Stanton Barrett Enterprises är ett amerikanskt bolag som ägs av Stanton Barrett. Choki AB är ett svenskt bolag som marknadsför och säljer chokladdrycker och chokladmaskiner under varumärket ”Huski Chocolate”, både i Sverige och utomlands. Choki bedriver verksamhet i USA genom dotterbolaget Huski Americas LLC.
Stanton Barrett Enterprises äger aktier i Huski Americas LLC. Stanton Barrett har varit delaktig i Chokis verksamhet i USA.
Före den 8 maj 2020 fanns det 50 000 aktier i Choki varav SBE innehade tio procent. Av resterande aktier innehade Kvalitena Industrier AB 20 procent och två privatpersoner respektive aktiebolaget Skokloster Fristad AB varsin tredjedel av återstående 70 procent, det vill säga cirka 23 procent vardera.
Vid en extra bolagsstämma i Choki den 8 maj 2020 röstade stämman igenom en riktad kvittningsemission till aktieägaren Kvalitena Industrier. Beslutet innebar att 10 151 nya aktier skulle ställas ut till en teckningskurs om 886,61216 kronor per aktie, att rätten att teckna de nya aktierna endast tillkom Kvalitena och att betalningen skulle ske genom kvittning av en fordran på 9 000 000 kronor. Till följd av det riktade emissionsbeslutet reducerades Stantons aktieinnehav från tio procent till cirka 8,31 procent och de tre nämnda ägarnas innehav från 23 procent till 19 procent. Samtliga aktieägare närvarade vid den extra bolagsstämman. Alla aktieägarna utom Stanton Barrett Enterprises (det vill säga 90 procent av rösterna) röstade för förslaget om den riktade kvittningsemissionen.
Stanton Barrett Enterprises yrkade att tingsrätten skulle fastställa att beslutet om den riktade kvittningsemissionen som fattades på extra bolagsstämma i Choki den 8 maj 2020 är ogiltigt. Bolagets förstahandsgrund var fel i kallelsen på grund av oriktiga uppgifter i underlaget vilket tingsrätten inte biföll.
Andrahandsgrunden var att Stanton Barrett Enterprises som minoritetsaktieägare har, i samband med kvittningsemissionen, inte behandlats likvärdigt med majoritetsaktieägarna och med en bristande lojalitet. Stämmobeslutet har således brutit mot kravet på likabehandling av aktieägare i aktiebolagslagen.
Stockholms tingsrätt konstaterar inledningsvis allmänt om den aktiebolagsrättsliga likhetsprincipen som framgår av 4 kap. 1 § aktiebolagslagen att den innebär att alla aktier har lika rätt i bolaget. Likhetsprincipen innebär huvudsakligen att en aktie inte får ges företräde före en annan aktie av samma slag. Principen är fakultativ inom ramen för de begränsningar och undantag som får göras genom till exempel inrättandet av olika aktieslag eller skillnader i röstvärde vilket följer av 4 kap. 2–5 §§.
Åtgärder som är tillåtna genom lag eller exempelvis bestämmelse i bolagsordningen men som avviker från likhetsprincipen kan därför inte angripas enbart med stöd av principen utan kräver att en överträdelse av annan aktiebolagsrättslig regel (t.ex. 7 kap. 47 §) skett.
Av 7 kap. 47 § aktiebolagslagen följer den s.k. generalklausulen som inskränker bolagsstämmans rätt att fatta beslut som är ägnade att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.
Högsta domstolen har uttalat att likhetsprincipen och generalklausulen ska ses tillsammans, varvid de syftar till att vara ett skydd för aktieägare mot maktmissbruk från majoritetsaktieägare (se NJA 2013 s. 1250 p. 9).
Generalklausulen kan delas upp i flera rekvisit varav rekvisiten ägnat och otillbörlig fördel utgör två centrala delar. Att ett beslut ska vara ägnat att ge en otillbörlig fördel innebär att en part som klandrar ett beslut inte måste visa att beslutet har fått en viss effekt eller rättsföljd, utan det räcker att visa att det skulle kunna ge någon en otillbörlig fördel. Rekvisitet har betydelse i bevishänseende. (Se t.ex. Johansson, Bolagsstämma i svenska aktiebolag (2018, JUNO), s. 45)). Otillbörlighetsrekvisitet innebär i sin tur att någon ska ges en fördel på bekostnad av en, eller flera, aktieägare eller bolaget och att fördelen som sådan är otillbörlig. Ett beslut som uppfyller de i lagen uppställda kraven och därmed är formellt riktigt kan ändock innebära en otillbörlig fördel i materiellt hänseende och därmed utgöra en överträdelse av 7 kap. 47 § (se t.ex. Bergström/ Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem (2021, JUNO), s. 147 f.)
