Länsstyrelsen förelade Mora kommun år 2014 att senast april 2015 bestämma verksamhetsområde för vatten och avlopp i byn Ryssa.
Moravatten AB, den kommunala va-huvudmannen, vände sig till mark- och miljödomstolen i Nacka och yrkade att domstolen skulle förpliktiga en fastighetsägare i byn att betala anläggningsavgift om cirka 250 000 kronor.
Fastighetsägaren bestred käromålet och menade att behovet bättre tillgodoses genom en enskild anläggning än genom den allmänna va-anläggningen. Eftersom kommunen inte beskrivit vilken miljöstandard som krävs kan han inte bevisa att hans anläggning har samma miljöstandard som den kommunala va-anläggningen, menade han.
Mark- och miljödomstolen väljer att gå på Moravattens linje. Fastighetsägaren är därför skyldig att betala anläggningsavgiften om cirka 250 000 kronor.
Enligt 24 § lagen om allmänna vattentjänster, LAV, ska fastighetsägaren betala avgifter för allmän va-anläggning om behovet inte kan tillgodoses på ett bättre sätt.
Av förarbetena framgår att det är huvudmannen som ska visa att fastigheten faktiskt har behov av vattentjänsterna. Om ett sådant behov finns åligger det fastighetsägaren, för att undgå avgiftsskyldighet, att bevisa att detta behov kan tillgodoses på ett annat sätt.
I förarbetena anges vidare att om bebyggelseområdet i stort behöver en kollektiv lösning av va-frågan innebär det en stark presumtion för att behovet i det enskilda fallet inte kan tillgodoses på ett annat sätt.
I målet är ostridigt att fastigheten är belägen inom verksamhetsområdet för kommunal va-anläggning och att en förbindelsepunkt har ordnats i direkt anslutning till fastigheten. Vidare är parterna överens om att länsstyrelsen har förelagt Mora kommun att bestämma verksamhetsområde för Ryssa by.
Det har alltså ansetts finnas ett behov av en kollektiv va-lösning för den aktuella byn, konstaterar domstolen. Detta talar för att fastighetsägarens fastighet har ett behov av vattentjänster som bäst tillgodoses genom den allmänna anläggningen.
Enligt domstolen har fastighetsägaren inte visat att behovet bättre tillgodoses genom en enskild anläggning. Att det i dag finns ett servitut för vatten och avlopp ändrar inte bedömningen.
Förutsättningarna för avgiftsskyldighet är därmed uppfyllda och fastighetsägaren ska därför betala den yrkade anläggningsavgiften.