Blendow Lexnova har följt fallet redan från första instans och gjorde en podd med det i hovrätten segrande ombudet om det unika målet.
Den kvinna som avled i januari 2018 hade en grupplivförsäkring i Folksam med dödsfallkapital om 320 000 kronor. Enligt försäkringsvillkoren är förmånstagare till dödsfallskapitalet i första hand make, registrerad partner eller sambo och i andra hand arvsberättigade släktingar.
Kvinnans föräldrar gjorde gällande att de är arvsberättigade släktingar och första förmånstagare till försäkringsersättningen.
Men även den kvinna som den avlidne hade bott ihop med gjorde anspråk på ersättningen på den grunden att de var sambor.
Folksam satte ned de 320 000 kronor hos Länsstyrelsen i Stockholm i väntan på ett avgörande.
Föräldrarna gjorde gällande att dottern och motparten i målet inte bodde stadigvarande i ett parförhållande och de var inte sambor. Föräldrarna är därmed förmånstagare till gruppförsäkringen i egenskap av arvsberättigade släktingar.
Kvinnan hävdade att hon är första förmånstagare till försäkringsersättningen då hon var sambo vid dödsfallet. De två kvinnorna har stadigvarande bott tillsammans i ett parförhållande och de hade gemensam bostad, hushåll och gemensamt konto för levnadsomkostnaderna. De hade ett asexuellt förhållande. Hon är att anse som sambo enligt försäkringsvillkoren och hon har därmed bättre rätt till försäkringsersättningen.
Mora tingsrätt började med att konstatera att av sambolagen framgår i 1 § att med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Det är ostridigt i målet att det varit fråga om stadigvarande boende och gemensamt hushåll.
Den andra förutsättningen för att det ska vara ett samboförhållande är enligt propositionen till sambolagen att parterna bor tillsammans i ett parförhållande. I propositionen anges vidare att härmed avses att de ska bo tillsammans i ett förhållande vari normalt ingår sexuellt samliv.
Med äktenskapsliknande förhållande eller parförhållande avses ett förhållande vari normalt ingår sexuellt samliv, såväl i propositionen till nuvarande sambolagen som till den tidigare lagen. Av förarbetena framgår vidare att det inte bör bli aktuellt att företa någon utredning om parternas sexualliv. Det är i stället uppgifter om hur parterna betraktat sig själva och hur de betraktats av omgivningen som får betydelse när det ska prövas om ett samboförhållande föreligger.
Det är den efterlevande kvinnan som har att styrka att hon och den andra kvinnan levde i ett samboförhållande. Det har framkommit att de avsåg att leva och bo tillsammans och att de planerade för en gemensam framtid. Frågan är i vilken mån deras uttalade asexuella relation ska inverka på bedömningen om det varit fråga om ett samboförhållande? I ett äktenskap, ställs inga krav på att sexuellt samliv ska förekomma eller ingå. Av förarbetena till sambolagen uttalas att det ska vara fråga om ett parförhållande som det normalt ingår ett sexuellt samliv i.
Formuleringen i sig utesluter, ansåg tingsrätten, inte att det även kan vara fråga om parförhållanden där ett sexuellt samliv inte ingår. Enligt tingsrätten framstår det som orimligt att frågan om det föreligger ett samboförhållande skulle vara beroende av att det förekommer ett sexuellt samliv. Tingsrätten menade därför att kvinnan har styrkt att hon och den andra kvinnan levde i ett samboförhållande.
Därför ansågs den efterlevande kvinnan ha bättre rätt till försäkringsersättningen.
Svea hovrätt ansåg likt tingsrätten att – även om utgångspunkten när sambolagen infördes var att lagen skulle omfatta sådana förhållanden där ett sexuellt samliv ingår – ett sexuellt samliv inte är en absolut förutsättning för att ett förhållande ska kunna anses vara ett parförhållande. Enligt hovrätten kan ett asexuellt förhållande alltså utgöra ett parförhållande i sambolagens mening. I avsaknad av ett sexuellt samliv bör dock högre krav ställas på bevisningen i övrigt för att kunna anse att det är fråga om ett parförhållande i lagens mening.
