Den 37-årige mannen var anställd som biträdande jurist vid en advokatbyrå i Göteborg med fastighetsrättslig inriktning mellan den 1 juni 2015 och den 21 september 2018. 37-åringen hävdar att han enligt sitt anställningsavtal hade rätt till årsvis utbetalning av provision beräknat på dels av honom utfört arbete utan avdrag för advokatens arbete och som har fakturerats av advokatbyrå, dels av advokaten beordrat interndebiterat arbete.

Det av juristen utförda arbete som av olika skäl inte fakturerats ett år följde med och var provisionsgrundande nästföljande år. Provisionen ska utgå med 10 procent på intäkter mellan 1,0-1,5 miljoner kronor, 20 procent på 1,5-2,0 miljoner kronor och med 30 procent överstigande 2,0 miljoner kronor.

37-åringen yrkar sammanfattningsvis ersättning för ännu ej utbetalad provision för de tre åren med 244 174 kronor.

Mer än full provision

Advokatbyrån kontrar med att den har betalat juristen mer än full avtalsenlig provision för envar av de tre provisionsperioderna. Begärt belopp vilar på felaktiga underlag och är således oriktigt, oskäligt och orimligt. 37-åringens krav bottnar i att han ensam vill gottgöra sig provision för allt som fakturerats i de ärenden som han befattade sig med, utan beaktande av den fakturerbara tid som advokaten, tillsammans med honom, la ned. Han har således från provisionssynpunkt försökt tillgodogöra sig tid som även advokaten lagt ned. I viss mån gäller detta även tid som endast advokaten lagt ned.

Begäran i målet vilar således på felaktigt underlag och är inte förenligt med provisionsavtalet. Kravet är oskäligt och orimligt.

37-åringen, som företräds av en fackförbundsjurist, anser att det saknas stöd i hans anställningsavtal för att advokaten får göra en skälighetsbedömning av hur mycket provision som ska utbetalas. 37-åringen gör gällande att anställningsavtalet inte ger arbetsgivaren rätt att göra avdrag för "dubbla uppdrag", gemensam mötes- och förhandlingstid tillsammans med advokaten samt hans arbete som principal.

Göteborgs tingsrätt konstaterar inledningsvis att enligt anställningsavtalet ordalydelse har 37-åringen rätt till provision på sådant arbete som fakturerats och på beordrat interndebiterat arbete. Vare sig utifrån anställningsavtalet, eller parternas uppgifter i övrigt, är det möjligt att fastslå att parterna varit överens om att 37-åringen inte skulle ha rätt till provision på sådant arbete som fakturerats men som han utfört tillsammans med någon annan.

Ingen provision för annans arbete

Tingsrätten anser dock att det av anställningsavtalet inte heller går att utläsa en rätt för 37-åringen att lägga någon annans arbete än hans eget till grund för provisionsberäkningen. Tingsrättens slutsats är därmed att den biträdande juristen inte har rätt att räkna med någon annans arbete i sin tidrapport.

Till styrkande av att 37-åringens provisionskrav är oskäligt och orimligt har advokatbyrån åberopat en sammanställning upprättad av en redovisningskonsult. Sammanställningen utgår ifrån advokatbyråns omsättning per anställd över tid för att göra ett antagande om vad som är skälig omsättning per anställd. Enligt tingsrättens uppfattning är sammanställningen allmänt utformad och den pekar inte på några specifika felaktigheter i 37-åringens tidrapporter. Således går det inte att av sammanställningen dra den slutsatsen att 37-åringens provisionskrav är oskäligt och bör jämkas. Inte heller övrig bevisning i målet visar att det finns skäl att sätta ner eller jämka 37-åringens provisionskrav med anledning av att det skulle vara oskäligt.

Advokatbyrån har gjort gällande att 37-åringen i sin tidredovisning tagit upp tid för arbete som de båda männen har utfört till exempel när båda varit på ett klientmöte tillsammans eller när de har diskuterat ärenden med varandra.

Ingen dubbelfakturering

Denna tid har advokatbyrån inte fakturerat klienterna dubbelt. 37-åringen har därför inte rätt att själv tillgodoräkna sig all den tid under vilken de utfört dubbelarbete i ärenden. Från provisionskraven ska därför avdrag göras för det arbete som advokaten har lagt ner ensam eller tillsammans med 37-åringen.

Enligt tingsrättens uppfattning är den byrån som har bevisbördan för att advokaten har utfört sådant arbete i 37-åringens ärenden som påstås och att 37-åringen har tagit upp detta arbete i sina tidrapporter, för att advokatbyrån ska ha rätt att avräkna det från provisionskraven.

Advokatbyrån har åberopat intyg upprättade av en annan biträdande jurist på byrån till styrkande av vem som ställt ut räkningar och vem som undertecknat handlingar under den tid som 37-åringen arbetade på byrån. Av bevisningen framgår, enligt rätten, inte närmare hur arbetad tid fördelar sig mellan 37-åringen och advokaten i de olika ärendena och det går inte att utläsa vem av dem som genomfört specifika arbetsmoment. Advokatbyrån har inte heller närmare redogjort för advokatens egna tidsrapporer och det är därför inte möjligast att uttala sig om hur mycket tid som denne respektive 37-åringen har lagt ner i ärendena.

Det finns därför inte skäl att av denna anledning sätta ner provisionen.

36 § avtalslagen

Advokatbyrån har invänt att anställningsavtalet ska jämkas enligt 36 § avtalslagen för det fall tingsrätten kommer fram till att 37-åringen har rätt till provision för tid som advokaten och den biträdande juristen gemensamt har arbetat med samma arbetsuppgifter.

I detta fall är det advokaten som för advokatbyråns räkning har upprättat anställningsavtalet. Avtalet ger inte någon anvisning om hur beräkningen av provision närmare ska ske. Den beräkning som 37-åringen har utfört tidigare år har accepterats initialt av advokatbyrån som grund för beräkningen av den provision som 37-åringen varit berättigad till.

Därtill kommer att den biträdande juristen har befunnit sig i en underlägsen ställning. Enligt tingsrätten har advokatbyrån inte i något avseende visat att villkoren i anställningsavtalet är oskäliga på så sätt att anställningsavtalet bör jämkas.

Den biträdande juristens talan vinner alltså bifall fullt ut och han ska ersättning med 177 728 kronor för sina rättegångskostnader.

Domen har överklagats och Arbetsdomstolen har beslutat att inte pröva målet.