En journalist som arbetar för den brittiska dagstidningen Daily Mail publicerade två artiklar om värdepapper, en i juni 2011 och en i juni 2012, på tidningens webbplats Mail Online.
I artiklarna angavs att offentliga uppköpserbjudanden möjligen skulle lämnas avseende aktier i bolagen Hermès samt Maurel & Prom. De angivna priserna översteg kraftigt kurserna för aktierna och publiceringen medförde betydande kursökningar.
En kort tid före publiceringen hade två personer som var bosatta i Storbritannien lagt köporder avseende de aktuella aktierna och sedan avyttrat värdepapperna efter publiceringen. Journalisten hade hört av sig till dessa personer inför publiceringen för att få marknadsryktena bekräftade.
Till följd av detta ålades journalisten en sanktionsavgift om 40 000 euro av den franska finansmarknadsinspektionen. Som motivering angavs att journalisten hade informerat dessa personer om den förestående publiceringen och därmed röjt insiderinformation till dem.
Efter att beslutet överklagats valde appellationsdomstolen i Paris att begära förhandsavgörande från EU-domstolen rörande tolkningen av unionsbestämmelserna om insiderhandel.
Domstolen ville veta dels om information om en förestående publicering av en tidningsartikel som återger ett marknadsrykte omfattas av förbudet mot att röja insiderinformation, dels om röjandet var undantaget från förbudet på grund av att det skett för journalistiska ändamål.
EU domstolen tar först ställning till om den aktuella informationen har utgjort insiderinformation enligt artikel 1.1 i direktiv 2003/6/EG, där det bland annat anges att informationen ska vara av ”specifik natur”.
För att informationen ska anses vara av specifik natur ska två rekvisit vara uppfyllda. Informationen ska dels ange omständigheter eller en händelse som föreligger eller kan komma att föreligga, dels vara tillräckligt specifik för att det ska vara möjligt att dra slutsatser om omständigheternas eller händelsens potentiella effekt på priserna.
I det aktuella fallet anser domstolen att det första rekvisitet är uppfyllt. Detta mot bakgrund av att informationen avser en händelse som kan förväntas inträffa, det vill säga den förestående publiceringen av tidningsartiklarna.
Beträffande det andra villkoret så krävs det i princip att informationen anger det pris som kommer att betalas för aktierna, artikelns författare och namnet på det pressorgan som kommer att publicera artikeln. Vidare kan den faktiska påverkan som en publicering av en artikel får på kursen utgöra ett bevis i efterhand för att informationen är av specifik natur. Däremot kan faktiskt kurspåverkan inte ensamt fastställa sådan specifik natur.
Vad gäller den andra frågan, det vill säga om röjandet av insiderinformation för journalistiska ändamål, kan vara motiverat i den mening som avses i artikel 21 i förordning nr 596/2014 gör domstolen följande bedömning.
Uttrycket ”för journalistiska ändamål” innefattar nödvändigtvis inte endast själva publiceringen, utan även offentliggöranden som ingår i den process som leder fram till en sådan publicering. En sådan situation kan föreligga när en journalist hör av sig till källor för att få ett marknadsrykte bekräftat.
En journalists röjande är dock endast lagligt när röjandet är nödvändigt för utövandet av hens yrke och det sker i enlighet med proportionalitetsprincipen.
I denna prövning ska den nationella domstolen fråga sig om det var nödvändigt för journalisten som försökte att kontrollera ett marknadsrykte att, utöver själva ryktet, röja att en artikel kommer att publiceras inom kort. Den nationella domstolen ska vidare bedöma om ett förbud mot ett sådant röjande skulle innebära en alltför långtgående inskränkning av pressfriheten.