Målsäganden och den tilltalade 33-åringen har beträffande det övergripande händelseförloppetlämnat i huvudsak samstämmiga uppgifter. Genom deras berättelser är följande utrett: Målsäganden och 33-åringen träffades den aktuella kvällen hemma hos honom i syfte att ha sex efter att målsäganden tagit kontakt med honom i detta syfte. De kände inte varandra. De hade sex genom vaginala samlag i tre olika kroppsställningar samt oralsex. Under de sexuella handlingarna utdelade 33-åringen örfilar och tog struptag på målsäganden. De har dock olika uppfattning i fråga om målsäganden samtyckte till våldsutövningen, omfattningen av densamma och vilka kontroller – om några – som mannen vidtog för att säkerställa att målsäganden samtyckte till de sexuella handlingarna.

I målet finns det inte någon teknisk eller annan skriftlig bevisning som direkt stödjer åklagarens talan utan bevisningen utgörs i allt väsentligt av muntliga utsagor från olika förhörspersoner. Bevisningen om själva händelsen består uteslutande av parternas berättelser.

Målsäganden hävdade att de inte hade bestämt att de skulle ha någon speciell typ av sex eller diskuterat om till exempel stryptag och örfilar var okej eller något som hon var bekväm med. De hade pratat om att ord som hora och slyna kunde användas. En liten stund senare tog Denny Elfman tag om hennes bröst, där hon har en piercing i bröstvårtan, på ett sätt som gjorde ont. Hon ryckte till när det gjorde ont. Hon tolkade det som att han tyckte om den reaktionen. Hon uppgav att han tog hårdhänt på hennes kropp. Hon fick märken på brösten. Hon ville inte längre ha sex med honom när hon uppfattade att han inte brydde sig om att det gjort ont på henne. Det var först när han började klämma hårt som hon tyckte att det blev obehagligt. Han bet henne i halsen och lades sig över henne i sängen. Han tog sedan stryptag på henne och tilldelade henne flera örfilar i ansiktet.

Därefter utförde han direkt vaginala samlag med henne i olika ställningar, först med henne på rygg. Hon sade inte nej till sex men hon ville inte ha sex längre. Vad hon än gjorde så slutade han inte. Hon satte sina händer mot honom så att han inte skulle göra det så fort eller så hårt. Han puttade bort hennes händer och hon fick örfilar för att hon haft sina händer där. Hon försökte bara vara stilla så att han skulle sluta slå henne. Hon tänkte att det var bäst att bara genomlida det. Under det inledande vaginala samlaget låg hon under honom. Han höll då kontinuerligt stryptag på henne med ena eller båda händerna. Han slog henne med den andra handen. Det svartnade framför ögonen på henne av något av stryptagen. Hon kunde inte säga något. Hon mår psykiskt mycket dåligt efter händelsen och har fått hjälp på bland annat psykakuten. Hon är sjukskriven.

33-åringen uppgav å andra sidan att de stryptag som han tagit har inte varit så hårda att målsäganden skulle känna sig rädd eller otrygg. Han är ingen våldsam person. Det kan inte ha svartnat för målsägandens ögon på grund av stryptagen. Det var efter att målsäganden lagt sina ben på hans axlar som han började ge henne örfilar och tog stryptag på henne.

Hon skrattade bort att det gjorde lite ont. Han gav henne lätta örfilar. Hon stönade lätt. De fortsatte att kyssas. Målsäganden sade inte ”aj” och drog sig inte undan. Han tog också stryptag om halsen på målsäganden med ett lätt tryck. Det var målsäganden som förde hans hand mot sin hals. Hon verkade uppskatta det.

Ystads tingsrätt konstaterade först att målsäganden inte gett ett alltigenom trovärdigt intryck. Hennes berättelse bedöms vara förhållandevis detaljfattig och inte helt logisk. Hennes berättelse bedöms även vara motsägelsefull. Hon har umgåtts med honom även efter händelsen utan att ge uttryck för rädsla eller motvilja.

