga. Det stödjer även påståendet om att Nova överhuvudtaget inte valpat på det sätt som 55-åringen gjort gällande.
Övrigt muntlig bevisning från 55-åringen medför betydande stöd för att valparna inte är Novas. Tingsrätten anser att 55-åringen genom denna bevisning i tillräcklig utsträckning bevisat sitt påstående om att Nova inte har valpat.
När det gäller 72-åringens motbevisning framgår det alltjämt, enligt tingsrätten, av anteckningar från en veterinär, i kombination med vad som framgår av veterinärjournalen, att Novas allmäntillstånd vid en åberopad veterinärundersökning, oavsett vilken sjukdom som Nova till sist diagnostiserades med, var sådant att det lämnar klart utrymme för att Nova hade valpat.
Tidsmässigt samband
Tingsrätten kan vidare konstatera att även det tidsmässiga sambandet mellan valparnas födsel, som enligt 55-åringrns uppgifter till veterinären var bara enstaka dagar innan veterinärbesöket, och Novas problem med livmodern är anmärkningsvärt.
Av den annons genom vilken valparna lades ut till försäljning och de videoinspelningar som 72-åringen åberopat framgår att 55-åringen gett uttryck för att Nova är valparnas mamma även vid fler tillfällen än vid veterinärbesöket.
Tingsrätten har konstaterat att 55-åringen uppfyllt sin bevisbörda i förhållande till påståendet att Nova inte har valpat. Enligt tingsrättens mening är dock den bevisning som 72-åringen lagt fram, om att Nova har fött i målet aktuella valpar, minst lika stark. Det medför att 72-åringens bevisning rubbar bevisläget i sådan mån att det beviskrav som 55-åringen måste uppnå, inte uppnås. Under sådana förutsättningar medför den bevisbörderegel som tingsrätten tillämpar att tingsrätten ska utgå ifrån det som 72-åringen gjort gällande, nämligen att Nova har fött i målet aktuella valpar.
Bevisning misslyckades
Men 72-åringen dock inte lyckats bevisa att 55-åringen brustit i sina skyldigheter att hålla Nova tillgänglig för 55-åringen, på det sätt som följer av parternas avtal.
Men det förhållandet att Nova har fött valpar när hon varit i 55-åringens vård medför att fodervärden har gjort sig skyldig till flera avtalsbrott. Eftersom Nova har valpat har hon också löpt. Parterna är överens om att värden inte lämnade någon information om att Nova löpte, vilket innebär ett brott mot parternas avtal. Vidare har 55-åringen disponerat Nova vid parning och valpning, trots att sådan dispositionsrätt enligt punkten 4 i avtalet tillkommer 72-åringen. Dessutom har 55-åringen sålt egendom vars äganderätt tillkom 72-åringen. Redan dessa avtalsbrott ger 72-åringen rätt att häva avtalet och utan ersättning återfå Nova.
Eftersom Nova har fått en valpkull har hon dessutom parats under tiden hon var i 55-åringen vård.
Det innebär att 72-åringen ska ha tillbaka sin mellanpudel och ges rätt till 65 000 kronor i skadestånd.