Kunden begärde fullföljande av ett elavtal med ett elbolag. I sin anmälan till nämnden uppgav han följande: Den 1 september 2022 tecknade han ett avtal om ett fast pris på el för 8 öre per kWh med ett års bindningstid. Dagen efter fick han besked från företaget om att ett systemfel lett till att ett för lågt pris visats och att det därför inte fanns något avtal mellan honom och företaget.
I sitt svar till nämnden uppgav företaget följande: Från midnatt fram till tidig morgon den 1 september 2022 inträffade ett systemfel hos elbolaget vilket resulterade i att felaktiga priser på fasta avtal visades på bolagets hemsida, Mina sidor samt i mobilappen. Det pris som visades var 8 öre per kWh vid ett års bindningstid. Korrekt pris den aktuella dagen skulle ha varit 671 öre. Priserna under dagarna närmast före och efter den aktuella dagen varierade mellan 610 och 830 öre per kWh.
När felet upptäcktes den 1 september 2022 stoppade företaget alla fasta erbjudanden i sina kampanjer och via sina samarbetspartner, skickade ut information via e-post och brev till alla kunder som tecknat fasta avtal under morgonen samt stoppade och återkallade alla avtal och fullmakter gällande dessa fasta avtal. Företaget har nu infört åtgärder av teknisk karaktär för att förhindra att något liknade kan inträffa i framtiden.
Företaget anser att parterna inte har träffat något giltigt avtal. Det felaktigt angivna priset borde ha framstått som sensationellt lågt för anmälaren givet det allmänna prisläget för elavtal. Anmälaren har därför insett eller i vart fall bort inse att ett misstag förelåg såvitt avsåg priset.
Allmänna reklamationsnämnden anser att eftersom det föreligger en skillnad mellan den lämnade prisuppgiften och bolagets avsikt så är det fråga om ett så kallat förklaringsmisstag. Om företaget ska vara bundet av den lämnade prisuppgiften eller inte beror på om DB har insett eller borde ha insett misstaget, dvs. om han varit i ond tro.
För att ond tro ska anses föreligga krävs endast insikt om att motparten avsett något annat än det som anges i förklaringen, i det här fallet prisuppgiften. Det krävs alltså inte att det föreligger klarhet om exakt vad motparten i stället ville (Ramberg, Allmän avtalsrätt, 8 upplagan, s. 119). Bedömningen av vad en part borde ha insett sker i huvudsak objektivt. En part får anses ha bort inse det som en normalt omdömesgill och erfaren person hade insett.
Det är inte ovanligt att företag marknadsför varor och tjänster till mycket låga priser för att locka kunder. Enligt principen om fri prissättning får ett företag som utgångspunkt själv bestämma till vilket pris det vill sälja en vara eller tjänst. Ett företag kan till och med göra det affärsmässiga övervägandet att sälja vissa varor och tjänster med förlust.
Det får, enligt ARN, antas att en konsument som väljer att binda elpriset under viss tid har gjort vissa överväganden. Det torde normalt sett handla om att konsumenten vill få bort risken för att priset blir högre i framtiden och undvika att påverkas av prisvariationer; man vet vad elpriset kommer vara under hela bindningstiden.
Vid de överväganden som görs inför ett beslut om val av prismodell för ett elavtal kan det antas att priset i normalfallet har stor betydelse. Det gäller inte minst under detta år då priserna på elmarknaden varit högre och mer svängiga än någonsin. Tillgången till och priset på el har också varit frågor som fått stort utrymme i samhällsdebatten. De höga elpriserna får inte minst mot denna bakgrund antas ha varit väl kända för hela befolkningen.
Ett pris om 8 öre per kWh motsvarar ungefär 1 procent av det korrekta priset. Mot bakgrund av det som tidigare anförts om vad som vid tidpunkten var allmänt känt om elpriset så borde kunden ha förstått att den lämnade prisuppgiften om 8 öre per kWh med ett års bindningstid var ett misstag från företagets sida. Det gäller även med beaktande av att det under året har förekommit stora variationer i dagspriset för el. Företaget är därmed inte bundet av prisuppgiften. Avtalet är ogiltigt. Kundens krav ska därför avslås.