Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Domstolsverket förlorar också andra ronden om tingsrättsbygget i Norrtälje

Domstolsverket förlorar också i hovrätten i tvisten om bygget av tingsrätten i Norrtälje. Fastighetsägaren ska ha 6,7 miljoner kronor plus rättegångskostnader på närmare åtta miljoner. Hovrätten anser att fastighetsägaren inte hade någon redovisningsskyldighet och det fanns inget avtal om hur fakturorna skulle hanteras.

Domstolsverket förlorar också andra ronden om tingsrättsbygget i Norrtälje

Staten genom Domstolsverket ingick den 22 oktober 2015 avtal med det kommunala bolaget Campus Roslagen AB om hyra av lokal på fastigheten Tälje 4:90. Lokalen skulle byggas om för att kunna användas för att inrymma Norrtälje tingsrätt och tillträde skulle ske i slutet av mars 2017.

Med anledning av ombyggnationen ingick parterna ett projekteringsavtal av vilket framgår att Campus skulle upphandla entreprenad för ombyggnationen. Domstolsverket skulle bidra med information och specialkompetens angående specifika krav för lokalens anpassning till användningsområdet. Parterna träffade även ett tilläggsavtal om att del av entreprenaden skulle bekostas genom ett lån från Campus till Domstolsverket om 20 000 000 kronor. Lånet ska återbetalas av Domstolsverket genom ett tillägg på hyran om 4 093 138 kronor per år till och med den 31 december 2022.

Campus ingick ett entreprenadavtal med Credentia AB. Även Domstolsverket signerade entreprenadavtalet. Avtal träffades även med konsulter om utförande av uppdrag som bland annat projektledare, byggledare och installationssamordnare för entreprenaden.

Löpande räkning

Arbetet med entreprenaden påbörjades under hösten 2016 och pågick fram till augusti 2017, då Domstolsverket kunde flytta in i lokalen. Ersättningsformen för ombyggnationen var löpande räkning med en fastprisdel. Den rörliga delen åsattes en "bedömd budget" på 20 640 000 kronor. Fastprisdelen bestämdes till 8 519 000 kronor. För det fall den verkliga slutkostnaden för den rörliga delen, vid en slutavräkning, skulle visa sig över- eller understiga budgeten med mer än 20 procent skulle dock fastprisdelen justeras upp/ned med 20 procent av ökningen/minskningen.

Rivningen av delar av befintlig byggnad utgjorde från början en separat entreprenad men övergick från totalentreprenad till samverkansentreprenad när Campus och Credentia den 8 juni 2016 ingick en tilläggsöverenskommelse.

Domstolsverket vägrade att betala två fakturor på 6 699 873 kronor varför Campus yrkade att tingsrätten skulle ålägga Domstolsverket att betala beloppet.

Domstolsverket gjorde i första hand gällande att Campus inte har slutredovisat sitt uppdrag, och i vart fall inte lämnat redovisning för de nu omstämda fakturorna, vilket åligger Campus såsom syssloman eller i vart fall såsom uppdragstagare enligt allmänna avtalsrättsliga principer.

Kostnaderna inte verifierade

För det fall tingsrätten ansåg att Campus har avgett slutredovisning gjorde verket i andra hand gällande att kostnaderna i omstämda fakturor inte är verifierade varför betalningsskyldighet även på denna grund inte föreligger.

Om tingsrätten skulle finna att Campus har rätt till ersättning för kostnaderna i de omstämda fakturorna gjorde verket i tredje hand gällande att verket har en kvittningsgill motfordran på bland annat 14 788 866,93 kronor för bristande kvalité.

Den första slutsatsen Norrtälje tingsrätt drog var att Domstolsverket inte har visat att parterna har ingått ett sysslomannaavtal eller att parterna avtalat om någon slutredovisningsskyldighet. En sådan skyldighet kan inte heller anses följa av några allmänna avtalsrättsliga principer. Ett sakkunnigutlåtande från professor Annina H Persson som Domstolsverket åberopade föranledde ingen annan bedömning.

Nästa fråga var då om Campus talan kan bifallas enbart på den grunden att Campus till Credentia har betalat det belopp som framgår av fakturorna. Domstolsverket har hävdat att Campus, för att få betalt, är skyldigt att lämna en utförlig redogörelse för kostnaderna i de två omtvistade fakturorna i förening med underlag i form av vidimerade tidssedlar och fakturor på allt inköpt material.

