Fastighetsägaren Flerfam i Ulricehamn AB ägde en fastighet i Ulricehamn som var försäkrad hos Länsförsäkringar och hyrdes av Migrationsverket.
Den 12 december 2017 skadades en lägenhet i en byggnad på fastigheten genom brand. Orsaken till branden var att en asylsökande som bodde i lägenheten uppsåtligen startade en brand i lägenheten. Han dömdes den 12 februari 2018 vid Borås tingsrätt för mordbrand. Domen har vunnit laga kraft.
Frågan i målet är om Migrationsverket är ansvarig för skadan, enligt 12 kap. 24 § jordabalken, som uppstått genom den brand den asylsökande vållat.
Länsförsäkringar yrkade att tingsrätten förpliktar Migrationsverket att till Länsförsäkringar skulle betala 476 710 kronor jämte ränta. Försäkringsbolaget menade att Migrationsverket är skyldig att betala skadestånd till Länsförsäkringar enligt 12 kap. 24 § fjärde stycket jordabalken till följd av den skada som den asylsökande uppsåtligen vållat.
Förstahandshyresgäst till bostadslägenheten var Migrationsverket. Enligt försäkringsbolaget var den asylsökande andrahandshyresgäst. Av 12 kap. 24 § fjärde stycket jordabalken följer att om en hyresgäst utan behövligt samtycke upplåter en lägenhet i andra hand svarar hyresgästen för skada som andrahandshyresgästen hade varit ansvarig för enligt 12 kap. 24 § första, andra eller tredje stycket om han hade varit förstahandshyresgäst.
Den asylsökande hade varit ansvarig för skadan enligt första stycket om hon hade hyrt lägenheten direkt av fastighetsägaren. Följaktligen ansvarar Migrationsverket för den aktuella skadan.
Migrationsverket bestred att 12 kap. 24 § fjärde stycket jordabalken är tillämplig på den aktuella situationen. Migrationsverket ansåg inte att verket skulle ha upplåtit rätt att begagna lägenheten. De asylsökande som bott i Migrationsverkets lägenheter är inte att betrakta som andrahandshyresgäster till Migrationsverket, utan som inrymda enligt jordabalken.
Frågan som Borås tingsrätt hade att ta ställning till var om Migrationsverket ska anses åt den asylsökande ha upplåtit rätt att begagna den aktuella lägenheten på ett sådant sätt som avses i 12 kap. 24 § fjärde stycket jordabalken, eller om mannen i stället ska ses som av Migrationsverket inrymd i lägenheten enligt bestämmelsens första stycke.
Tingsrätten gjorde bedömningen att det varit fråga om en sådan upplåtelse som avses i 12 kap. 24 § fjärde stycket jordabalken. Migrationsverket var därmed ansvarig för den skada som den asylsökande vållat. Käromålet ska därför bifallas i sin helhet.
Hovrätten för Västra Sverige gjorde samma bedömning.
Och det gör också Högsta domstolen. HD konstaterar först att det inte finns något avtal mellan Migrationsverket och den enskilde boende som ger den boende rätt att nyttja en viss lägenhet. En asylsökandes rätt till logi i Migrationsverkets boenden grundas på en lagreglerad rätt till bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Rätten till bistånd i form av logi i ett anläggningsboende eller annat boende innebär varken en rätt till ett specifikt rum eller en rätt till ett specifikt boende. När rätten till bistånd i form av logi upphör, har den enskilde inte någon rätt till boendet. (Se prop. 2016/17:86 s. 8.) Den boende betalar ingen hyra men den som har inkomst eller egna tillgångar ska betala skälig ersättning för logi (se 15 § i den nämnda lagen).
HD fortsätter med att notera att en hyresgästs rätt att upplåta lägenheten i andra hand (total sublokation) regleras i 12 kap. 39 § jordabalken. Enligt bestämmelsen får hyresgästen inte utan hyresvärdens samtycke, eller hyresnämndens tillstånd, hyra ut eller på något annat sätt upplåta lägenheten i andra hand till någon annan för självständigt brukande.
Om någon annan än hyresgästen bor i lägenheten men inte har rätt att självständigt bruka denna kan det i stället vara fråga om en inneboende (partiell sublokation). Enligt 12 kap. 41 § får en hyresgäst inte inrymma utomstående personer i lägenheten om det kan medföra men för hyresvärden.
