Uppsala kommun beslutade i januari 2021 att anta en detaljplan för kvarteret Seminariet i Uppsala kommun, där stadens ursprungliga seminariebyggnad är belägen. Den aktuella planen syftar till att möjliggöra en stor allmän park och cirka 110 lägenheter i kvarteret vilket bland annat får till följd att ett skogsparti försvinner.

Uppsala stad är ett område av riksintresse för kulturmiljövården och kvarteret Seminariet är av särskilt intresse för sådan vård. Enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken ska sådana områden särskilt skyddas mot ingrepp som riskerar att påtagligt skada kulturmiljön.

Antagandebeslutet överklagades av en rad föreningar och privatpersoner till Länsstyrelsen i Uppsala län, som beslutade att inte överpröva detaljplanen.

I mark- och miljödomstolen i Nacka anförde klagandena bland annat att detaljplanen innebär en påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövården och att en miljökonsekvensbeskrivning borde ha gjorts.

Mark- och miljödomstolen framhöll inledningsvis att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Domstolens uppgift är framför allt att säkerställa att kommunen har befunnit sig inom ramen för det handlingsutrymme som de relevanta reglerna skapar.

När ett område utgör riksintresse för kulturmiljövården kan kommunens handlingsutrymme sägas vara mindre än i vanliga fall. Frågan om riksintresset tillgodoses i en detaljplan bevakas i första hand av länsstyrelsen. Av Mark- och miljööverdomstolens, MÖD, praxis följer att om länsstyrelsen har godtagit en detaljplan innebär det som regel att det saknas skäl för domstolen att göra en annan bedömning.

Riksintresset i det aktuella fallet består bland annat av den ursprungliga seminariebyggnaden i Uppsala med tillhörande parkanläggning. Rätten konstaterade att länsstyrelsen hade funnit att detaljplanen inte stod i strid med något riksintresse och därför valt att inte överpröva planen.

Vidare framgick att detaljplanen hade utformats med syftet att bevara de skyddsvärda miljöerna och påverka kulturmiljön så lite som möjligt. Bland annat hade den planerade bebyggelsen begränsats i förhållande till ett äldre planförslag och anpassats till den omgivande miljön.

Mot denna bakgrund fann domstolen att kommunen hade tagit tillräcklig hänsyn till kulturmiljön. Inte heller i övrigt fanns det skäl för att upphäva planen och överklagandena skulle därför avslås.

I MÖD yttrade sig Riksantikvarieämbetet över detaljplanen och bedömde att förslaget inte skulle innebära påtaglig skada på riksintresset.

Domstolen konstaterar att den planerade bebyggelsen avseende har anpassats till seminariebyggnaden samt att trädgården ska rustas upp utifrån kulturhistorisk hänsyn. Rätten framhåller vidare att länsstyrelsen inte har funnit skäl att ingripa mot detaljplanen samt att Riksantikvarieämbetet anser att planen är förenlig med riksintresset.

Med hänsyn till detta bedömer MÖD att detaljplanen inte kommer att innebära en påtaglig skada på riksintresset. Även i övrigt anses kommunen ha befunnit sig inom plan- och bygglagens handlingsutrymme. Överklagandena skulle därför avslås.