Hemåt Fastigheter AB är moderbolag i en koncern som äger ett antal kommersiella fastigheter i Kalix och Boden. År 2014 ägdes en fastighet av koncernens dotterbolag Bostadsrättsföreningen Hemåt i Boden. Moderbolaget anlitade Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB, PwC, för att utreda vissa skattemässiga konsekvenser av en eventuell överlåtelse av fastigheten till ett av bolagen i koncernen.
Efter att en promemoria hade upprättats av en av skatterådgivarna överläts fastigheten från bostadsrättsföreningen till det av Hemåt helägda dotterbolaget Hemåt Boden Två AB. Den 12 februari 2016 meddelade inskrivningsmyndigheten lagfart samt förklarade att uppskov med betalning av stämpelskatten inte kunde medges. Stämpelskatten uppgick till dryga 1,5 miljoner kronor. Beslutet överklagades utan framgång.
Riskerade vägrat uppskov
Tvisten rör huruvida PwC är skadeståndsskyldigt gentemot Hemåt på grund av utförd rådgivning då skatterrådgivaren inte informerade om att uppskov riskerade att vägras på grund av att överlåtaren av fastigheten var en bostadsrättsförening . Hemåt menade att PwC:s rådgivning var felaktig och vårdslös eftersom en bostadsrättsförening inte kan ingå i en koncern på ett sådant sätt att uppskov med stämpelskatten kan medges. Detta följer av relevant lagtext samt uttalanden i förarbeten och i rättspraxis. Om rådgivningen hade varit korrekt hade Hemåt inte genomfört fastighetsöverlåtelsen och då undvikit den onödiga skatteutgiften på drygt 1,5 miljoner kronor.
PwC ansåg att deras rådgivning inte hade varit felaktig eller vårdslös. Hemåt Boden Två har inte heller drabbats av någon skada till följd av förvärvet av fastigheten från bostadsrättsföreningen.
Stockholms tingsrätt konstaterade att rådgivaren inte vid något tillfälle framhöll att det förelåg en risk att uppskov med betalning av stämpelskatten inte skulle medges, trots att Hemåts företrädare gjort tydligt att en eventuell underprisöverlåtelse av Fastigheten inte fick resultera i några skatteutgifter. Detta måste ha ”ingett en känsla av säkerhet hos Hemåt”.
Tingsrätten noterade att det av rådgivarens egna uppgifter framgick att hans undersökning i viss mån varit bristfällig då han underlåtit att undersöka förarbeten och praxis. Om han hade vidtagit erforderliga undersökningar av gällande rätt hade hans råd emellertid troligen blivit detsamma.
Inte vårdslöst
Sammantaget ansåg tingsrätten att det råd som PwC lämnat inte kunde anses vårdslöst med hänsyn till hur rådet förhöll sig till det rådande rättsläget. Hemåt kunde då inte vinna bifall med sin talan och käromålet skulle därför ogillas redan på denna grund.
Svea hovrätt gjorde samma bedömning och konstaterade att en ren förmögenhetsskada är enligt 1 kap. 2 § skadeståndslagen en sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sakskada. Skadan kan komma till uttryck i en värdeminskning, i en inkomstförlust eller i en utgift eller skuld utan motsvarande nytta för den skadelidande (jfr exempelvis Jan Hellner och Marcus Radetzki, Skadeståndsrätt, 10uppl., 2018, s. 63 f.). Det är Hemåt som har bevisbördan för att Hemåt Boden Två har drabbats av en skada på det sätt som påstås.
Av Hemåt åberopad bevisning framgår att Hemåt Boden Två till följd av köpet drabbades av en skatteutgift. Det framgår dock också att Hemåt Boden Två tillfördes en tillgång. Hemåt har inte åberopat någon bevisning som visar att köpet av fastigheten sammantaget innebar att Hemåt Boden Tvås tillgångar minskade i värde.
Även om Hemåt Boden Två på grund av köpet åsamkades en skatteutgift om 1 507 433 kr är det, avrundar hovrätten, mot denna bakgrund inte visat att bolaget har lidit någon skada på grund av överlåtelsen. Det innebär att Hemåts talan skulle ogillas och att tingsrättens dom fastställdes.
