En man som avled i april 2011 lämnade efter sig en maka och tre barn från ett tidigare äktenskap. Vid tidpunkten för sin död var mannen svensk medborgare och hade sin hemvist i Spanien. Svarandena ansökte i oktober 2011 om att egendomen i dödsboet skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman vilket skedde genom att en Stockholmsadvokat utsågs till boutredningsman.
Den 20 februari 2013 upprättades en bouppteckning. Den 19 januari 2016 upprättades en kostnadsräkning om 48 000 kronor avseende utfört arbete. Eftersom dödsboet saknade och alltjämt saknar tillgångar i Sverige anmanade advokaten delägarna att själva betala hans arvode, som förfallit till betalning, eller förskott på arvode. Då någon betalning inte erlades begärde advokaten att bli entledigad från uppdraget. Ansökan kom att prövas av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2019 s. 991 som beslutade att han skulle entledigas. Mannens advokatfirma utställde den 29 maj 2020 en sluträkning avseende arbete för perioden 2016-01-20-2020-05-20 om ytterligare 57 000 kronor som inte betalats.
Nu begär han 105 000 kronor solidariskt av dödsbodelägarna. Han menar att eftersom dödsboet saknar tillgångar i Sverige ska betalning till bolaget i stället erläggas av de som har ansökt om att boutredningsman ska förordnas, det vill säga svarandena. Bolaget har gjort vad som rimligen kan begäras för att utreda dödsboet och erhålla betalning för sitt arbete.
Delägarna pekar å andra sidan på att det finns tillgångar i boet, bland en andel i en fastighet i Spanien.
Södertörns tingsrätt konstaterar att det av bouppteckningen framgår att det i boet finns en fastighet belägen i Spanien som har ett värde överstigande arvodesbeloppet, liksom att värdet av övriga kända tillgångar understiger detsamma.
För att ett dödsbo ska anses sakna tillgångar i nu relevant avseende måste det, uppger domstolen, krävas att det står klart att boutredningsmannen har vidtagit tillräckliga åtgärder för att tillgodogöra sig betalning ur boets tillgångar. Frågan blir då vad som ska krävas för att en boutredningsman ska anses ha vidtagit tillräckliga åtgärder. Tingsrätten anser att den i denna del har att göra en helhetsbedömning, där hänsyn dels tas till vilken typ av tillgångar som finns i boet, dels till med vilka kostnader det kan förväntas vara förenat att tillgodogöra sig dessa tillgångar.
I det aktuella fallet har advokaten haft att realisera värdet av en samägd fastighet i Spanien för att kunna tillgodogöra sig betalning ur dödsboet. Det ligger, resonerar tingsrätten, i sakens natur att fast egendom belägen i utlandet är mer svårrealiserad än vad till exempel bankmedel är. Domstolen konstaterar att ”avyttring av en samägd spansk fastighet som ingår i ett svenskt dödsbo är komplicerat, bland annat eftersom spansk rätt tillämpas på tillgångar som finns på spansk mark. En sådan avyttring får även antas vara förenad med betydande kostnader, bland annat i och med den stora arbetsinsats det får antas krävas för att realisera värdet av en sådan svåråtkomlig tillgång. Dessa kostnader skulle inte vara proportionerliga i förhållande till fastighetens värde och skulle riskera att bli en belastning för dödsboet”.
Medan det enligt tingsrätten visserligen inte kan krävas att en tillgång ska vara omedelbart tillgänglig för boutredningsmannen för att han ska kunna tillgodogöra sig betalning ur den, anser rätten att boutredningsmannen i detta fall ”svårligen har kunnat tillgodogöra sig värdet av tillgångarna i Spanien”.
Boutredningsmannen ska därför ha vad han begärt av dödsbodelägarna.