En 52-årig man fick genom beslut av Kronofogdemyndigheten sina skulder på 203 716 kronor avskrivna genom skuldsanering. Det handlade i huvudsak om konsumtionsskulder. Mannens betalningsproblem började under 1990-talet.
En av borgenärerna som motsatte sig skuldsaneringen är en idag 42-årig kvinna som under sin uppväxt utsattes för grova sexuella brott av mannen under åren 1990-1993 och 2000-2001. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård 2002 och skulle betala skadestånd till målsäganden på 31 800 kronor varav 20 000 kronor återstår att betala.
Bestående men
Kvinnan uppger att hon har kvarstående men. Ett skadestånd skulle ge henne någon slags upprättelse. Hon menar att det inte ens borde vara en diskussion om huruvida hon ska få sitt skadestånd eller inte. Hon som ett brottsoffer ska inte ens behöva strida för detta.
Sedan september 2013 genomgår 52-åringen öppen rättspsykiatrisk vård. Han lider av psykisk ohälsa och är beviljad hel varaktigsjukersättning. Sedan år 2012 står han under förvaltarskap.
Kronofogden uppgav sig ha ”förståelse för att den skadelidande har drabbats hårt av brottet samt att denne uppfattar det som stötande att [gäldenären] ska få sina skulder avskrivna genom skuldsanering”. Kronofogden ansåg dock, med hänsyn till att det aktuella brottet begicks för cirka 19 år sedan och att mannen inte har blivit dömd för några ytterligare brott att han inte ska uteslutas från möjligheten till ekonomisk rehabilitering.
Skuldsanering trots den allvarliga brottsligheten
Vid en samlad bedömning ansåg Kronofogden att han skulle beviljas skuldsanering ”trots det förhållandet att han har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet som inneburit en allvarlig kräkning av en individs personliga integritet samt har skadeståndsfordringar hänförliga till denna”.
Kvinnan överklagade till tingsrätten. Att skadeståndsskulden har uppstått långt tillbaka i tiden, att den inte utgör merparten av den totala skulden och att 52-åringen i den mån han har haft möjlighet har betalt på sina skulder är, enligt Skaraborgs tingsrätt, omständigheter som talar för att bevilja honom en skuldsanering.
Stötande
Tingsrätten fortsatte: ”Mot detta måste vägas att de brott [52-åringen] gjort sig skyldig till är av allvarlig art. [Kvinnan] kan inte få sitt skadestånd utbetalt på något annat sätt en genom Kronofogdemyndighetens försorg. Syftet med regleringen att inte införa ett absolut förbud mot att bevilja en person skuldsanering vars fordringar delvis har sin grund i brott kan inte ha varit att under alla omständigheter bevilja skuldsanering för gäldenären så snart det har förflutit en längre tid sedan brottet. Det skulle innebära att brottsoffrets skadestånd villkoras av att den som ska betala kan eller vill göra det i nära anslutning till skadeståndets utdömande. Gäldenärens betalningsvilja- och förmåga skulle då vara avgörande för om ett brottsoffer i praktiken får sitt skadestånd. Att det förflutit en lång tid sedan brottet kan således inte vara det enda avgörande kriteriet. Det måste anses stötande att [kvinnan], som på grund av allvarlig brottslighet har fått ett skadestånd, inte kan få ersättning med anledning av att [52-åringen] beviljas skuldsanering.
Enligt tingsrätten hade det med anledning av brottens art inte förflutit så pass lång tid att det kunde anses skäligt att bevilja 52-åringen skuldsanering med den konsekvensen att kvinnan inte får sitt skadestånd utbetalt. Tingsrätten upphävde därför Kronofogdemyndighetens beslut om skuldsanering.
Göta hovrätt ändrar tingsrättens dom och skriver kortfattat att ”Skulden grundas visserligen på brott men den har en sådan ålder och storlek att den tillsammans med övriga omständigheter som rör skulden inte kan anses utgör ett hinder mot skuldsanering (jfr rättsfallet ”Skuldsanering efter mordbrand?” NJA 2017 s. 741)”.
Hovrätten ser inte heller något annat skäl för att vägra sanering av 52-åringens skulder. Han ska därför beviljas skuldsanering i enlighet med vad Kronofogdemyndigheten har bestämt och tingsrättens beslut ska upphävas.