Krävdes mer än att bara betala

Domstolsverket ansåg att omständigheterna talar för att Campus, i vart fall under entreprenadtiden, tolkade projekteringsavtalet på så sätt att det krävdes mer av Campus när det gällde fakturahantering än att bara betala de fakturor som kom från Credentia. Även tingsrätten ansåg att en rimlig tolkning av projekteringsavtalet i förening med entreprenadavtalet (vari Campus angavs som beställare) och parternas eget agerande efter att dessa avtal ingåtts, är att Campus var skyldigt att granska fakturorna med viss omsorgsplikt. Tingsrättens slutsats blev därför att Campus talan inte kan bifallas enbart på den grunden att Campus till Credentia har betalat de belopp som framgår av fakturorna.

Hade då Campus genom den utredning som lagts fram i målet styrkt att entreprenören Credentia haft de kostnader som tagits upp i fakturorna och tillsammans med i fakturorna angivna underentreprenörer lagt ned de fakturerade arbetstimmarna i projektet?

Campus bestred Domstolsverkets påståenden och framhöll att Campus granskat fakturorna med samma aktsamhet som om Campus själv hade stått för slutkostnaden.

Vilket underlag till fakturorna som skulle redovisas och vad som krävdes för ett godkännande av en faktura reglerades dock aldrig mellan Credentia, Campus och Domstolsverket. Det framgick av entreprenadavtalet att entreprenören skulle redovisa verifierade kostnader, men inte mer än så, konstaterar tingsrätten.

Den övergripande slutsatsen efter den granskning som revisionsfirman PwC gjort på uppdrag av Domstolsverket var att Campus inte har haft tillräckligt underlag vid betalningen av kostnaderna i fakturorna och att bristerna har motsvarat ett belopp om cirka 17 800 000 kronor.

Hänvisade till Svea hovrätt

Tingsrätten noterade att av Svea hovrätts dom i mål T 10408-14 (Nybropalatsdomen) framgår att en entreprenör som presenterar ett underlag som är så omfattande och i sådan grad komplett att entreprenören därigenom har visat att den haft de påstådda kostnaderna och lagt ned de fakturerade arbetstimmarna, har rätt att få ersättning för sina kostnader om inte beställaren framställer konkreta invändningar som gör att kostnadsredovisningen ändå bör ifrågasättas. Av samma dom framgår också att en beställare som hävdar att en entreprenör brustit i sin omsorgsplikt vid redovisningen av sina kostnader har bevisbördan för detta.

De i målet av parterna anlitade konsultbolagen redovisade diametralt motsatta uppfattningar i fråga om Campus har brustit i sin omsorgsplikt vid faktureringen och redovisningen av sina kostnader. Det saknades skäl att tillmäta det ena bolaget större vikt än det andra i fråga om omsorgsplikten. Mot den bakgrund som lämnats ansåg tingsrätten att Domstolsverket inte hade bevisat att Campus brustit i sin omsorgsplikt vid granskningen av fakturorna.

Vid en samlad bedömning fann tingsrätten att man kan dra slutsatsen att Campus har presenterat ett underlag som är tillräckligt omfattande och i sådan grad komplett att Campus därigenom får anses ha bevisat att entreprenören Credentia har haft de kostnader och tillräckligt konkreta invändningar som gör att kostnadsredovisningen ändå bör ifrågasättas har inte lagts fram från Domstolsverkets sida.

Och då Domstolsverkets inte bevisat att verket hade en kvittningsgill motfordran och inte heller på övriga grunder lyckats få framgång dömdes verket att betala det yrkade beloppet på 6 699 873 kronor plus nästan lika mycket i rättegångskostnader - 5 849 553 kronor.

Ljud läckte ut

I samband med huvudförhandlingen i tingsrätten medverkade Domstolsverket att verkets samtal med sina vittnen i en paus läckte ut till motparten. Läs mer om detta i Blendow Lexnova.

Svea hovrätt gör ingen annan bedömning. Domstolen börjar med att konstatera att huruvida Campus Roslagen var Domstolsverkets uppdragstagare i den meningen att Campus Roslagen åtagit sig att göra något för Domstolsverkets räkning får avgöras efter en bedömning av samtliga relevanta omständigheter.

Hovrätten noterar att parterna har kommit överens om att lokalerna ska anpassas till Domstolsverkets behov som hyresgäst. Domstolsverket ska bekosta anpassningen, men den ska upphandlas av Campus Roslagen. Parterna ska ansvara gemensamt för projektets genomförande. Så som avtalsregleringen är utformad framstår parternas relation, enligt hovrätten, inte som ett uppdragsförhållande. I stället är det fråga om ömsesidiga åtaganden. Det är oklart varför Domstolsverket står med som part i entreprenadavtalet (i vart fall som undertecknare), men det talar mot att Campus Roslagen skulle ha uppdrag att tillvarata Domstolsverkets intressen.

