Frågan i målet är om lön och annan ersättning för arbete i Sverige som betalas ut till en utländsk arbetstagare av någon annan än dennes arbetsgivare i Sverige kan beaktas vid prövningen av om beloppsgränsen för expertskatt är uppnådd.
En man ansökte om skattelättnader, expertskatt alltså, för sitt arbete hos Traton AB enligt inkomstskattelagen, IL, kap 11 § 22 tredje stycket. Enligt bestämmelsen kan en utländsk arbetstagare medges skattelättnader vid tillfälligt arbete i Sverige, om lön och annan ersättning för arbetet överstiger två gånger prisbasbeloppet för det kalenderår då arbetet påbörjas.
Efter att forskarnämnden i november 2018 avslog ansökan överklagades beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Traton AB förklarade att det har en global policy för utlandspersonal som är tänkt att erbjuda en attraktiv lösning för att arbeta utomlands. Policyn utgår ifrån att den anställde ska ha ett likvärdigt kompensationspaket och en likvärdig levnadsstandard i mottagandelandet som om hen valt att arbeta kvar i hemlandet.
Det var därför inte MAN Truck & Bus AG som hade inflytande över ersättningen och andra villkor under utsändning i Sverige, utan det var i stället den globala policyn som reglerade den anställdes villkor.
Enligt Skatteverkets mening visade dock detta att mannens lön inte helt hade sitt ursprung i det svenska bolaget och att det svenska bolaget inte heller helt kontrollerade hur lönen skulle hanteras och vad som skulle vidareförmedlas.
Mot bakgrund av utredningen ansåg förvaltningsrätten att mannen och Traton AB visat att den del av hans ersättning som betalats ut av MAN skedde på förmedlingsuppdrag av Traton AB. Detta då arbetet uteslutande skedde för Traton AB:s räkning, att det var Traton AB som stod för kostnaderna för den utbetalda ersättningen och att MAN:s inflytande över mannens anställning var begränsad.
Kammarrätten i Stockholm konstaterade att flera villkor i utsändningsavtalet visade att det utsändande bolaget fortfarande hade relativt stort inflytande över mannens anställning. Det hade heller inte getts in något avtal som reglerade betalningsförmedlingen mellan bolagen. Inte heller fanns något annat underlag som visade att det utländska bolaget hade kompenserats av det svenska för löneutbetalning.
Det var alltså inte visat att lönen som hade utbetalats till mannen av det utsändande bolaget hade förmedlats på uppdrag av det svenska bolaget på det sätt som krävs för att den skulle kunna beaktas vid prövningen av beloppsgränsen i IL kap 11 § 22 tredje stycket.
Högsta förvaltningsdomstolen meddelade prövningstillstånd och ändrar nu utgången på nytt. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att syftet med att införa ett objektivt rekvisit i form av en beloppsgräns var att förenkla regleringen och öka förutsebarheten. Det ska vara lätt såväl för arbetstagaren och arbetsgivaren som för Forskarskattenämnden att redan när avtalsvillkoren förhandlas fram respektive ansökningen om expertskatt görs kunna bedöma om förutsättningarna för expertskatt är uppfyllda. Berörda parter ska enkelt, utifrån avtal och andra handlingar som reglerar anställningen och som ligger till grund för ansökningen om expertskatt, kunna göra en bedömning av om villkoren är uppfyllda. Det krav som gäller enligt lagtexten för att en ersättning ska omfattas av expertskatt är att den ska avse arbete i Sverige. Det finns ingenting i vare sig lagtext eller förarbeten som tyder på att det sätt på vilket ersättningen betalas ut har någon betydelse. Det avgörande måste vara att ersättningen utgör en kostnad i den svenska arbetsgivarens verksamhet.
Av den utredning som personen gav in till Forskarskattenämnden som underlag för sin ansökan framgick att han under den tid han var anställd i det svenska bolaget var tjänstledig från sin anställning i det tyska bolaget och att även den del av hans ersättning som betalades ut av det tyska bolaget ingick i det svenska bolagets lönekostnader för honom. Av detta kan ingen annan slutsats dras än att ersättningen i sin helhet avsåg arbete som utfördes i Sverige och för det svenska bolagets räkning. Även den del av ersättningen som betalades ut av det tyska bolaget ska därför beaktas vid bedömningen av om beloppsgränsen för expertskatt var uppnådd.