Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Föräldraledig hade rätt till förlängd provanställning

En provanställd på Försäkringskassan som på grund av sin föräldraledighet inte hann visa vad han gick för hade rätt till en förlängd provanställning. Försäkringskassan bröt mot föräldraledighetslagen genom att i stället avbryta anställningen vilket ger mannen en kvarts miljon kronor i skadestånd.

Föräldraledig hade rätt till förlängd provanställning

Diskrimineringsombudsmannen, DO, för talan för en man som den 4 april 2019 påbörjade en anställning hos Försäkringskassan. Anställningen inleddes med en provanställningsperiod om sex månader till och med den 3 oktober 2019.

Mannen och hans hustru väntade barn till mitten av maj 2019 och mannen planerade att vara föräldraledig tio dagar i samband med barnets födelse. Efter förlossningen blev hustrun sjuk och kunde inte ta hand om barnet. Mannen kom därför att vara föräldraledig under huvuddelen av provanställningsperioden.

Han fick muntligen den 3 september 2019 besked om att hans provanställning skulle upphöra den 4 oktober 2019 och att han skulle få en skriftlig underrättelse om detta. Han mottog senare en sådan underrättelse, daterad den 3 september 2019.

Parterna är ense om att det direkta skälet till att Försäkringskassan avbröt anställningen var att kassan inte ansåg att den hade underlag för att bedöma mannens prestationer. Parterna är också överens om att skälet till att Försäkringskassan inte ansåg sig kunna bedöma hans prestationer var hans omfattande föräldraledighet. Mannen hade berättat för Försäkringskassan att skälet till att han tog ut föräldraledighet var att hans hustru drabbats av förlossningsdepression.

DO yrkade att Arbetsdomstolen skulle förplikta staten genom Försäkringskassan att till mannen betala diskrimineringsersättning och allmänt skadestånd med 120 000 kronor samt ekonomiskt skadestånd med 184 569 kronor.

DO anser att Försäkringskassan genom att avbryta provanställningen missgynnat mannen av skäl som har samband med hans föräldraledighet. Missgynnandet består dels i att han att förlorade möjligheten att bli bedömd genom att prövotiden inte förlängdes eller förnyades med tid som motsvarade den tid han varit föräldraledig, dels i att han därigenom har gått miste om en tillsvidareanställning.

Försäkringskassan har haft kännedom om att hans föräldraledighet huvudsakligen har berott på skäl som haft samband med hans hustrus förlossningsrelaterade sjukdom under hennes mammaledighet och därmed med hennes kön. Försäkringskassan har därigenom missgynnat honom, i hans egenskap av anhörig, av skäl som har samband med kön.

Försäkringskassan har därmed brutit mot 16 § föräldraledighetslagen och 2 kap. 1 § diskrimineringslagen. Staten ska därför enligt 22 § föräldraledighetslagen och 5 kap. 1 § diskrimineringslagen betala allmänt skadestånd och diskrimineringsersättning.

Försäkringskassan kontrar med att dess åtgärd att avbryta mannens anställning inte haft samband med kön eller hans föräldraledighet i den mening som avses i diskrimineringslagen eller föräldraledighetslagen. Han har inte heller befunnit sig ”i en jämförbar situation” enligt dessa lagar. Skälet till åtgärden var att han hade varit frånvarande i så stor utsträckning att kassan inte kunde bedöma hans prestationer. Orsaken till frånvaron har inte haft någon betydelse för Försäkringskassans beslut. Om Arbetsdomstolen skulle anse att åtgärden har haft samband med hans föräldraledighet, har statens agerande i vart fall varit en nödvändig följd av denna ledighet.

Arbetsdomstolen kommer snabbt fram till att det inte rör sig om diskriminering. Utredningen visar att skälen till att mannen var föräldraledig helt saknade betydelse för Försäkringskassans beslut att avbryta hans provanställning. Arbetsdomstolen slutsats är alltså att Försäkringskassans beslut att avsluta anställningen helt saknade samband med att mannens föräldraledighet huvudsakligen har berott på skäl som haft samband med hans hustrus förlossningsrelaterade sjukdom under hennes mammaledighet. Mannen har alltså redan av den anledningen inte blivit utsatt för direkt könsdiskriminering.

Frågan är då om Försäkringskassan gjort sig skyldig till missgynnande i strid med 16 § föräldraledighetslagen. För att pröva den frågan måste AD ta ställning till under vilka förutsättningar det är möjligt att träffa överenskommelser som innebär en förlängning av prövotiden. Det finns, säger AD, skäl att belysa innebörden av 16 § föräldraledighetslagen och § 5 i det så kallade föräldraledighetsdirektivet.