Av utredningen framgår att begreppen kombo, sambo och vänner har använts för att beskriva kvinnornas relation, såväl av dem själva som av andra. De som bodde grannar med kvinnorna och träffade dem förhållandevis ofta under i vart fall några år beskrev i sina vittnesmål på olika sätt att de uppfattade kvinnorna som ett par som delade på allt och såg en framtid tillsammans.
Hovrätten fann att grannarnas uppgifter ger starkt stöd för att kvinnornas närmaste omgivning har betraktat dem som ett par och som sambor.
Kvinnan som gör anspråk på försäkringsersättningen har uppgett att hon och den andra kvinnan hade en djup känslomässig relation och att de betraktade sig som sambor. Hon har vidare uppgett att de inför andra ofta använde begreppet kombo för att inte behöva förklara sin asexualitet, men att de använde begreppet sambo i juridiska handlingar eftersom det var det juridiska begreppet för deras relation.
Det framgår också att de två kvinnorna tog juridisk rådgivning inför upprättandet av testamente och gåvobrev för att säkerställa att deras vilja att dela på allt blev formellt giltig. Testamentet och gåvobrevet ger mot den bakgrunden starkt stöd för att kvinnorna betraktade sig som sambor.
Sammantaget ansåg hovrätten att svaranden har visat att hon och den avlidna kvinnan hade ett parförhållande och därmed var sambor i sambolagens mening. Det innebär att sambon hade bättre rätt till försäkringsersättningen. Tingsrättens dom skulle alltså inte ändras.
Högsta domstolen, HD, fastställer nu hovrättens domslut.
När det gäller definitionen av sambor gällde enligt tidigare sambolagar att två personer skulle leva under äktenskapsliknande förhållanden. Definitionen ändrades år 2003 eftersom samkönade par på den tiden inte kunde ingå äktenskap och därmed inte heller leva under ”äktenskapsliknande” former. Av förarbetena framgår att den nya definitionen inte var avsedd att medföra en saklig förändring av sambobegreppet. På ett övergripande plan gäller därför fortfarande att det ska röra sig om ett förhållande som sammantaget är äktenskapsliknande – särskilt eftersom samkönade par numera kan gifta sig.
En samlad och fri prövning med hänsyn till alla förekommande omständigheter ska göras. En omständighet som inte klart tyder på ett samboförhållande kan därmed vägas upp av en annan relevant omständighet som starkt talar för ett sådant förhållande.
I vilken mån hänsyn kan tas till de sammanboendes egen inställning till hur relationen ska betraktas varierar beroende på det sammanhang där frågan kommer upp. Om saken i allt väsentligt bara rör parterna själva är det enligt HD rimligt att tillmäta deras egen uppfattning stor vikt.
Genom begreppet parförhållande ville lagstiftaren skilja ut de situationer där exempelvis släktningar eller vänner delar bostad. Det uttalas därför i förarbetena att det med parförhållande avses ett förhållande där det normalt ingår sexuellt samliv.
Enligt HD ska förarbetsuttalandet om sexuellt samliv förstås som att personerna ska stå i en sådan känslomässig relation till varandra att sexuellt umgänge brukar ingå i liknande förbindelser. Det tar dock inte sikte på hur det ska vara i det enskilda samboförhållandet. Ett förhållande utan sexuellt samliv kan alltså utgöra ett parförhållande i sambolagens mening.
”Det som är avgörande är i stället att relationen ska kännetecknas av en sådan nära gemenskap i personligt hänseende som normalt förekommer mellan gifta”, slår domstolen fast. Hänsyn ska tas till om det finns en speciell samhörighet och tillit mellan personerna och en äktenskapsliknande vilja att tillsammans dela livet.
Det är ostridigt att kvinnorna i det aktuella fallet vid dödsfallet bodde stadigvarande tillsammans och delade hushåll. Vid dödsfallet hade de bott ihop och haft gemensam ekonomi under avsevärd tid och de betraktade sig själva som sambor. Vidare framgår att kvinnorna förlitade sig på varandra i svåra stunder och uppfattade den andra som sin närmaste anhörig.
Sammantaget anser HD att kvinnorna inte bara var kamrater utan också levde som sambor i lagens mening. Föräldrarna har därför inte bättre rätt till försäkringsersättningen.