Bevisbördan för att ett stämmobeslut är ägnat att ge otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare bör normalt åvila den som klandrar beslutet.
Tingsrätten säger vidare att möjligheten i 13 kap. 1 § andra stycket 2 c) aktiebolagslagen att besluta om riktade nyemissioner är en sådan bestämmelse som tillåter en avvikelse från principen om likabehandling av aktieägarna. Som nämnts ovan, kan åtgärder som är tillåtna genom lag i regel inte angripas enbart med stöd av likhetsprincipen. Utgångspunkten är därför att ett beslut om riktad emission endast i undantagsfall kan angripas med stöd av likhetsprincipen (se Westermark/Lagercrantz, Om nyemission (2013, JUNO), s. 230).
Det är i stället huvudsakligen generalklausulen som kan användas för att angripa ett beslut om en riktad nyemission av aktier på materiella grunder. En riktad nyemission kan strida mot generalklausulen på olika grunder. En av grunderna är att det funnits ett illojalt syfte bakom emissionsbeslutet, till exempel att syftet med beslutet varit att minska en aktieägares inflytande eller att gynna en viss aktieägare på bekostnad av en annan aktieägare.
För de fall då en riktad nyemission genomförs till en befintlig aktieägare finns, menar domstolen, skäl till särskild försiktighet. I förarbetena till aktiebolagslagen, och dess tidigare versioner, har framhållits att riktade nyemissioner till befintliga aktieägare endast kan äga rum om det finns objektivt ”godtagbara skäl” vilket torde vara ”synnerligen ovanligt” (se prop. 1973:93 s. 129). Detta uttalande har dock ifrågasatts i ett senare lagstiftningsärende, som emellertid inte ledde till någon ändring av bestämmelserna om avvikelse från aktieägares företrädesrätt. I en departementspromemoria angavs att uttalandet inte kunde anses ha samma bäring idag som när det skrevs (jfr prop. 2013/14:86 s. 66). Det har dock i doktrin framhållits att det kan anses vara mer känsligt att rikta ett emissionsbeslut till en befintlig aktieägare och att det acceptabla utrymmet för bolagsstämman att fatta ett sådant beslut är begränsat (se till exempel Westermark/Lagercrantz, Om nyemission (2013, JUNO), avsnitt 9.4.3 med hänvisningar).
För att på ett oklanderligt sätt besluta om en riktad nyemission till en befintlig aktie-ägare krävs således att det (i) finns godtagbara skäl för att avvika från företrädesrätten, (ii) att grunden för teckningskursen bestäms på ett sätt som inte innebär en nackdel för andra aktieägare som inte tillåts teckna aktier och (iii) att den riktade nyemissionen inte föregås av ett illojalt syfte.
Det saknas vägledning i förarbeten och praxis om vad som kan utgöra godtagbara skäl för att frångå företrädesrätten och rikta en nyemission till endast en av de befintliga aktieägarna. Kravet på godtagbara skäl för avvikelsen från företrädesrätten bör enligt tingsrättens mening vara särskilt högt ställt i sådana fall då en riktad nyemission till en befintlig aktieägare dessutom får till följd att en eller flera minoritetsaktieägare förlorar sina minoritetsrättigheter till följd av utspädning.
Bestämmelsen i 13 kap. 4 § fjärde stycket aktiebolagslagen, som föreskriver att ett förslag som innebär en avvikelse från företrädesrätten ska innehålla skälen till avvikelsen och grunderna för teckningskursen, tjänar ett viktigt syfte vid riktade nyemissioner eftersom den innebär ett skydd för minoritetsägarna mot maktmissbruk från majoritetsägarnas sida. Det finns, enligt tingsrättens mening, anledning att ställa höga krav på det materiella underlaget till sådana emissionsbeslut. I doktrin förekommer uppfattningen att det i onoterade bolag borde krävas en redogörelse av hur bolaget har kommit fram till det marknadsvärde på aktien som teckningskursen baserats på, exempelvis genom att bolaget har fört förhandlingar med flera olika potentiella investerare, att det har gjorts en värdering av bolaget eller att marknadsvärdet är hänförligt till tidigare genomförda nyemissioner (se Westermark/Lagercrantz, Om nyemission (2013, JUNO), avsnitt 9.3.3).
