En man i 50-årsåldern åtalades i Linköpings tingsrätt för djurplågeri och vållande till kroppsskada, efter en incident i Linköpings kommun i juni 2020.
Mannen äger en större hund som vid tillfället lyckades slita sig och rymma från den egna tomten. Hunden attackerade sedan en mindre hund och bet även hundens ägare när han försökte ingripa.
Åtalet för vållande till kroppsskada avsåg att inte ha hindrat hunden från att komma lös och bita den andra hundägaren i händerna och ansiktet. Åtalet för djurplågeri avsåg att utan godtagbara skäl ha utsatt den andra hunden – som blev biten i ansiktet och på frambenen – för smärta och sårskador som krävt veterinärvård.
Tingsrätten ansåg att det inte kunde uteslutas att hundägarens bitskador vållats även av den egna hunden, men ansåg att utredningen visade att den tilltalades hund hade orsakat merparten av skadorna, som inte kunde anses ringa. I egenskap av hundägare hade mannen också varit övervakningsgarant och kunde till följd av detta hållas ansvarig för hundens handlande. Hunden hade i sin tur utsatt den andra hunden för lidande och vållat en icke ringa kroppsskada för hundägaren.
Ansvar för djurplågeri förutsätter dock uppsåt eller grov oaktsamhet. Mannen hade nyss kommit hem när olyckan var framme och han höll på att lasta in saker genom en annars stängd grind när hunden smet ut. En ytterligare faktor var att en stålvajer som hunden varit kopplad vid i samband med attacken hade gått av på mitten – enligt mannen sannolikt på grund av fabrikationsfel. Mannen kunde under dessa förhållanden inte anses ha varit grov oaktsam och friades därför för djurplågeri.
Mannen skulle ha tittat på löplinan i stort sett dagligen men hade inte gjort ”någon egentlig kontroll av den”, konstaterade tingsrätten. Detta i kombination med att lämna grinden öppen hade utgjort ett oaktsamt handlande som gjorde att han skulle fällas för vållande till kroppsskada. Påföljden bestämdes till 60 dagsböter på totalt drygt 15 000 kronor.
Göta hovrätt river nu upp domen och friar mannen helt.
Den stålvajer som hundens koppel varit fäst vid skulle enligt mannen klara en vikt på cirka 1 400 kilo. Mannen har kontrollerat vajern dagligen och den ska varken ha varit rostig eller ärgad. Han har inte kunnat svara på varför vajern gått av, men inte uteslutit att det kan ha berott på ett fabrikationsfel. Brottet har skett mitt på vajern och ändarna har varit fransiga.
Det saknas ytterligare utredning om hur löplinan såg ut, hur den var fäst och hur den gick av. Det finns därför ingenting som motsäger mannens uppgifter och går inte heller att dra någon säker slutsats kring i vilket skick vajern varit eller om det funnits anledning för mannen att närmare kontrollera denna innan han använt den för att säkra hunden med.
Utifrån de uppgifter som mannen lämnat kan han enligt hovrätten inte anses ha haft fog för att förvänta sig att vajern skulle riskera att gå av med följden att den 40 kilo tunga hunden kom lös. Att koppla sin hund på det sätt som är aktuellt i målet kan inte heller anses utgöra ett risktagande som avviker från vad som kan anses aktsamt, oavsett om grinden till fastigheten varit öppen eller inte.
Mannen ska därför inte anses ha agerat oaktsamt på ett sådant sätt som förutsätts för straffrättsligt ansvar och åtalet ogillas därför av en enig hovrätt.