NetEnt AB är ett spelutvecklingsbolag. Den 19 december 2017 ingick en 44-årig man ett anställningsavtal med bolaget och anställdes som Manager för Casino Operations och tillträdde tjänsten den 2 april 2018. I februari 2019 utsågs han till Chief Technology Officer (CTO), en tjänst som sedermera permanentades.
Under våren 2020 träffades en överenskommelse av innebörd att mannens månadslön höjdes till 170 000 kronor i månaden. I överenskommelsen ingick även att han kunde tjäna bonus, uppgående till maximalt 50 procent av årslönen.
Parterna är oense om under vilka förutsättningar bonuslönen ska utgå. Den 24 juni 2020 lämnade Evolution Gaming ett offentligt uppköpserbjudande till NetEnts aktieägare. Detta kom sedermera att leda till att NetEnt avnoterades.
Den 25 augusti 2020 fick 44-åringen ett mejl som innehöll en handling benämnd ”Incentive compensation plan 2020” (bonusavtalet). Handlingen avspeglar de personliga och företagsgemensamma målen som behövde vara uppfyllda för att bonus skulle utgå samt den högsta nivå som gällde för mannens bonuslön under 2020. Han undertecknade aldrig bonusavtalet.
I augusti 2020 påbörjades diskussioner mellan 44-åringen och NetEnt om avslutande av hans anställning. Den 4 september 2020 ingick parterna ett avtal (avslutsavtalet). Parterna är oeniga om avslutsavtalet innebar att 44-åringen avstod från en eventuell rätt till bonus. Parterna är vidare oeniga om mannen blev uppsagd från sin anställning på grund av arbetsbrist eller inte. Den saken har betydelse för frågan om han har rätt till ersättning för ett konkurrensförbud i hans anställningsavtal. Hans anställning avslutades den 7 mars 2021.
Mannen kräver 1 521 264 kronor i ersättning av företaget för bland annat bonus och kompensation för konkurrensklausulen md bolaget.
Stockholms tingsrätt konstaterar inledningsvis att 44-åringen, genom att ingå avslutsavtalet, avstått från sin rätt till bonus. Hans talan i denna del, liksom yrkandet om semesterersättning, ska därmed ogillas.
Nästa fråga är mannen sades upp på grund av arbetsbrist eller inte. Frågan har betydelse för att
NetEnt gjort gällande att konkurrensklausuler inte gäller när en uppsägning skett på grund av arbetsbrist. Tingsrätten pekar på att det i målet har framkommit att flera personer i ledningsgruppen ville att 44-åringen skulle sluta som CTO. Vd:n har beskrivit att det förelåg samarbetsproblem och att situationen var ohållbar. Detta talar för att det huvudsakliga skälet för uppsägningen inte var arbetsbrist.
Samtidigt står det klart att NetEnt, efter genomförd omplaceringsutredning, verkställde en organisationsförändring som innebar att CTO-tjänsten för NetEnt flyttades utomlands, varvid CTO tjänsten som var placerad i Sverige försvann. Det står vidare klart att denna förändring var ett led i en större organisationsförändring inom NetEnt, som till följd av sammanslagningen av NetEnt och RedTiger.
Vid en sammantagen bedömning av ovanstående omständigheter finner tingsrätten att det fanns saklig grund att säga upp 44-åringen på grund av arbetsbrist.
Som grund för att konkurrensklausuler inte gäller vid uppsägning av arbetsbrist har NetEnt bland annat åberopat 2015 års avtal om användning av konkurrensklausuler i anställningsavtal mellan Svenskt Näringsliv och PTK om att konkurrensförbud inte gäller vid uppsägning på grund av arbetsbrist vars punkt 4.1 innehåller en bestämmelse av den innebörden. NetEnt har vidare åberopat det sakkunniga vittnet Jan Rogell som bekräftat att det enligt hans kunskap och erfarenhet i allmänhet förhåller sig så på arbetsmarknaden.
Tingsrätten konstaterar att 2015 års överenskommelse har visserligen i rättspraxis ansetts utgöra en måttstock för prövning av om konkurrensklausuler i olika sammanhang (se exempelvis AD 2017 nr 57). En sådan prövning är emellertid något annat än en prövning av konkurrensklausulens faktiska innehåll, det vill säga vad parterna kommit överens om. Det kan inte förväntas att arbetstagare i allmänhet ska ha sådan kännedom om innehållet i 2015 års överenskommelse att de ska anses bundna av dess innehåll.
Som 44-åringen framhållit uppställer 2015 års avtal för övrigt inget hinder mot att konkurrensklausuler tillämpas vid avgångsavtal (se Bengt Domeij, Från anställd till konkurrent, JUNO version 1, avsnitt 4.8.2).
Vidare kan konstateras att konkurrensförbud i allmänhet är uppställda i arbetsgivarens intresse, medan undantaget i 2015 års avtal om att konkurrensförbud inte gäller vid uppsägning på grund av arbetsbrist får antas vara uppställt till skydd för arbetstagaren.
I detta fall har parterna uttryckligen avtalat om att konkurrensklausulen ska fortsätta att gälla efter anställningens upphörande. En sådan analog tillämpning av 2015 års avtal som NetEnt förordar skulle innebära att den undantagsregel som är uppställd till skydd för arbetstagaren tillämpas för att befria arbetsgivaren från skyldigheten att betala ersättning för konkurrensförbudet, det vill säga till arbetstagarens nackdel.
Vidare konstaterar tingsrätten att parterna i avslutsavtalet uttryckligen föreskrivit att konkurrensklausulen ska fortsätta att gälla. Det framstår därför som en rimlig utgångspunkt för bedömningen att parterna utgick från att bestämmelsen skulle gälla.
Vid en sammantagen bedömning finner tingsrätten att det förhållandet att anställningen avslutades på grund av arbetsbrist inte utgör skäl att befria NetEnt från skyldigheten att betala ersättning för konkurrensförbudet i 44-åringens anställningsavtal.
Mannens rätt till ersättning för konkurrensförbudet kan vidare inte anses slutlig reglerad genom avslutsavtalet.
NetEnt har vidare invänt att 44-åringen inte har rätt till ersättning för konkurrensförbudet eftersom han i det inspelade mötet med sin vd i augusti 2020 uppgav att han inte hade för avsikt att tillbringa en minut till i spelbranschen.
Enligt tingsrätten framgår det tydligt av ljudupptagningen att 44-åringen uttalade sig på detta sätt i affekt och utan avsikt att avstå från eventuell ersättning för konkurrensförbud. Hans rätt till ersättning för konkurrensförbudet kan därmed inte anses utesluten på grund av uttalandet.
NetEnt AB (publ) förpliktas att till 44-åringen betala 442 838 kronor.
Bolaget döms att betala 40 procent av mannens rättegångskostnader.
Domen är överklagad av spelutvecklaren.