Kommunstyrelsen i Enköpings kommun beslutade att anta detaljplan för en del av en fastighet. Syftet med detaljplanen är enligt planbeskrivningen att möjliggöra en utökning av ett befintligt industriområde. Ett åkeri ansökte senare om planbesked för en del av den fastigheten, med anledning av att det ville köpa marken för etablering av sin verksamhet med tillhörande kontor, lager och verkstad.
Flera enskilda överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen i Nacka, som valde att upphäva detaljplanen. Detta då större delen av planområdet består av obebyggd åkermark som brukas och därmed omfattas av förbudet mot att bebygga brukningsvärd jordbruksmark i 3 kap. 4 § miljöbalken, MB.
Enligt bestämmelsen får sådan mark tas i anspråk för bebyggelse endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och behovet inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.
En förutsättning är alltså att den aktuella åkeriverksamheten och utbyggnaden av industriområdet kan vara ett sådant väsentligt samhällsintresse som motiverar att bebyggelse behövs för att tillgodose det.
Rätten bedömde dock att det samhälleliga intresset av åkeriets verksamhet och den komplettering det ska utgöra till det befintliga industriområdet inte kan anses vara av sådant slag att det är fråga om ett väsentligt samhällsintresse på det sätt som avses i 3 kap. 4 § MB.
Det håller dock inte Mark- och miljööverdomstolen med om. I bestämmelsens förarbeten anges som exempel på väsentliga samhällsintressen bland annat intresset av att kunna lokalisera bostäder och arbetsplatser nära varandra och skapa väl fungerande och lämpliga tekniska försörjningssystem. Detaljplanen syftar alltså till att tillgodose väsentliga samhällsintressen.
Det finns enligt översiktsplanen för området ett alternativt utbyggnadsområde som kommunen har pekat ut som lämplig för industriverksamhet, men det område som ska användas enligt den antagna detaljplanen innebär en utökning av ett befintligt industriområde. Enligt domstolen är det ett starkt skäl för den valda lokaliseringen. Dessutom är brukningsförutsättningarna begränsade.
Rätten tillägger att lokaliseringen, till skillnad från det alternativa utbyggnadsområdet, innebär att redan befintlig infrastruktur till stora delar kan användas. Sammantaget har kommunen därmed visat att behovet av mark för utveckling av industriverksamhet inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk, och beslutet att anta detaljplanen strider inte mot 3 kap. 4 § MB.