Enligt AD står det klart att en överenskommelse mellan en arbetsgivare och en provanställd arbetstagare om en ny provanställning eller om att prövotiden förlängs som huvudregel strider mot anställningsskyddslagen. Ett annat synsätt kan vara befogat om det finns starka sakliga skäl för att tillåta en förlängning av prövotiden.

Det är enligt Arbetsdomstolens mening klart att en arbetsgivare och en provanställd arbetstagare kan träffa en överenskommelse om en ny provanställning, till exempel om avtalet träffas sedan arbetsgivaren kommit fram till att arbets-tagaren inte klarar de aktuella arbetsuppgifterna på ett tillfredställande sätt och därför erbjuder arbetstagaren en helt ny befattning med andra arbetsuppgifter.

På motsvarande sätt finns det i en situation där en arbetstagare varit frånvarande från arbetet under stora delar av prövotiden, enligt Arbetsdomstolen, starka sakliga skäl för att det ska vara tillåtet för parterna att komma överens om att prövotiden förlängs med en period som motsvarar frånvaron.

Enligt förarbetena är utrymmet för att på grund av föräldraledighet i förtid avbryta en provanställning mycket begränsat. Det framhålls dock att om en arbetstagare under provanställningen tagit ut ledighet i sådan omfattning att arbetsgivaren när prövotiden går ut inte kan bedöma den provanställdes prestationer kan det - på samma sätt som om arbetstagaren på grund av sjukdom eller av annan orsak inte utfört arbete under hela prövotiden - bli en nödvändig följd av ledigheten att arbetsgivaren beslutar att anställningen inte övergår i en tillsvidareanställning. Se prop. 2005/06:185 s. 125 ff.

Enligt § 5.4 i föräldraledighetsdirektivet ska dock medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att skydda arbetstagarna mot uppsägning på grund av att de ansöker om eller utnyttjar sin rätt till föräldraledighet. Av Land Berlin-domen, C-174/16, EU:C:2017:637, framgår att EU-domstolen anser att en nationell reglering som medger att arbetsgivaren avslutar en provanställning på grund av att en arbetstagare varit föräldraledig i sådan utsträckning att det inte går att bedöma arbetstagarens förmåga, i stället för att förlänga prövotiden, är ägnat att avhålla provanställda från att ta ut föräldraledighet och därigenom under-gräva effektiviteten och den ändamålsenliga verkan med direktivet (se t.ex. punkt 41). Detta argument gör sig, enligt Arbetsdomstolens mening, gällande med samma styrka vid tolkningen av § 5.4 i direktivet som vid tolkningen av § 5.1 och § 5.2.

Som Arbetsdomstolen redan kommit fram till är det enligt svensk rätt möjligt för en arbetsgivare och en provanställd arbetstagare att, i en situation där frågan om att avbryta en provanställning har aktualiserats på grund av att arbetstagaren varit frånvarande från arbetet under stora delar av prövotiden, utan hinder av anställningsskyddslagen komma överens om att förlänga prövotiden med en period som motsvarar frånvaron. Försäkringskassan hade alltså kunnat tillgodose sitt befogade intresse av att pröva mannens arbetsförmåga genom att erbjuda honom förlängning av provanställningen, i stället för att avbryta anställningen. Mot den bakgrunden anser Arbetsdomstolen att behandlingen av mannen inte varit en nödvändig följd av föräldraledigheten.

Försäkringskassan har därmed brutit mot 16 § föräldraledighetslagen genom att avbryta hans provanställning.

Enligt Arbetsdomstolen är det sannolikt att mannens anställning skulle ha övergått i en tillsvidareanställning, om han erbjudits förlängning av prövotiden i stället för att provanställningen avbrutits, och att han skulle ha arbetat för Försäkringskassan under den tid som yrkandet om ekonomiskt skadestånd avser. Arbetsdomstolen har därvid beaktat att han och de som provanställdes anställdes samtidigt som honom var föremål för en noggrann urvalsprocess inför att de anställdes, att alla som provanställdes samtidigt som mannen blev tillsvidareanställda och att det inte framkommit några brister i hans förmåga att utföra arbetet.

Försäkringskassan döms att betala allmänt skadestånd med 70 000 kronor och  ekonomiskt skadestånd med 184 569 kronor.

Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

53_20.pdf

200 KB
Instans
Arbetsdomstolen
Rättsområden
Diskriminering i arbetslivet, Ledighet och frånvaro, Adoption och föräldraskap, Övrig europeisk rätt