En kvinna köpte i maj 2022 två biljetter till en konsert i Stockholm en dryg månad senare. När hon fick biljetterna skickade till sig hade de dock en annan persons namn på sig – samt ett annat pris än de totalt 1 897 kronor hon skulle betala till det bolag vars hemsida hon köpt biljetterna på. Kvinnan ville då ångra köpet – något hon meddelade företaget efter två dagar.
Företaget motsatte sig dock detta och krävde kvinnan på betalning för biljetterna. Det finns ingen laglig rätt att ångra köp av biljetter till en konsert, argumenterade man. Som kund kan man köpa till ett avbokningsskydd, men det hade kvinnan inte gjort.
Saken hamnade senare i Allmänna reklamationsnämnden, ARN, som nu ger kvinnan rätt och rekommenderar näringsidkaren att avstå från sitt krav.
Huvudregeln enligt distansavtalslagen är att man kan ångra ett köp inom 14 dagar, men denna ångerrätt gäller inte för kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod.
Distansavtalslagens reglering grundar sig i stora delar på konsumenträttighetsdirektivet. Enligt EU-domstolen är den primära tanken med undantaget för bland annat konserter att skydda näringsidkaren mot den risk som är förenad med att näringsidkaren reserverar kapacitet som denne kan få svårt att fylla om ångerrätt utövas. Domstolen har därför uttalat att när köpet gjorts från ett annat företag än det som arrangerar aktiviteten gäller undantaget från ångerrätten bara om frånträdandet drabbar arrangören ekonomiskt. Detta kan bli beroende av hur det avtalsrättsliga förhållandet mellan arrangören och den som säljer biljetterna ser ut.
ARN konstaterar även att det av EU-domstolens praxis kan utläsas att undantaget från ångerrätten inte gäller om konsumenten köper biljetter i andra hand, det vill säga av en näringsidkare som i sin tur har förvärvat biljetterna av arrangören eller någon annan. Arrangören drabbas i sådana fall nämligen inte ekonomiskt om ångerrätten utnyttjas.
På biljetterna anges ett annat namn än kvinnans och ett annat pris än det som hon har betalat. Företagets namn står inte på biljetten, vare sig som förmedlare eller arrangör. Det är därmed utrett att biljetterna sålts i andra hand och det är därför inte så att arrangören har sått någon risk för frigörande av reserverad kapacitet på grund av utnyttjandet av ångerrätten.
”Med hänsyn till detta, och då undantaget från ångerrätten i 2 kap. 11 § 12 distansavtalslagen ska tolkas unionskonformt, bedömer nämnden att undantaget från ångerrätten i nyss nämnda bestämmelse inte är tillämpligt i detta fall”, avslutar ARN.