Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

AD: Avskedad har rätt till skadestånd för avbrutna provanställningar

En arbetstagare som avskedas utan laga skäl har rätt till skadestånd för inkomstförlust som uppstår till följd av att provanställningar upphör hos nya arbetsgivare. Arbetsdomstolen anser att arbetstagaren annars riskerar att avhålla sig från att söka eller ta en provanställning. Det ligger inte i en skadeståndsskyldig arbetsgivares intresse.

AD: Avskedad har rätt till skadestånd för avbrutna provanställningar

Den aktuelle arbetstagaren är civilingenjör och medlem i Unionen. Han började den 2 maj 2018 arbeta hos WSP Sverige AB som ingår i WSP-koncernen, som är ett globalt analys- och teknikkonsultföretag. Den 9 december 2019 avskedade bolaget honom.

Efter att han avskedats har han haft två provanställningar hos andra arbetsgivare. Den första provanställningen var under perioden den 8 januari–30 april 2020 och den andra under perioden den 1 juli–9 december 2020. Båda provanställningarna upphörde utan att övergå i en tillsvidareanställning.

Tvist har uppstått mellan parterna om bolaget ska betala allmänt och ekonomiskt skadestånd till mannen med anledning av bolagets avskedande. Förbundet har gjort gällande att han har avskedats utan att det ens funnits saklig grund för uppsägning av honom och att bolaget därför är skyldigt att betala allmänt och ekonomiskt skadestånd till honom. Om Arbetsdomstolen skulle finna att det inte funnits laga skäl för avskedandet men saklig grund för uppsägning har han, enligt förbundet, rätt till allmänt skadestånd för det felaktiga avskedandet.

När det gäller frågan om ekonomiskt skadestånd är parterna oense om det finns adekvat kausalitet mellan avskedandet och mannens ekonomiska förluster i tiden efter det att de provanställningar, som han hade efter avskedandet, hade upphört.

Arbetsdomstolen beslutade att genom mellandom pröva följande frågor.

- Har mannen, förutsatt att domstolen vid en slutlig prövning skulle komma fram till att bolaget brutit mot anställningsskyddslagen genom att avsluta hans anställning, rätt till ekonomiskt skadestånd för tiden efter upphörandet av den första provanställningen den 30 april 2020?

- Om den frågan besvaras jakande, har han en sådan rätt även för tiden efter upphörandet av den andra provanställningen den 9 december 2020?

Arbetsdomstolen inleder med att konstatera att av allmänna skadeståndsrättsliga principer följer att en skadelidande är skyldig att begränsa sin skada. Inom arbetsrättens område har det ansetts att en arbetstagare som blivit oriktigt skild från sin anställning är skyldig att försöka minska sin skada genom att söka annan anställning (se till exempel AD 1997 nr 123 och AD 1982 nr 30). Vidare upprätthålls ett krav på adekvat kausalitet. I detta ligger att det för skadeståndsansvar inte är tillräckligt att det finns ett faktiskt eller logiskt orsakssamband mellan handling och effekt, utan att det också krävs att

sambandet är av viss särskild beskaffenhet eller har viss kvalitet. Kausalsambandet måste värderas för att utröna om skadan har framstått som en beräknelig och i viss mån typisk följd av det skadegörande beteendet. Skadan ska alltså ha varit i någon mening förutsebar och skadeståndsansvar omfattar inte effekter av den skadegörande handlingen som är så osedvanliga eller osannolika att den skadevållande parten inte borde ha tagit dem i beräkning (se till exempel NJA 2017 s. 9 stycke 26 med hänvisningar).

AD noterar att arbetsgivarparterna inte har påstått att mannens anställning hos bolaget, om han inte hade avskedats, skulle ha upphört av något annat skäl. Det får därför förmodas att han i så fall hade haft kvar sin anställning hos bolaget och uppburit lön. Inte heller har det gjorts gällande att ingenörens provanställningar skulle ha upphört till följd av misskötsamhet eller motsvarande från

hans sida eller att han felaktigt skilts från dessa anställningar.

En arbetstagare som blivit felaktigt avskedad från en tillsvidareanställning förväntas söka annan anställning eller på annat sätt skaffa sig försörjning och kan då inte avstå från att acceptera provanställningar eller andra anställningar med sämre anställningstrygghet än tillsvidareanställningar. På arbetsmarknaden är det, konstaterar AD, vanligt och fullt accepterat att nyanställningar sker i form av provanställningar.

Att ett avskedande från en tillsvidareanställning leder till att arbetstagaren blir arbetslös och att en senare ny anställning inletts som en provanställning, är således ett normalt och förutsebart händelseförlopp. Även om avsikten i princip är att en provanställning ska övergå i tillsvidareanställning är, i en sådan situation, den ökade risk för arbetslöshet som följer med anställningsformen provanställning föranledd av avskedandet. Detsamma gäller om arbetstagaren därefter får ytterligare en provanställning.

AD skriver: ”En ordning, som innebär att redan en provanställning skulle bryta det skadeståndsrättsligt relevanta sambandet mellan en tidigare arbetsgivares brott mot anställningsskyddslagen och framtida inkomstbortfall, skulle kunna avhålla arbetstagare från att söka eller ta en provanställning. Det ligger inte i en skadeståndsskyldig arbetsgivares intresse”.

Eftersom mannen varken felaktigt skilts från de aktuella provanställningarna eller dessa upphört till följd av misskötsamhet eller motsvarande från hans sida, anser Arbetsdomstolen att det finns ett adekvat samband mellan bolagets avskedande av ingenjören och hans inkomstbortfall efter såväl den första som den andra provanställningen. Bolaget bör, om det skulle befinnas vara skadeståndsskyldigt, vara skyldigt att ersätta denna ekonomiska skada. Mellandomsfrågorna ska besvaras i enlighet med detta.

Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

20-21.pdf

100 KB
Instans
Arbetsdomstolen
Rättsområden
Skadeståndsrätt, Anställning, uppsägning och avskedande