Den 13 februari 2019 inledde Socialnämnden i Mariestad en utredning med anledning av att myndigheten fått in uppgifter att föräldrarna till ett barn fött 2018 hade problem med missbruk. Samma dag placerades barnet hos sina morföräldrar, vilka dock uppgav för socialtjänsten att de inte hade möjlighet att ta hand om barnet.
Den 22 februari lade nämnden fram en överenskommelse som innebar att mamman och barnet fortsatt skulle bo hos morföräldrarna under sex månader. Morföräldrarna ålades bland annat att ständigt kontrollera var mamman och barnet befann sig.
I anmälan till Justitieombudsmannen, JO, klagade barnets mamma på Mariestads kommuns handläggning. Hon var missnöjd med att morföräldrarna inte fått någon ersättning eller hjälp av socialtjänsten efter placeringen samt att någon uppföljning aldrig skedde.
I sitt remissvar anförde nämnden bland annat följande. När morföräldrarna uppgav att de inte kunde ta hand om barnet ansåg nämnden att mamman också kunde flytta in för att på så sätt avlasta dem. Skälet till att ingen ersättning betalats ut var att det rörde sig om en så kallad nätverksplacering.
Inledningsvis anför JO att socialnämnden i sitt remissvar verkar ha ansett att placeringen av mamman och barnet hos morföräldrarna utgjorde en privatplacering, det vill säga en frivillig överenskommelse dem emellan med nämndens medgivande. För att ett sådant medgivande ska kunna lämnas krävs det att socialtjänsten genomför en utredning – vilket inte skett. Pappans samtycke inhämtades inte heller trots att föräldrarna hade gemensam vårdnad, vilket krävs vid en privatplacering.
JO:s bedömer därför att det inte varit fråga om en privatplacering utan att barnet placerades hos morföräldrarna av nämnden. Det fattades aldrig något beslut om detta. JO uttrycker förvåning över att barnet placerades hos morföräldrarna trots att de uppgav att de inte kunde ta hand om barnet och är mycket kritisk i detta avseende. Nämnden får också kritik för att de inte utgav någon ersättning till morföräldrarna för den fortsatta placeringen.
Vidare framhåller JO att socialnämnden ansvarade för att barnet fick god vård i och med att det var nämnden som placerat barnet hos morföräldrarna. Vissa formuleringar i överenskommelsen antyder snarast att nämnden försökt avtala bort sitt lagstadgade ansvar för barnet. Även i denna del är JO mycket kritisk till hanteringen.
Sammanfattningsvis konstaterar JO att bristerna i handläggning rör helt grundläggande frågor och att socialnämnden förtjänar allvarlig kritik.