Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

DNA-spår räcker inte – livstidsdom för dödsskjutning rivs upp

Hovrätten river upp livstidsdomen och friar en 23-årig man som tidigare dömts för en avrättningsliknande skjutning i Märsta i oktober 2020. Trots att 23-åringens DNA påträffats på tomhylsor på brottsplatsen och trots att en jacka i hans bostad haft tändsatspartiklar och offrets blod på sig går alternativa gärningsmän inte att utesluta, enligt hovrätten.

DNA-spår räcker inte – livstidsdom för dödsskjutning rivs upp
Den tekniska bevisning som Attunda tingsrätt baserade livstidsdomen på räcker inte, enligt Svea hovrätt. Foto: Isak Bellman

En man blev en dag i oktober 2020 överfallen när han var i färd med att kliva på en buss i Valsta centrum i Märsta. Flera personer på platsen blev vittnen till hur en ensam gärningsman anlände till platsen på en elsparkcykel för att genast närma sig mannen och öppna eld med en pistol.

Offret försökte fly men träffades av flera skott innan gärningsmannen klev upp på elsparkcykeln och flydde från platsen – något som delvis fångades på film av en övervakningskamera. När polis kom till busshållplatsen hade den skjutne mannen redan dött av sina omfattande inre skador. 

En idag 23-årig man fälldes i Attunda tingsrätt för skjutningen samt en rad andra brott.

Gärningsmannen hade en luva uppdragen över huvudet och 23-åringen har inte kunnat identifieras av vittnen eller utifrån övervakningsfilmen. Polisen kunde dock säkra patronhylsor från mordvapnet på brottsplatsen – och på dessa hylsor har 23-åringens DNA påträffats. En jacka som liknar den som gärningsmannen haft vid skjutningen har också beslagtagits i 23-åringens bostad – och på denna jacka har både tändsatspartiklar och blodbesudlingar från mordoffret påträffats. Tändsatspartiklar kan inte knytas till ett visst vapen eller bestämmas i tiden, men dessa stämde i sammansättning med den som funnits i tomhylsorna på brottsplatsen.

23-åringen har samtidigt saknat alibi, har haft tillgång till en elsparkcykel och har haft fysisk möjlighet att utföra skjutningen, som ägt rum ett par kilometer från hans bostad.

Något motiv till skjutningen hade inte kunnat klarläggas, men tingsrätten ansåg att fynden av DNA och tändsatspartiklar på 23-åringens jacka talade mycket starkt för honom som gärningsman. Domstolen ansåg också sammantaget att det var ställt utom rimligt tvivel att 23-åringen begått mordet.

Mordet hade karaktären av en avrättning och hade dessutom utförts på en plats där risken för att andra personer skulle träffas varit uppenbar. Gärningen hade därför varit särskilt hänsynslös och förmildrande omständigheter saknades helt. Påföljden bestämdes därför till livstids fängelse.

Svea hovrätt river nu upp domen och friar 23-åringen från inblandning i dödsskjutningen.

När det gäller tändsatspartiklar finns det anledning att iaktta försiktighet, bland annat eftersom partiklarna inte kan knytas till en viss tomhylsa, kan överföras mellan olika plagg och också finnas kvar på textilier under lång tid.

Hovrätten anser dock att kombinationen av tändsatspartiklar och blod från offret visar att den jacka som beslagtagits hos 23-åringen är samma jacka som använts av skytten. Att jackan påträffats i 23-åringens bostad och även har hans DNA på sig talar också i kombination med DNA-spåren på tomhylsorna starkt för 23-åringen som gärningsman.

DNA-spår på tomhylsor är dock inget som ensamt visar att den som avsatt DNA:t är skytten – något som bland annat visas av att DNA tillhörande 23-åringens flickvän påträffats på en av tomhylsorna. Här skulle det kunna vara så att 23-åringen i och för sig hanterat ammunitionen, men att detta skett vid ett tidigare tillfälle.

Jackan har i och för sig beslagtagits i 23-åringens lägenhet och haft DNA-spår från honom på sig, men beslaget har skett först fyra månader efter mordet. Detta ökar möjligheten för att jackan – som 23-åringen säger sig aldrig ha sett förut – lämnats kvar av någon annan som haft tillgång till lägenheten. Det ska här särskilt betonas att 23-åringen enligt egen utsago umgås med kriminella och att dessa brukat vistas i lägenheten.

DNA har också bara säkrats på utsidan av kragen och inte på de ställen som enligt Nationellt Forensiskt Centrum är karaktäristiska när man bär en jacka. Det kan här inte uteslutas att DNA-spåret kan ha avsatts när 23-åringen tagit en annan jacka som hängt bredvid den som använts vid mordet eller på något annat sätt. Till detta kommer att DNA från andra okända personer också påträffats på jackan.

Försvaret har även presenterat två alternativa gärningsmän som är bekanta till 23-åringen, där den ena har en elsparkcykel och den andra nyligen dömdes för ett pistolrån. Åklagaren har inte kunnat presentera någon utredning om var dessa båda personer befunnit sig vid tidpunkten för mordet och detta belyser enligt hovrätten ytterligare möjligheten att någon annan utfört skjutningen.

Sammantaget kan det heller inte anses praktiskt taget uteslutet att en alternativ gärningsman begått mordet och åklagaren kan i och med det inte sägas ha nått upp till det höga beviskrav som gäller i brottmål.

23-åringen frias därför nu för mordet. Han döms dock till tio månaders fängelse för vapen- och narkotikarelaterad brottslighet och för vissa trafikbrott.

Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

B8398_21.PDF

2 MB
Instans
Hovrätterna
Rättsområden
Brott mot person, Straffprocess, Åklagare, Polis, Påföljd