Kommunfullmäktige i Härjedalens kommun beslutade vid sammanträde den 12 juni 2017 att anta detaljplan för Messlingen 3:134, Kappraet. Syftet med planen är att skapa förutsättningar för en utbyggnad av den alpina anläggningen och för omfattande strukturella investeringar. Ambitionen är att skapa en åretruntanläggning och planen inriktas mot bebyggelse med kommersiella bäddar intill skidnedfarter.

Detaljplanen ska möjliggöra för bland annat 136 nya fritidshusfastigheter som byggs ut i tre etapper, hotell, 40 lägenheter samt lägenheter för personalboende, ny barnlift samt ny lift med nya nedfarter och cirka åtta hektar tillkommande skidyta för utförsåkning.

Mittådalens sameby yrkade att Mark- och miljödomstolen i Östersund ska upphäva kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanen. Sambyn ansåg bland annat att kommunens "Konsekvensbeskrivning för renskötseln" nästan inte alls belyser den planerade etableringens påverkan på renskötseln och uppgifter om samebyns markanvändning är nästintill obefintlig. 

Mark- och miljödomstolen konstaterade att för att förstå markens betydelse för renskötseln i området krävs information och kunskaper om hur samebyn bedrivit, bedriver och avser att bedriva sin renskötsel och hur områdets funktion, både på lång och kort sikt, inverkar på samebyns renskötsel som helhet. Inför kommunens framtagande av en detaljplan är därför samråd med samebyarna och eget kunskapsinhämtande nödvändigt för att kunna skaffa sig tillräckligt underlag för en sådan bedömning.

Den utredning som ligger till grund för kommunens antagandebeslut är uppenbart otillräcklig för att kunna ligga till grund för en relevant bedömning enligt 3 kap. 5 § miljöbalken. Domstolen ansåg därför att kommunens beslut att anta detaljplanen ska upphävas.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att Sametinget har pekat ut området Anåfjället/Lillfjället, 4 kilometer sydost om planområdet, som ett riksintresseområde. En myndighets utpekanden av riksintresse är endast att betrakta som anspråk på riksintressen. De är alltså inte rättsligt bindande vid prövningen av mål eller ärenden utan det ankommer på prövningsmyndigheten att i det enskilda fallet göra den bedömningen. (Se Bertil Bengtsson m.fl., Miljöbalken En kommentar, Del l, april 2019, s. 3:5)

Bestämmelsen innebär att även en åtgärd som vidtas utanför ett riksintresseområde kan vara otillåten på grund av de konsekvenser den bedöms ha för riksintresset. I detta fall finns ett område som pekats ut som riksintresseområde relativt nära det område som planeras för utbyggnad av en alpin anläggning. Kommunen borde mot den bakgrunden under planförfarandet ha tagit ställning till om Anåfjället/Lillfjället utgör ett riksintresse eller inte och utifrån detta göra en bedömning av om den planerade exploateringen kunde tillåtas.

I konsekvensbeskrivningen för rennäringen har kommunen anfört att kommunens ställningstagande och beaktande av rennäringens riksintresseanspråk kommer att klargöras i det pågående arbetet med en ny översiktsplan och att avsikten är att så långt som det är möjligt ta hänsyn till rennäringen. Det framgår emellertid inte av handlingarna i detaljplaneärendet om kommunen anser att det utpekade området utgör ett riksintresse eller inte.

Mark- och miljööverdomstolen anser, i likhet med mark- och miljödomstolen, att den utredning som ligger till grund för kommunens antagandebeslut är otillräcklig för den bedömning som måste göras enligt 3 kap. 5 § miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen finner därför inte skäl att ändra mark- och miljödomstolens dom utan kommunens överklagande ska avslås.