Vidare har Domstolsverket självständigt kontrakterat sidoentreprenörer för olika delar av anpassningsprojektet. Av bevisningen framgår att verket under arbetets gång har lämnat instruktioner på detaljnivå till Credentias anställda. Verket har alltså varit direkt engagerat i entreprenadens genomförande.

Förmån för Campus Roslagen

Det var Campus Roslagens fastighet som skulle byggas om. Ingenting talar för att det var tänkt att den ombyggda inredningen skulle tillhöra Domstolsverket. Tvärtom har staten gjort gällande att ombyggnaden innebar en förmån för Campus Roslagen.

Statens ståndpunkt är alltså att Domstolsverket har uppdragit åt Campus Roslagen att för verkets räkning bygga om Campus Roslagens egen fastighet. Utredningen stöder inte den ståndpunkten.

En samlad bedömning ger vid handen att det inte varit fråga om ett uppdragsförhållande där Domstolsverket uppdragit åt Campus Roslagen att vidta åtgärder för Domstolsverkets räkning. Vad som förekommit talar i stället för att ombyggnaden varit Domstolsverkets och Campus Roslagens gemensamma projekt, där parterna har gjort ömsesidiga åtaganden och fördelat uppgifter mellan sig.

Staten kan därmed inte vinna framgång med sitt påstående att de omstämda fakturorna inte har förfallit till betalning.

Som andrahandsgrund har staten påstått att kostnaderna i de omstämda fakturorna inte är verifierade och att det därför inte föreligger någon betalningsskyldighet. Staten har inte ifrågasatt att Campus Roslagen har betalat de kostnader som avses med fakturorna. Som tingsrätten har funnit kan emellertid Campus Roslagens talan inte bifallas redan på grund av dessa betalningar.

Vad staten gör gällande är att Campus Roslagen inte har visat att det är fråga om kostnader som Credentia har haft inom ramen för entreprenadavtalet och som Campus Roslagen har haft att betala som beställare. Enligt staten måste Campus Roslagen lägga fram sådant underlag att Domstolsverket kan avgöra om en kostnad avser den rörliga eller fasta delen enligt den gränsdragningslista som hör till entreprenadavtalet.

Nedlagda timmar bevisade

Formkraven enligt entreprenadavtalet ska vara uppfyllda. Vidare ska kostnaderna vara verifierade så att det går att identifiera och härleda dem. Det innebär enligt staten att det måste finnas tidssedlar, dagböcker, kvitton från materialinköp och annan dokumentation från samtliga avtalsled.

Hovrätten instämmer emellertid i tingsrättens bedömning att Campus Roslagen genom den åberopade utredningen har bevisat att Credentia har haft de kostnader och tillsammans med underentreprenörerna lagt ned de fakturerade arbetstimmar som framgår av de omstämda fakturorna. Campus Roslagen har därmed styrkt sitt krav enligt de omstämda fakturorna.

Som tingsrätten har funnit har staten inte visat fog för sitt påstående att Campus Roslagen handlat vårdslöst eller brustit i lojalitet mot Domstolsverket.

Staten har i sin argumentation angående kvittningsinvändningarna utgått från de verifikationskrav som staten har hävdat i fråga om sin andrahandsinvändning. Hovrätten har funnit att några sådana krav inte har varit avtalade mellan parterna.

Liksom tingsrätten anser hovrätten att det inte är visat att det funnits sådana brister i fakturor som staten har gjort gällande.

Det är heller inte visat att gränsdragningslistan har tillämpats felaktigt eller att arbetad tid efter slutbesiktningen har debiterats felaktigt. Hovrätten instämmer också i tingsrättens bedömning att utredningen, främst förhöret vid tingsrätten med vd:n för Campus Roslagen, visar att parterna var överens om att kräva Credentia på förseningsvite om endast 1 400 000 kronor och att Campus Roslagen haft rätt att tillgodoräkna sig det beloppet.

Staten har således inte visat fog för sina kvittningsinvändningar.

Campus Roslagen har därmed styrkt sin talan i målet och tingsrättens dom ska stå fast.

Följden blir att staten får betala ytterligare rättegångskostnader till Campus på 1 995 000 kronor.

Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

T13768-20.pdf

1 MB
Instans
Hovrätterna
Rättsområden
Avtalsrätt, Entreprenadrätt, Köprätt