I ansökan till Skatteverket begärde Société Générale Corporate and Investment Bank återbetalning av svensk kupongskatt för år 2012 med 4 922 895 kronor och avgifter med 9 106 708 kronor. Som grund för sin ansökan angav bolaget att de svenska reglerna som medger ett uttag av kupongskatt om 30 procent på utdelningar på svenska andelar som utländska bolag innehar (understigande 10 procent) innebär att utländska bolag missgynnas i förhållande till svenska bolag.
En sådan beskattning strider mot den fria rörligheten för kapital och det föreligger rätt för bolaget att få tillbaka den inbetalda skatten.
Skatteverket beslutade att inte medge återbetalning av svensk kupongskatt och anförde att det inte föreligger någon otillåten restriktion mot den fria rörligheten och att de av bolaget begärda avdragen inte har kunnat visats vara direkt kopplade till uppbärandet av utdelning. Även om avdragen skulle anses utgöra en sådan direkt kostnad som ska beaktas blir skattebördan inte större för bolaget vid en jämförelse med nettobeskattning av utdelningar för motsvarande svenskt subjekt.
Bolaget anförde i huvudsak att Sveriges uttag av kupongskatt utgör en inskränkning av fri rörlighet för kapital enligt artikel 63 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Detta då bolaget missgynnas i förhållande till svenska aktiebolag vid beskattning av utdelningar från svenska bolag och hänvisade till Sofina-målet (C-575/17).
Skatteverket kontrade med att domen i Sofina-målet (C-575/17) inte innebär ett underkännande av källskatteuttag i sig men målet kan leda till att kupongskatt i vissa fall ska återbetalas om utdelningsmottagaren är ett underskottsföretag. I förevarande fall har inte visats genom räkenskaper eller deklarationer att bolaget är ett underskottsbolag. Inte heller har det framkommit hur stort underskottet är eller hur det beräknats.
Kupongskatt har för bolaget innehållits med 15 procent enligt skatteavtal mellan Sverige och Frankrike. Bolaget menar att negativ särbehandling därmed uppkommer i jämförelse med ett svenskt bolag. Frågan i målet är således, enligt Förvaltningsrätten i Falun, om den svenska kupongskatten utgör en restriktion för den fria rörligheten för kapital i den mening som avses i artikel 63.1. EUF-fördraget.
Kupongskatt ska betalas till staten för utdelning av annat slag än som avses i 42 kap. 16 § inkomstskattelagen på aktie i svenskt aktiebolag (1 § kupongskattelagen [1970:624]). Skattskyldighet föreligger för utdelningsberättigad om denne är utländsk juridisk person och utdelningen inte är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe i Sverige (4 § första meningen kupongskattelagen). Kupongskatt tas ut med 30 procent av utdelningen (5 § kupongskattelagen).
Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 §§ har innehållits kupongskatt fastän skattskyldighet inte har förelegat eller om kupongskatt har innehållits med högre belopp än vad som ska erläggas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning så har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av vad som innehållits för mycket (27 § första stycket kupongskattelagen).
Alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land är förbjudna (artikel 63 EUF-fördraget).
Förvaltningsrätten konstaterade att ett svenskt bolag med samma verksamhet och resultat som nu i målet aktuellt bolag inte betalar inkomstskatt i Sverige. Detta innebär inte att bolaget med automatik kan anses negativt särbehandlat. Sverige har utsträckt sin beskattningsrätt till personer utan hemvist i landet avseende utdelningar som de uppbär från bolag med hemvist i landet. En jämförelse ska därför ske mellan en skattskyldig person med hemvist i Sverige och en utan hemvist i Sverige med beaktande av dels kupongskatt som ska betalas av den skattskyldige utan hemvist i Sverige, dels den inkomstskatt som ska betalas av den skattskyldige personen utan hemvist i Sverige. I beskattningsunderlaget ska ingå inkomster från de aktier som föranlett utdelningarna.
Förvaltningsrätten noterar i likhet med Skatteverket att den nu aktuella svenska lagstiftningen uppvisar likheter med den franska lagstiftningen. Förvaltningsrätten konstaterade att bolaget numera har kommit in meddeklarationsblanketter för den skattegrupp bolaget tillhör samt bolagets deklarationsblankett för att visa att bolaget har rätt till återbetalning av kupongskatt. Det kan varken av skattegruppens eller bolagets inlämnade blanketter utläsas att den faktiska beskattning som uppvisat underskott i skattegruppen och bolaget har uppkommit på motsvarande sätt som skulle ha skett vid beskattning av ett svenskt bolag.
Enligt förvaltningsrättens bedömning är inte visat att bolagets underskott har beräknats på motsvarande sätt som för ett svenskt bolag och därför kan någon jämförbar situation inte anses föreligga. Bolaget har därmed inte rätt till någon återbetalning av kupongskatt. Förvaltningsrätten gjorde således bedömningen att det inte föreligger någon inskränkning av fri rörlighet för kapital enligt artikel 63 EUF-fördraget. Inte heller föreligger någon rätt till avdrag för avgifter. Överklagandet skulle därför avslås.
Yrkandet om ersättning avslogs.
Kammarrätten i Sundsvall konstaterar att det utländska bolaget ska emellertid befinna sig i en jämförbar resultatmässig position som ett svenskt bolag. Utan sådan jämförbarhet går det inte att konstatera att ett uttag av kupongskatt strider mot den fria rörligheten för kapital och att det därmed finns rätt till återbetalning av kupongskatten.
Kammarrätten anser att en tillräcklig jämförbarhet bara kan åstadkommas om beräkningen av resultatet sker efter svensk skattelagstiftning med beaktande av samtliga bolag i den konsoliderade företagsgruppen. Det är samma bedömning som den svenska lagstiftaren gjort i förarbetena (prop. 2019/20:33) till de bestämmelser om anstånd med betalning av kupongskatt som införts i 28–28 n §§ kupongskattelagen för att säkerställa kupongskatteregleringens förenlighet med unionsrätten.
Det är bolaget som har att visa att det finns ett underskott för det aktuella beskattningsåret (jfr punkt 72 i Sofina). Bolaget har, utöver deklarationer för bolaget och den konsoliderade företagsgruppen, bland annat gett in en jämförande sammanställning av franska och svenska skatteregler samt en uppskattning av bolagets resultat enligt svensk skattelagstiftning. Det är ostridigt att någon närmare beräkning inte har gjorts, varken för bolaget eller för de andra bolagen i företagsgruppen. I brist på sådan utredning är det enligt kammarrättens mening inte möjligt att med tillräcklig säkerhet bedöma om bolaget hade ett underskott för det aktuella beskattningsåret. Bolaget har därmed inte på denna grund rätt till återbetalning av kupongskatten.
Bolaget har som grund för återbetalning av kupongskatten alternativt gjort gällande avdragsrätt för kostnader som har ett direkt samband med uppbärandet av de aktuella utdelningarna. Inte heller detta går hem.
Målet avser en fråga som varit av betydelse för rättstillämpningen och bolaget har därför rätt till ersättning för ombudskostnader. EU-domstolens dom i målet Sofina, som meddelades den 22 november 2018, har dock gett ledning i denna fråga. Ersättning ska därför endast beviljas för åtgärder som vidtagits dessförinnan, det vill säga i huvudsak för upprättandet av överklagandet till förvaltningsrätten. Kammarrätten finner att skälig ersättning avseende handläggningen i förvaltningsrätten ska bestämmas till 20 000 kronor. Det finns inte skäl att bevilja ersättning för kostnader i kammarrätten.