Mannen kom in i det internationella handelshuset i Göteborg 2003. Han har undertecknat en sekretessförbindelse som innebar att den information han erhöll under sin anställning hos handelshuset som rörde interna angelägenheter eller relationer till bland annat leverantörer, kunder och samarbetspartners var företagshemlig och att han genom sitt undertecknande förband sig att inte för utomstående avslöja sådan information under eller efter anställningen.

Den 8 augusti 2014 sade mannen upp sig från sin anställning med sista anställningsdag den 8 september 2014. Han påbörjade därefter en anställning hos direkt konkurrent. Under hösten 2018 fick hans tidigare arbetsgivare information om och dokumentation kring åtgärder han vidtagit under sin sista tid som anställd i bolaget.

Begär 150 000 kronor

Tvisten i målet gäller frågan om han har ådragit sig skadeståndsansvar gentemot bolaget genom att ha utnyttjat och röjt information som utgjort företagshemligheter. Bolaget begär 150 000 kronor av sin tidigare chef.

Handelshuset stöder sig på företagshemlighetslagen och uppger att mannen i sin anställning hos bolaget fått del av information rörande potentiella affärer, genom information om ordrar och kommande ordrar från kunder och information om och från leverantörer, tidigare affärer för bolagets räkning, hur länge dessa löper och dess innehåll, prisuppgifter, kravspecifikationer, särskilda kunders preferenser samt information bestående av kundlistor. Informationen utgör företagshemligheter, dvs. information om affärs- eller driftförhållanden i företagets rörelse som bolaget håller hemlig och vars röjande kan medföra skada för bolaget i konkurrenshänseende. Detta har chefen insett.

Denna information har han sedan röjt till en konkurrent som han hoppade av till.

Står som avsändare för e-post

Det är ostridigt att chefen har skickat e-postmeddelandena där han står som avsändare till personer hos sin nya arbetsgivare innehållande information från handelshuset, att det skett under pågående anställning samt att han sedermera påbörjade en anställning hos konkurrenten. Även innehållet i åberopade e-postmeddelanden från mannen till den nye arbetsgivaren är ostridigt. Det är däremot stridigt om det är chefen som överfört handelshusets kundlista till sin nye arbetsgivare.

Parterna är överens om att den tidigare gällande lagen om företagshemligheter, det vill säga lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter (FHL), är tillämplig i aktuellt mål.

Med företagshemlighet avses, enligt 1 § lagen om skydd för företagshemligheter, sådan information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende. Med information förstås, enligt paragrafens andra stycke, både sådana uppgifter som har dokumenterats i någon form, inbegripet ritningar, modeller och andra liknande tekniska förebilder, och enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte dokumenterats på något särskilt sätt.

För att skadeståndsansvar ska komma i fråga förutsätts, enligt 2 §, att företagshemligheterna angripits obehörigen. Som ett obehörigt angrepp anses inte att någon utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller någon före honom har fått del av i god tro.

Gedigen genomgång

Göteborgs tingsrätt som gör en gedigen genomgång av företagshemlighetslagen konstaterar inledningsvis att det i målet är klarlagt att chefen har överfört information från sin arbetsgivare innehållandes information rörande potentiella affärer, ordrar och kommande ordrar från kunder, information om och från leverantörer, tidigare affärer för bolagets räkning, hur länge dessa löper och dess innehåll, prisuppgifter, kravspecifikationer, särskilda kunders preferenser.

Mannen anses ha läckt den aktuella kundlistan. Vid en jämförelse av praxis är kundlistor sådan information som typiskt sett utgör företagshemligheter. Även den övriga informationen som chefen överfört är direkt hänförlig till ovanstående exempel på information som uppfyller rekvisiten enligt FHL.

Har informationen utgjort allmängods i branschen? Nej, det har inte varit frågan om ungefärliga pris- eller andra uppgifter som är sedvanliga för branschen och därmed allt för oprecis information. Innehållet i de specifika kundordrarna innehållande kravspecifikationer och volymer leder därför till slutsatsen att informationen inte utgjort allmängods i branschen. Informationen kan inte heller anses ingå i chefens personliga skicklighet, kunskaper eller erfarenhet.

Har uppgifterna varit hemliga? Kravet att näringsidkaren håller informationen hemlig ska inte förstås som ett krav på absolut hemlighållande. Informationen kan vara känd av flera men den får inte vara tillgänglig för envar som kan ha ett intresse av att ta del av den.

Att handelshuset hade intentionen att hålla informationen hemlig står för tingsrätten helt klart. Denna slutsats stöds av den sekretessförbindelse som chefen fick skriva på när han anställdes. Av sekretessförbindelsen framgår att mannen bekräftar att all information som han erhåller under sin anställning hos företaget som rör interna angelägenheter eller relationer till bland annat leverantörer, kunder och samarbetspartners är företagshemlig samt förbinder sig att inte för utomstående avslöja sådan information under eller efter anställningen. Det är således visat att informationen varit hemlig, att det var handelshusets avsikt att hålla informationen hemlig och att detta måste ha stått klart för chefen.

Har röjandet av informationen varit ägnat att skada handelshuset? Tingsrätten anser att det är uppenbart att detta kriterium är uppfyllt i detta fall. Chefen har röjt informationen till ett direkt konkurrerande bolag. Informationen har gällt enskilda och specifika affärshändelser inom ett av bolagets kärnområden. Han har även själv nyttjat informationen för det nya bolagets räkning.

Inverkar på konkurrensförmågan

Att uppgifter rörande enskilda och specifika affärshändelser samt kundlistor inverkar på företagets förutsättningar att hävda sig på marknaden och att de därmed har ett ekonomiskt värde för bolaget kan, enligt tingsrätten, inte gärna ifrågasättas.

Han har vidare obehörigen utnyttjat och röjt företagshemligheterna samt förstått eller borde ha förstått att det var fråga om företagshemligheter.

Genom det angivna röjandet och utnyttjandet av företagshemligheter har chefen ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt 7 § första stycket FHL. För att en före detta anställd ska bli skadeståndsskyldig enligt 7 § FHL för förfarande som ägt rum efter att anställningen upphört krävs att det finns synnerliga skäl (andra stycket). I förarbetena till FHL anges att sådana skäl i allmänhet får anses föreligga om arbetstagaren under sin anställning har förberett ett överförande av hemlig information till en konkurrerande verksamhet (prop. 1987/88:155 s. 46, se även AD 2013 nr 24).

Förberedde verksamheten hos gamla arbetsgivaren

Tingsrätten noterar att det framkommit att chefen under sin anställningstid förberett sin verksamhet hos den nye arbetsgivaren. Det har varit fråga om en med sin tidigare arbetsgivare direkt konkurrerande verksamhet. För att få tillgång till kundlistorna måste han, enligt tingsrätten, rimligen även ha förberett ett överförande av dessa till den nye arbetsgivaren. Därtill kommer den sekretessförbindelse som han undertecknat och som enligt sin ordalydelse gällde även efter det att anställningsavtalet upphörde. Mannen har under sin anställning haft en chefsposition och varit ansvarig för förpackningsavdelningen hos handelshuset. I denna ställning har han haft full inblick i bolagets företagshemliga information. Han måste därmed också ha förstått värdet av informationen hos handelshuset och den skada som bolaget kunde åsamkas om informationen röjdes till en konkurrent. Det är enligt tingsrätten uppenbart att detta sammantaget konstituerar synnerliga skäl för att låta skadeståndsskyldigheten omfatta även utnyttjande som skett efter anställningens upphörande.

Skadeståndet sätts till yrkade 150 000 kronor.

Mannen ska betala bolagets rättegångskostnader på drygt 900 000 kronor.