Den 30-åriga kvinnan ingick under sommaren 2019 avtal om köp av den aktuella hästen för 45 000 kronor. Hon hade provridit hästen utan anmärkningar vid två tillfällen innan köpet under totalt fyra timmar. Av annonsen framgick att hästen är hög i rang och att det är en lettisk halvblodsvallack född 2008.

Syftet med köpet var att köpa en så kallad allroundhäst. Det utfördes en veterinärbesiktning den 17 juli 2019 inför köpet och hästen fanns vara utan sådana anmärkningar som påverkar användningsområdet. Den hade några mindre anmärkningar som framgår av veterinärintyg och den såldes i befintligt skick.

Elva dagar efter besiktningen reklamerade 30-åringen köpet och hävde avtalet via ett telefonsamtal med säljaren. Den 6 och 9 augusti 2019 upprepade 30-åringens sitt budskap genom samtal, sms och e-post.

Säljaren har inte godtagit hävningen.

Köparen uppger att hästen vid riskens övergång var behäftad med fel, vilket svarande borde ha insett. Hästen såldes som valack men var hormonellt att anse som hingst. Felet består i att hästen är en hingst och har hingstbeteende och fungerar därför inte för det avsedda ändamålet. Han forcerar staket, bryter sig in till ston, stegrar sig och kastar av ryttaren och uppträder fortlöpande på ett sådant sätt att han inte fungerar för allroundridning.

Även att hästen stegrar sig innefattas i begreppet hingstbeteende eftersom stegringen hände kring stona. Hästens beteende är farligt. 30-åringen har vidtagit alla möjliga åtgärder. Säljaren har agerat i strid mot tro och heder enligt köplagen vid köpet genom att inte upplysa köparen om hästen beteende före köpet.

Köparen har yrkat att säljaren mot återtagande av hästen återbetalar köpeskillingen om 45 000.

Säljaren kontrar med att hästen vid riskens övergång inte varit behäftad med fel, förutom vad som framgår av veterinärrapporten. Hästen överensstämmer med sådana uppgifter om egenskaper eller användning som säljaren lämnat före köpet. Hon har inte underlåtit att upplysa köparen om ett sådant väsentligt förhållande rörande hästens egenskaper som hon måste antas ha känt till och som köparen med fog kunnat räkna med att bli upplyst om.

Säljaren berättar att vid ett tillfälle har en helikopter velat landa nära hagen och då hoppade hästen över staketet. Han är väldigt lätt att ha att göra med. Han har inte brutit sig igenom staket förr, oavsett om det funnits brunstiga ston eller inte. Hon kommer inte ihåg att han ska ha stegrat. När han var ung kunde han lyfta på frambenen och vända på sig om han stötte på något läskigt. Hästen har inte slängt av henne.

Tingsrätten börjar med att ställa frågan huruvida den köpta hästen är att betrakta som hingst och inte valack. Till styrkande av detta har hon åberopat analysresultat avseende AMH-koncentration i blodet. Expertvittnen på vardera sidan uttalade sig om analysresultatet. Sammantaget gör tingsrätten bedömningen att det mot bakgrund av de osäkerheter som finns kring det aktuella analysresultatets tillförlitlighet inte kan anses bevisat att hästen har någon testikelvävnad i kroppen och att han därigenom ska anses vara en hingst.

Nästa fråga är då om hästen har ett hingstbeteende. Köparen åberopar i detta sammanhang flera filmer som stöd för sitt påstående. En av filmerna visar 30-åringen leda hästen förbi en hage med hästar som enligt henne är ston. Hästen ses dra upp huvudet, öka tempot och gnägga mot de andra hästarna. Tre av filmerna visar hästen springandes fram och tillbaka i hagen. I en annan film ses den nosa på grannen i boxen bredvid, skrika till och lyfta ena frambenet. Hästen har under denna sekvens skapet ute.

Ett vittne uppger att han sett flera misstag kring hästhanteringen i filmerna, att det är helt normalt för en valack att fälla ut skapet samt att han bedömer att problemet består i att 30-åringen och hästen inte har hittat varandra än, vilket träning och tid kan förbättra. Han har också uppgett att en förändring i hästens beteende kan bero på att han förflyttats från sin invanda miljö till en ny plats med nya hästar, nya ägare och nya rutiner.

Med hänsyn till vad bland annat detta vittne och de av säljaren övriga åberopade vittnen uppgett anser tingsrätten att det finns en sannolikhet för att hästens beteende på filmerna beror på den nya situationen efter köpet och relationen till den nya ägaren. Därmed anser inte tingsrätten att köparen har bevisat att hästen har ett hingstbeteende.

Talan vinner inte heller bifall på övriga grunder varför köparen förlorar målet och måste betala säljarens rättegångskostnader på 246 645 kronor, fem gånger värdet på tvisteföremålet alltså.