Förhållandet mellan Migrationsverket och den boende skiljer sig på flera sätt från ett vanligt hyresförhållande mellan en förstahandshyresgäst och en andrahandshyresgäst. Deras inbördes rättigheter och skyldigheter regleras inte av något civilrättsligt avtalsförhållande, utan av en särskild offentligrättslig reglering om bistånd i form av logi. I förhållande till hyresvärden regleras emellertid Migrationsverkets rättigheter och skyldigheter som förstahandshyresgäst fullt ut av hyresavtalet och den hyresrättsliga regleringen i 12 kap. jordabalken.
En lägenhet anses upplåten i andra hand, oavsett om den har upplåtits mot ersättning eller kostnadsfritt. Det avgörande för frågan om en lägenhet är upplåten i andra hand är i stället om den boende, i förhållande till förstahandshyresgästen, har en självständig rätt att bruka lägenheten.
Även om hyresgästen har undantagit ett eller två rum från andrahandsuthyrningen eller på annat sätt förbehållit sig nyttjanderätten till en del av lägenheten kan det vara fråga om en upplåtelse i andra hand. Vid bedömningen av om lägenheten är upplåten för självständigt brukande är det av betydelse vilken kontroll förstahandshyresgästen har över lägenheten och om denne kan utöva sitt vårdansvar gentemot hyresvärden. (Jfr "Bostadsrättshavarnas uthyrningar" NJA 2001 s. 241 I och II samt prop. 2008/09:27 s. 20 och prop. 2018/19:107 s. 42 fl).
I målet är det ostridigt att Migrationsverket inte har använt lägenheten till annat än boende åt asylsökande och att den som bodde i lägenheten hade full tillgång till denna. Migrationsverket har framhållit att verket har haft en långtgående rätt att tillträda lägenheten. Det i sig innebär dock, framhåller HD, inte att Migrationsverket har haft sådan kontroll och tillsyn över lägenheten att förhållandet mellan verket och den boende kan jämställas med det mellan en hyresgäst och en inneboende.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna, och även med beaktande av de offentligrättsliga inslagen, har den boende haft en sådan självständig rätt att bruka lägenheten som avses i 12 kap. 24 § fjärde stycket jordabalken.
Migrationsverket är därför ansvarigt för skada som den boende skulle ha ersatt om lägenheten i stället hade varit hyrd av henne. Det är ostridigt i målet att hon uppsåtligen startade den brand som orsakade skadorna i lägenheten. Migrationsverket ska därför ersätta de uppkomna skadorna, som ostridigt uppgår till det yrkade beloppet avseende utbetalad försäkringsersättning. Hovrättens dom ska därmed stå fast.
En ledamot är skiljaktig. Han menar att frågan huruvida skadan ska bedömas enligt paragrafens första eller fjärde stycke i stället bör avgöras utifrån hur nyttjandet förhåller sig till den användning som lägenheten vid hyresupplåtelsen var avsedd att ha. Om det redan från början var klart mellan hyresvärden och förstahandshyresgästen att lägenheten skulle användas för nyttjande av andra och förstahandshyresgästen därefter anvisar lägenheten till annan på det sätt som var förutsatt, bör första stycket tillämpas.
Ledamoten anser att i detta fall måste det redan när lägenheten uppläts till Migrationsverket ha stått klart för hyresvärden att syftet med förhyrningen var att lägenheten skulle nyttjas av personer som verket behövde ordna bostad åt. När Migrationsverket — på offentligrättslig grund — lät den person som sedermera orsakade brandskadan bo i lägenheten, skedde det alltså inom ramen för en verksamhet som redan från början var förutsatt för lägenhetens användning.
Frågan om Migrationsverkets ansvar för brandskadan bör därför bedömas enligt 12 kap. 24 § första stycket jordabalken.
Med hänsyn till det ska, menar han, Migrationsverket inte svara för den uppkomna brandskadan. Länsförsäkringars talan ska därför ogillas.
Ytterligare en ledamot gör ett tillägg och tar upp frågan om adekvansbedömningen som dock, beroende på hur parterna lade upp talan i målet, inte fick någon betydelse.