Tingsrätten går först in på frågan om det har det funnits godtagbara skäl för att avvika från företrädesrätten. Käranden har gjort gällande att det saknats godtagbara skäl att rikta en kvittningsemission mot den befintliga aktieägaren Kvalitena Industrier och att det hade varit fullt möjligt att genomföra en företrädesemission i stället. Choki har invänt att det funnits godtagbara skäl för den riktade nyemissionen då syftet varit att förbättra bolagets kapitalstruktur.
Det saknas uppgifter i målet som tyder på att skulderna som Choki hade till Kvalitena
Industrier hade förfallit till betalning innan beslut fattades att föreslå en riktad kvittningsemission. Choki har inte, varken när beslutet fattades eller senare, gjort gällande att bolaget hade likviditetsproblem vid tidpunkten för emissionsbeslutet.
Bolaget har heller inte påstått att det vid nämnda tidpunkt befunnit sig i en situation då det förelegat en skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning enligt 25 kap. 13 § ABL, t.ex. för att det funnits skäl att anta att det egna kapitalet understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet. Åberopad bolagsdokumentation, som till exempel styrelseprotokoll, ger inte stöd för att det funnits en sådan akut kapitalbrist som inte kunde läkas genom en företrädesemission eller på annat sätt. Det saknas även andra dokumenterade skäl för att beslutet om emissionen utan företrädesrätt behövde fattas under de påskyndade formerna som förelåg och som bland annat innebar att bolaget inte dessförinnan eller i samband med beslutet om emission tog ställning till kärandebolagets begäran den 27 april 2020 om att en minoritetsrevisor och särskild granskare skulle utses. Sammantaget har inte Choki visat att det förelegat godtagbara skäl för avvikelsen från aktieägarnas företrädesrätt.
Tingsrätten går därefter vidare till frågan om grunden för teckningskursen har bestämts på ett sätt som inte innebär en nackdel för Stanton Barrett Enterprises och de andra aktieägare som inte tillåtits teckna aktier. Kärandebolaget har gjort gällande att den värdering som gjordes av aktierna i Choki och som föranledde teckningskursen för emissionen var för låg och inte baserad på en professionell bedömning av marknadsvärdet. Bolagethar vidare argumenterat för att det fanns betydligt högre värden i Choki än vad emissionskursen förespeglade, framför allt i de stora sponsringsavtal som Choki hade ingått i Sverige, Storbritannien och USA. Choki har invänt att teckningskursen för aktierna motsvarade det uppskattade marknadsvärdet.
I förslaget till emissionsbeslutet fanns antecknat att teckningskursen baserades på marknadsvärdet. Ingen ytterligare dokumentation eller redogörelse för vilka åtgärder som vidtagits för att komma till den slutsatsen har redovisats i samband med beslutsförslaget. Det får i stället anses utrett genom den skriftliga bevisningen och Linus Wessmans uppgifter att teckningskursen bestämdes utifrån de diskussioner som fördes mellan Choki och Kvalitena Industrier, och som också resulterade i det i målet åberopade Debt Agreement. Vad gäller det faktiska marknadsvärdet av aktierna vid emissionstidpunkten anser tingsrätten att de expertutlåtanden som upprättats av två experter i målet tillsammans med deras respektive förhör i målet, inte talar i övertygande mening för att den ena värderingen är mer riktig än den andra. Det faktum att Choki hade flertalet viktiga sponsringsavtal visar dock att bolaget måste ha förväntat sig viss avkastning under de kommande åren, vilket talar för att värdet av bolaget var högre än Choki gjort gällande i målet. Det är även utrett att det aldrig gjordes någon marknadsmässig värdering av dessa sponsringsavtal inför beslutet om teckningskursen.
Sammantaget anser tingsrätten att Choki inte har visat att grunden för teckningskursen varit baserad på marknadsvärdet. Kvalitena Industrier har därför, genom att med avvikelse från företrädesrätten få teckna aktier till pris som inte framstår som marknadsmässigt, getts en otillbörlig fördel till nackdel för Stanton Barrett Enterprises . Stämmobeslutet den 8 maj 2020 om den riktade nyemissionen till Kvalitena Industrier ska därför upphävas med stöd av 7 kap. 50 § aktiebolagslagen.