Utpräglat udda situation
Högsta domstolen konstaterar att revisionsbyrån hade goda skäl för sitt antagande att inskrivningsmyndigheten skulle bevilja uppskov med stämpelskatten. Men i detta fall rörde det sig ändå om en utpräglat udda situation. Med hänsyn till den stora vikt som uppdragsgivaren fäste vid att några negativa skattekonsekvenser inte fick uppstå i anledning av överlåtelsen fanns det därmed skäl för byrån att undersöka saken närmare. Eftersom uppdragsgivaren inte fick den information om rättsläget och om hur detta hade bedömts i praxis som man hade anledning att förvänta sig, hade byrån handlat oaktsamt.
HD gör en annan bedömning av skadan än hovrätten. Det förhållandet att fastighetsförsäljningen i andra hänseenden kan ha gett ekonomiska fördelar för Hemåt Boden Två och koncernen saknar, menar HD, betydelse för bedömningen av vilken skada som själva oaktsamheten har orsakat. PwC har sålunda inte förmått bevisa någon relevant omständighet till stöd för att skadan ska anses mindre än vad som svarar mot skatteutgiften. Med utgångspunkt i tidigare avgöranden kommer Högsta domstolen fram till att den skada som uppkommit ska bestämmas till utgiften för stämpelskatten, det vill säga omkring 1,5 miljoner kronor.
När det gäller ansvarsbegränsningen till 450 000 kronor redovisar HD en del omständigheter som talar för en jämkning av ansvarsbegränsningen med stöd av 36 § avtalslagen. Bland annat hänvisas till att själva kärnan i uppdraget var att ge ett fullgott underlag för en bedömning av skattekonsekvenserna och att revisionsbyrån rimligen kunde försäkra sig mot risken för att felaktig eller ofullständig rådgivning skulle ge upphov till skada.
Samlad bedömning
Frågan om en ansvarsbegränsning kan jämkas med stöd av 36 § avtalslagen måste dock avgöras genom en samlad bedömning av omständigheterna. Den oaktsamhet som kan läggas revisionsbyrån till last framstår som förhållandevis begränsad. Särskilt mot den bakgrunden kommer Högsta domstolen fram till att det inte finns anledning att jämka ansvarsbegränsningen.
I enlighet med ansvarsbegränsningen ska revisionsbyrån därför bara betala ungefär 450 000 kr i skadestånd.
Två justitieråd gör en annan bedömning framför allt när det gäller frågan hur klandervärd PwC:s oaktsamhet är och — delvis till följd därav — även förutsättningarna för en tillämpning av 36 § avtalslagen i detta fall. Med tanke på den stora vikt som Hemåt hade förklarat att koncernen fäste vid att några negativa skattekonsekvenser inte fick uppstå fanns det skäl för revisorn och PwC att undersöka rättsläget närmare, till exempel genom att ta kontakt med Lantmäteriet och höra hur myndigheten brukade bedöma frågan. I vart fall borde man från PwC:s sida inte ha lämnat ett så reservationslöst besked om att uppskov skulle komma att medges för stämpelskatten.
Eftersom PwC inte gav Hemåt ett godtagbart och rättvisande underlag för en bedömning av risken för negativa skattekonsekvenser, måste bolaget anses ha handlat oaktsamt. Det gäller oavsett hur rättsläget i realiteten är i det aktuella avseendet. I sitt sammanhang är underlåtelsen dock inte så allvarlig att den ska bedömas som grov.
Klart klandervärd
I detta fall konstaterar justitieråden emellertid att, även om oaktsamheten inte kan anses som grov, så måste PwC:s underlåtenhet ändå bedömas som klart klandervärd. Det rör sig om en icke obetydlig oaktsamhet. Detta ska väga förhållandevis tungt vid bedömningen av frågan om ansvarsbegränsningen är oskälig.
Hemåt kan knappast sägas ha haft en direkt underlägsen ställning. Men det bör beaktas att PwC, som är en kvalificerad och stor aktör, hade åtagit sig ett precist rådgivningsuppdrag på det egna specialområdet.
Det vore, enligt de skiljaktiga, oskäligt om ansvarsbegränsningen nu skulle urholka PwC:s ansvar för den skada som bolaget av oaktsamhet har vållat Hemåt. Slutsatsen är därmed att 36 § avtalslagen bryter igenom ansvarsbegränsningen på så sätt att PwC blir fullt ersättningsskyldigt gentemot Hemåt. Bolagets talan om skadestånd ska alltså bifallas.
Högsta domstolen ändrar hovrättens dom också i fråga om rättegångskostnader och befriar Hemåt Fastigheter AB från skyldigheten att ersätta Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB för rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten.