En advokat var förordnad som offentlig försvarare vid ett narkotikamål vid Uppsala tingsrätt där två män sommaren 2022 dömdes till mycket långa fängelsestraff för synnerligen grovt narkotikabrott. 

Advokaten tillerkändes efter att förhandlingen avslutats närmare 1,6 miljoner kronor i ersättning, för 613 timmars arbete och 254 timmars tidsspillan. Detta innebar dock en prutning jämfört med de närmare 714 timmars arbete som advokaten begärt ersättning för.

Tingsrätten konstaterade att den begärda ersättningen var för hög i förhållande till målets omfattning och enkla beskaffenhet. Advokaten fick anses skäligen tillgodosedd med ersättning motsvarande 613 timmars arbete, som hade varit tillräckligt för att tillvarata huvudmannens intresse och ge ett fullgott försvar, menade tingsrätten.

Tingsrättens beslut överklagades av såväl advokaten som av Justitiekanslern, JK. Advokaten har yrkat ersättning i enlighet med sin begäran i tingsrätten, det vill säga motsvarande drygt 100 timmar mer än han fått ersättning för i tingsrätten. JK har samtidigt ansett att ersättningen ska sättas ned ytterligare, med motsvarande 30 timmars tidsspillan.

JK har noterat att advokaten utfört visst arbete under sina tågresor – samt att vissa sträckor innefattat byten. Trots det borde advokaten ha kunnat utnyttja ytterligare 30 timmar av den sammanlagda restiden till arbete, menar JK.

Advokaten har för egen del betonat att vissa tågresor är så pass korta att det inte kan förväntas att man arbetar på dem. Han har dessutom satt ned tidsspillan i den mån han har haft möjlighet att arbeta på tåget. Förutsättningarna för att utföra debiterbart arbete på tåg är dock allmänt sett ytterst begränsade. Arbetet omfattar nämligen över lag stora delar sekretessbelagda uppgifter. Arbetsmiljön kan samtidigt inte anses godtagbar, enligt advokaten. 

Svea hovrätt går dock på JK:s linje och sätter ned ersättningen i enlighet med överklagandet.

Målet har varit tidsmässigt förhållandevis begränsat för advokatens klients räkning och bara innefattat fem förhandlingsdagar. Den skriftliga utredningen har dock varit mycket omfattande och det har krävt en betydande arbetsinsats från försvararen för att sätta sig in i materialet och tillvarata klientens intressen. Det har därför varit motiverat att ersätta advokaten för en mycket omfattande arbetsinsats. Det saknas dock tillräckliga skäl till att bevilja högre ersättning än tingsrätten har gjort.

När det gäller tidsspillan får domstolen från fall till fall avgöra vad som är ersättningsberättigat. Högsta domstolen har dock i NJA 1985 s. 91 I och II uttalat att det åligger en offentlig försvarare att vid utförandet av sitt uppdra tillvarata de möjligheter som står till buds för att begränsa de allmännas kostnader.

Förutsättningarna för att arbeta under en tågresa kan variera avsevärt. Visst arbete kan dock beroende på resans längd vara möjligt att utföra, exempelvis mer administrativa uppgifter. ”Mycket av det arbete som en advokat med inriktning på försvararuppdrag utför omgärdas av sekretess eller är i vart fall är av integritetskänslig natur och lämpar sig därför inte att utföra på allmänna kommunikationsmedel”, fortsätter domstolen.

Det arbete som advokaten utfört under sina tågresor har dock varit av mycket begränsad omfattning. Med ett så stort antal resor som advokaten gjort borde det kunna krävas att han ägnat mer tid åt arbete under tågresorna än vad som varit fallet. Ett avdrag motsvarande 30 timmars arbete med utgångspunkt i de totalt 96 timmarna restid på tåg ”framstår utan vidare som rimligt”, skriver hovrätten.