En 41-årig man tillfrågades början av december 2017 av en 45-årig man – en tidigare kollega i restaurangbranschen - om han var intresserad av att arbeta i 45-åringens restaurang och samtidigt gå in som delägare i densamma. Den 15 december ingick parterna ett avtal benämnt ”Överlåtelseavtal, andelar i HB”. Den 28 december 2017 förde 41-åringen över 192 000 kronor till restaurangägaren.
41-åringen är av uppfattningen att avtalet i själva verket innebar att han lånade ut 180 000 kronor av det totala beloppet med löfte om att senare få inträda som delägare av tolv procent av andelarna i bolaget. Om överföringen inte bedöms utgöra ett lån menar 41-åringen att han i vart fall inte har inträtt som delägare i bolaget.
41-åringen blev aldrig registrerad i bolagsregistret som bolagsman i handelsbolaget. Av det totala beloppet om 192 000 kronor återbetalades senare 12 000 kronor av 45-åringen. Restaurangbolaget försattes i konkurs den 21 augusti 2018.
I första hand har 41-åringen gjort gällande att parterna har ingått ett muntligt avtal med innebörden att 41-åringen har lånat ut 192 000 kronor till 45-åringen varav 12 000 kr skulle återbetalas kontant och resterande 180 000 kronor skulle komma att omvandlas till köpeskilling för tolv procent av andelarna i handelsbolaget när förutsättningar för tillträde till dessa andelar förelåg.
Skulle tingsrätten komma fram till att överföringen av de 180 000 kronor inte är att betrakta som ett lån har i andra hand gjorts gällande att beloppet är att betrakta som köpeskilling för tolv procent av andelarna i bolaget. Hävningsrätt har alltjämt förelegat på grund av att 41-åringen aldrig har inträtt som bolagsman i handelsbolaget. Hävning har skett den 23 oktober 2018 då hävning av avtalet skedde skriftligt. 41-åringen är berättigad att återfå 180 000 kronor.
Sammanfattningsvis ansåg tingsrätten att det genom dels avtalets ordalydelse, dels vad som kommit fram om parternas syfte med avtalet samt hur de agerade efteråt, hade visats att avtalet som parterna ingick den 15 december 2017 innebar att 41-åringen förvärvade tolv procent av andelarna i bolaget. Varken tingsrätten eller hovrätten anser att 41-åringen visat att parterna träffade någon annan överenskommelse eller att 45-åringen lovade att 41-åringen skulle få tillbaka sina 180 000 kronor.
Hade då 41-åringen rätt att häva avtalet? Malmö tingsrätt konstaterade att 41-åringen enligt egen uppgift hela tiden varit medveten om att han inte var registrerad som bolagsman hos Bolagsverket. Om den omständigheten var så väsentligt för honom borde han, menade tingsrätten, rimligen ha reagerat tidigare och meddelat 45-åringen att han ville häva avtalet.
Tingsrätten ansåg därmed det inte visat att förhållandena har varit sådana att han har haft grund för att häva avtalet.
Hovrätten Över Skåne och Blekinge framhåller att såväl överlåtelseavtalets ordalydelse som vad vittnesuppgifter ger stöd för 45-åringens påstående att parterna har träffat en överenskommelse om köp av tolv procent av andelarna i handelsbolaget. 41-åringen har inte visat att parterna träffat en överenskommelse om lån.
Hovrätten konstaterar att av den rättsliga regleringen framgår att en överlåtelse av andelar i ett handelsbolag inte nödvändigtvis medför att förvärvaren av andelarna också inträder som bolagsman i handelsbolaget. En första förutsättning för att så ska ske är att parterna har träffat avtal om överlåtelse av medlemskapet.
45-årngens utgångspunkt har uppenbarligen varit att 41-åringen genom andelsförvärvet skulle få del av kommande vinst.
41-åringens knapphändiga uppgifter ger intryck av att parterna inte närmare diskuterade avtalets innebörd i samband med undertecknandet av överlåtelsehandlingen den 15 december 2017 eller vad som skulle gälla beträffande deras framtida mellanhavanden. Han har inte ens påstått att avsikten var att han skulle driva bolaget tillsammans med övriga delägare. Tvärtom ger 41-åringens uppgifter närmast stöd för att det var ekonomiska bevekelsegrunder som låg till grund för hans förvärv. 41-åringen har nämligen själv förklarat att överlåtelsen var föranledd av 45-åringens behov att hitta finansiering till köpet av restaurangverksamheten.
Frågan om överlåtelse av medlemskap och 41-åringens inträde som ny bolagsman har inte heller reglerats i det skriftliga överlåtelseavtalet.
Hovrätten anser mot denna bakgrund att det inte är visat att parterna den 15 december 2017 träffat avtal om att 41-åringen skulle inträda som bolagsman i handelsbolaget.
Det har därmed inte skett något hävningsgrundande avtalsbrott. Tingsrättens domslut ska alltså stå fast.