En kvinna dog i slutet av 90-talet och lämnade efter sig tre söner. En bouppteckning upprättades då där bland annat hälften av nyttjanderätten till en bostadsrätt i centrala Stockholm. Ett partiellt arvskifte ägde rum, men 2018 ansökte två av bröderna om att en skiftesman skulle utses eftersom bostadsrätten inte skiftats.
Skiftesmannen beslutade senare att det inte fanns någon egendom kvar att skifta i dödsboet eftersom parterna i samband med upprättande av en handling som benämns Förvärvsbekräftelse skiftat den del av bostadsrätten som deras mamma ägde när hon gick bort.
De två yngre bröderna överklagade skiftesmannens beslut till Stockholms tingsrätt och yrkade att hela lägenheten skulle skiftas mellan de tre bröderna med en tredjedel var. Den äldsta brodern invände att mamman aldrig ägt mer än hälften av bostadsrätten, utan att han ägt den andra halvan. Den andra halvan hade tillfallit honom genom förvärvsbekräftelsen.
Bröderna hade olika förklaringar till att endast hälften av den tagits upp som en tillgång i bouppteckningen. Enligt del äldsta brodern hade han ägt hälften av bostadsrätten sedan ombildningen från hyresrätt och tog ett gemensamt lån med sin mamma motsvarande insatsen.
De två andra bröderna anförde däremot att skattemässiga skäl motiverade att bara hälften togs upp. Deras förklaring godtas inte av tingsrätten, som anser att den äldre brodern bevisat att han varit ägare till hälften av bostadsrätten sedan ombildningen.
Stockholms tingsrätt bedömde att han även blivit tillskiftad bostadsrättens andra hälft. Den hänvisar till den så kallade förvärvsbekräftelsen där det framgår att de två yngre bröderna bekräftar att deras äldsta broder har förvärvat resterande del i lägenheten från mammans dödsbo och han från och med handlingens datum äger lägenheten i dess helhet.
Handlingen uppfyllde enligt domstolen visserligen inte de formkrav på avtal om arvskifte som uppställs i ärvdabalken, men att den starkt talar för att parterna i slutet av 90-talet kommit överens om att den äldre brodern skulle tillskiftas lägenheten. Detta bekräftas av innehållet i e-postmeddelanden som skickats från de yngre bröderna år 2016.
Sammantaget ansåg tingsrätten att det är utrett att parterna genom förvärvsbekräftelsen kom överens om att den äldsta brodern tillskiftades andra halvan av lägenheten, och att det därför inte finns någon egendom kvar att skifta i dödsboet.
Rätten tillade att även om något formellt arvskifte inte ägt rum har de yngre bröderna känt till bristen i formkraven under så lång tid, 17 år, att de är förhindrade från att åberopa detta i syfte att nu åstadkomma ett arvskifte som uppfyller formkraven.
Vad gäller frågan om hela eller halva bostadsrätten ska ingå i kvarlåtenskapen gör Svea hovrätt ingen annan bedömning än den som tingsrätten har gjort.
Enligt hovrättens mening ger även förvärvsbekräftelsen i sig ett visst stöd åt att den äldsta brodern var ägare till hälften av bostadsrätten vid moderns bortgång.
När det sedan kommer till frågan om den andel som ingått i dödsboet har skiftats eller inte delar hovrätten tingsrättens slutsats. I likhet med tingsrätten anser dock hovrätten att förvärvsbekräftelsen inte uppfyller de formkrav som följer av bestämmelsen i ärvdabalken. Av de skäl som tingsrätten ingående har redogjort för kommer emellertid hovrätten likväl till slutsatsen att den andel av bostadsrätten som ingick i dödsboet har skiftats. Det återstår därmed ingen egendom att skifta.
Slutligen anser hovrätten att de två bröderna under alla förhållanden försuttit sin rätt att påkalla arvskifte. I det nu aktuella fallet kan hovrätten konstatera att det rör sig om lös egendom och att dröjsmålet med att påkalla arvskifte uppgår till i vart fall 17 år. Enligt hovrättens mening har de två bröderna inte lämnat någon rimlig förklaring till detta långa dröjsmål. Rätten att påkalla arvskifte har därmed gått förlorad.