Hennes uppgifter om att hon inte deltagit frivilligt i samlag och uppgifterna om utdelat våld mot henne bedömdes inte kunna ligga till grund för den fortsatta bedömningen.

33-åringen ansågs å sin sida ha berättat detaljerat och lämnat en logisk berättelse om ett ömsesidigt och från bägge parter frivilligt händelseförlopp. Hans berättelse stämmer väl överens, och betydligt bättre än målsägandens, med den övriga bevisningen såsom rättsintyg och fotografier på målsäganden efteråt. Hans berättelse om ett ömsesidigt frivilligt sexuellt möte är inte sådan att den kan lämnas utan avseende. Sammantaget bedömdes åklagaren inte ha styrkt bortom rimligt tvivel att målsäganden inte frivilligt deltagit i de samlag som ägt rum.

Åtalet skulle därför ogillas i sin helhet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge konstaterar att det rättsmedicinska utlåtandet ger stöd för att det förekommit tag och grepp eller annat trubbigt våld mot målsägandens bröstkorg och i viss mån hals. Detta är emellertid något som både målsäganden och 33-åringen berättat om. Övriga fynd talar inte med någon styrka för eller emot målsägandens uppgifter. Det kan i detta avseende noteras att varken uppgifterna från akutmottagningen (vilka utgjort underlag till rättsintyget), polisens fotografier eller den rättsmedicinska undersökningen ger stöd för att målsägande utsatts för våld mot rygg och lår. Inte heller finns i rättsintyget något stöd för att målsäganden varit utsatt för stryptag av sådan karaktär eller för hårda slag i sådan omfattning som hon berättat om.

Även om avsaknaden av spår på målsägandens kropp inte bevisar att hon inte har utsatts för det våld som hon har berättat om, reser detta frågetecken kring tillförlitligheten i hennes uppgifter om våldets omfattning.

Även ett meddelande som målsäganden skickade till sin väninna efter händelsen är svårt att förena med de skador som målsäganden uppvisade vid besök på akutmottagningen senare samma kväll/natt. Meddelande inleds med ”[…] inte ok. Kör nog till akuten”. Vidare skriver målsäganden ”han slog sönder mig”. De skador som konstaterats på målsäganden talar inte för att hon vid tidpunkten var i behov av medicinskakutsjukvård. Därtill kommer att såväl målsäganden som vittnet har uppgett att det var vittnet som väckte frågan om polisanmälan och behovet av att i så fall dokumentera eventuella skador. Det framstår därför inte som att målsäganden i detta meddelande syftade på att hon skulle uppsöka sjukhuset för att dokumentera skador och meddelandet skickades innan målsäganden hade talat med vittnet.

I ljuset av att det var målsäganden som hade kontaktat 33-åringen och tog initiativ till att de skulle träffas i ett sexuellt syfte framstår även målsägandens beskrivning av sig själv som avvaktande och passiv redan i det inledande skedet av mötet som något svårförståelig. Vidare förefaller målsäganden i viss mån ha tonat ned uppgifter som – utifrån den tilltalades perspektiv – kan uppfattas som att hon deltog frivilligt i de sexuella handlingarna. Hon har till exempel först på frågor från försvaret berättat att hon kan ha lyft på sin kropp för att 33-åringen skulle dra av hennes byxor och att hon besvarade hans kyssar.

Mot denna bakgrund anser hovrätten vid en sammantagen bedömning att den bevisning som åklagaren har åberopat till stöd för åtalet inte kan anses ge tillräckligt stöd för påståendena i gärningsbeskrivningen. Det kan nämligen inte sägas vara praktiskt taget uteslutet att det har gått till på något annat sätt än det som åklagaren har påstått. Detta innebär att åklagaren varken har uppfyllt sin bevisbörda beträffande förstahands- eller andrahandsyrkandet. Den överklagade domen ska därför fastställas utan några ändringar.