En 63-årig kvinna ansökte om betalningsföreläggande hos kronofogdemyndigheten och målet överlämnades till tingsrätten.
I inlagan med svaret från en av de fastighetsägare som berördes av hennes ansökan beskriver han sin uppfattning om 63-åringen och hennes makes handlande och därefter bland annat följande:
"Detta är en del av en process som [paret] bedriver mot mig och ett antal fastighetsägare i byn (Brunna) för att tillskansa sig (betes) mark och ridvägar…”…”Hittills så har dom inte lyckats så väl i sitt uppsåt, vilket troligtvis föranledde [paret] att vid påskhelgen gå till fysisk attack, med bil och häst, mot en familj i byn. Denna händelse är föremål för polisutredning."
Fastighetsägaren som skrev yttrandet dömdes av hovrätten för Nedre Norrland den 6 februari 2015 för förtal av paret avseende samma skrivning i en av den 4 juli 2006 ingiven inlaga i ett annat mål vid kronofogdemyndigheten om handräckning än det i detta mål aktuella. Påföljden bestämdes till 30 dagsböter å 50 kronor.
Frågan i det nu aktuella målet är om mannen uppsåtligen har förtalat 63-åringen genom det han skrivit i inlagan till kronofogdemyndigheten. Om så är fallet hade tingsrätten att pröva om skadestånd ska utgå på grund av att brottet utgjort en allvarlig kränkning.
Enligt Västmanlands tingsrätt är påståendena om att kvinnan gått till fysiskt angrepp mot annan och att det därför pågår polisutredning gentemot henne, pekar ut henne som brottslig på ett sätt som är ägnat att utsätta henne för andras missaktning.
För att skadestånd ska utgå krävs att Suzanne Borg anses ha blivit utsatt för en allvarlig kränkning. Är det inte fråga om en sådan kränkning kunde inte mannen anses skadeståndsskyldig. Uppgifterna i det aktuella yttrandet har i realiteten spridits till ett mindre antal personer, närmare bestämt de vid kronofogdemyndigheten som handlagt ärendet. Det bör, tillade tingsrätten, även noteras att inlagan har ingivits i ett mål om handräckning inlett av makarna Borg.
Vid en samlad bedömning fann tingsrätten att den kränkning som kvinnan har utsatts för inte är en kränkning av sådan allvarlig karaktär att mannen skulle förpliktigas att utge skadestånd. Hennes talan om skadestånd ogillades därför.
Svea hovrätt instämmer i tingsrättens bedömning att mannen genom att inge den aktuella handlingen till Kronofogdemyndigheten har gjort sig skyldig till förtal av 63-åringen i enlighet med 5 kap. 1 § brottsbalken, och konstaterar härvid att han haft uppsåt till gärningen.
Såvitt framkommit har dock mannens yttrande i målet hos Kronofogdemyndigheten ”enbart varit avsett att läsas av handläggarna där. Det är inte heller visat att inlagan, som visserligen utgör en allmän och offentlig handling, faktiskt har fatt större spridning än så. De ärekränkande uppgifterna i sig är dessutom relativt vaga till sitt innehåll och har lämnats inom ramen för ett förfarande om handräckning som har inletts av [kvinnan]” skriver hovrätten.
Vid en samlad bedömning finner därför hovrätten att den kränkning som kvinnan har utsatts för genom det aktuella brottet inte utgör en sådan allvarlig kränkning som medför rätt till skadestånd. Käromålet ska därför ogillas och tingsrättens dom fastställas.
Referenten, en före detta hovrättslagman, är skiljaktig beträffande frågan om rätten till skadestånd och anför: Enligt min mening är omständigheterna sammantaget inte så bagatellartade att skadestånd inte ska utgå (jfr. Svea hovrätts dom 2018-01-18 i mål FT 9150-16). Han vill därför bifalla kvinnans yrkande om skadestånd