I samband med att Polisen grep en misstänkt person hittade man i dennes telefon en chattkonversation mellan honom och en kvinna, anställd inom Kriminalvården. I konversationen hittades fotografier av två brev som Polisen misstänkte hade skrivits av en person som var placerad i säkerhetshäktet i Göteborg, misstänkt för bland annat anstiftan till mord. Vid en husrannsakan hemma hos kvinnan, som vid tillfället var anställd på häktet i Göteborg, återfanns ett av dessa brev sönderrivet.
Breven innehöll instruktioner för vad olika personer skulle säga i en pågående rättegång.
Kvinnan nekade till brott och påstod att hon inte fört ut breven från häktet. Hennes förklaring till att hon skickat bilder på ett av breven var att den häktade personens broder, som hon konverserat med, hade lagt detta i hennes bil. När det gällde det sönderrivna brevet som hittades i hennes lägenhet hade hon ingen aning om var det kom ifrån, vem som rivit sönder det eller varför det fanns i hennes bostad.
Göteborgs tingsrätt konstaterade dock att hon förfogat över breven samt skickat dessa vidare till den häktades broder. Det fanns också ett tidsmässigt samband mellan hennes vistelse på den aktuella häktesavdelningen och tidpunkterna när breven skickades. Hennes uppgifter om hur fått tag i breven bedömdes som vaga och motsades, enligt tingsrätten, av att den häktade mannens broder uppmanat henne att skicka breven till honom – vilket hon gjort. Det var alltså visat att hon både tagit emot och fört ut breven från häktet samt vidarebefordrat dessa.
Enligt tingsrätten fanns också bevis för att hon aktivt sökt sig till häktet i Göteborg för att hjälpa den häktade mannen för dennes broders skull.
”Lyssna, vi kan få ut han på nått sätt, när han blir förflyttad till så kan jag söka jobb där tills jag fåt jobb och vi löser en plan till något Allt för dig”, skrev hon till den häktade brodern i maj 2021. Enligt tingsrätten ansågs hon därför ha haft uppsåt till gärningen.
Tingsrätten ansåg det också bevisat att kvinnan fört ut ett meddelande från en annan man som suttit häktad med restriktioner. Även detta meddelande hittades i hennes bostad vid husrannsakan och innehöll bland annat uppgifter om en bil. Åklagren ansågs dock inte ha bevisat att kvinnan vidarebefordrat meddelandet till annan. Eftersom åklagaren inte gjort gällande att endast den omständighet att kvinnan fört ut lappen från häktet var ett tjänstefel friades hon därför i den delen.
Kvinnan dömdes dock även för penningtvätt då det ansågs bevisat att hon tagit emot knappt 55 000 kronor trots att hon insett att pengarna härrört från brottslig verksamhet.
När det gäller påföljden konstaterade tingsrätten att syftet med kvinnans brevsmuggling varit att påverka utgången i en pågående rättegång som rörde synnerligen allvarlig brottslighet. Något hon var väl medveten om. Hennes agerande ansågs ha likheter med mened eller övergrepp i rättssak och hon hade, enligt tingsrätten, ”utnyttjat den särställning som personal inom Kriminalvården har när det gäller möjligheten att ha kontakt med frihetsberövade”. Enligt tingsrätten innebär ett sådant handlande ”ett angrepp mot rättsväsendet, som samhället måste beivra”. Straffvärdet för den typen av gärning ska därför betydligt överstiga minimistraffet för grovt tjänstefel, skrev tingsrätten och dömde henne till ett års fängelse.
Kvinnan överklagade domen till Hovrätten för Västra Sverige – men har nu dragit tillbaka sitt överklagande.
Det innebär att den fällande domen står fast.