Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

HFD underkänner skånska slöjförbud – strider mot yttrandefriheten

Kommunerna i Staffanstorp och Skurups beslut att förbjuda elever och personal i för- och grundskola att bära huvudduk och liknande klädesplagg utgör en otillåten inskränkning av yttrandefriheten, slår Högsta förvaltningsdomstolen fast. Det saknas lagstöd för att införa begränsningar avseende plagg som bärs av religiösa skäl.

HFD underkänner skånska slöjförbud – strider mot yttrandefriheten
Skollagens bestämmelse om att undervisningen ska vara icke-konfessionell utgör inte ett relevant lagstöd i sammanhanget.

Skurups kommun och Staffanstorps kommun beslutade att förbjuda bärandet av huvudduk i förskola och grundskola. I Skurup gällde beslutet både elever och personal medan beslutet i Staffanstorp endast avsåg eleverna.

Av kommunernas beslut framgick att huvudduk, burka, niqab och andra klädesplagg som syftar till att dölja elever och personal inte tillåts. Syftet angavs vara att flickor och kvinnor inte ska behöva skyla sig av religiösa skäl.

Förvaltningsrätten i Malmö fann att besluten var olagliga och upphävde dem.

Frågan var om kommunernas beslut utgör otillåtna inskränkningar av religionsfriheten enligt 2 kap. 1 § första stycket punkten 6 regeringsformen, RF, och artikel 9 i Europakonventionen.

Domstolen konstaterade att besluten var utformade på ett sådant att inskränkningen riktade sig mot bärandet av klädesplagg av religiösa skäl. Något förbud mot att bära religiösa klädesplagg i skolan finns emellertid inte i nationell lagstiftning. Tvärtom, uttalade domstolen, ”är det normalt att klädseln är något som bestäms av varje individ själv”. Domstolen betonade även att rätten att bära religiös klädsel och andra religiösa symboler är skyddad genom både RF och Europakonventionen.

Besluten saknade alltså lagstöd och skulle därför upphävas i enlighet med 13 kap. 8 § punkten 4 kommunallagen.

Kommunerna överklagade domarna till Kammarrätten i Göteborg, som kom till samma slutsats som förvaltningsrätten.

Liksom underinstansen framhöll kammarrätten att det saknas nationell lagstiftning som generellt förbjuder bärandet av klädesplagg som utgör ett religiöst uttryck. Domstolen hänvisade även till ett uttalande från konstitutionsutskottet om att det är en självklar utgångspunkt att var och en har en frihet att klä sig som hen vill och att en lagstiftning som förbjuder slöja ute i samhället inte bör komma i fråga.

Av 1 kap. 6 § skollagen framgår visserligen att utbildningen ska vara icke-konfessionell. Bestämmelsen riktar sig dock enbart till huvudmän och kan därför inte anses utgöra sådant lagstöd som enligt RF eller Europakonventionen krävs för att inskränka religionsfriheten.

Sammanfattningsvis ansåg även kammarrätten att kommunernas beslut begränsar individens frihet att visa sin religionstillhörighet på ett sätt som strider mot både religionsfriheten i RF och Europakonventionen. De kommunala besluten skulle alltså fortsatt vara upphävda.

Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, inleder med att hänvisa till religionsfriheten i 2 kap. 1 § första stycket 6 regeringsformen som ger den enskilde rätt att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Religionsfriheten är absolut och får därmed inte begränsas.

Denna ordning motiveras av den snäva definitionen av denna frihet. Religiösa uttryck som faller under någon av de andra opinionsfriheterna ska prövas mot den opinionsfriheten i stället för religionsfriheten, exempelvis yttrandefriheten. Opinionsfriheterna får begränsas enligt de regler som gäller i 2 kap. 20–24 §§ RF.

Att bära huvudduk, burka, niqab och liknande klädesplagg kan ge uttryck för en kulturell sedvana, men i många fall vara motiverat av religiösa skäl. Bärandet av sådana plagg kan därmed vara ett uttryck för religionstillhörighet och omfattas då av yttrandefrihetens skydd.

För att kommunernas ställningstagande ska utgöra en begränsning av yttrandefriheten krävs det att de har faktiska effekter för enskildas frihet att uttrycka sig. Besluten, konstaterar HFD, ger uttryck för hur kommunerna anser att förskole- och grundskoleområdet ska förhålla sig till klädesplagg som kan bäras av religiösa skäl. Med hänsyn till detta får besluten anses ha sådana faktiska effekter för enskilda att de utgör en begränsning av yttrandefriheten.

För att begränsa yttrandefriheten krävs det enligt 2 kap. 20 och 25 §§ RF lagstöd.

Bestämmelsen i 1 kap. 6 § skollagen om att utbildningen vid skolor och förskolor med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell riktar sig enbart till huvudmän och utgör därför inte lagstöd i den mening som krävs enligt RF. Inte heller i övrigt finns det lagstöd för att begränsa yttrandefriheten på det sätt som gjorts.

Överklagandena ska därför avslås.

Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

4266-21.pdf

900 KB

4120-21.pdf

1 MB
Instans
Högsta förvaltningsdomstolen
Rättsområden
Mänskliga rättigheter, Europakonventionen, Skola och utbildning, Konstitutionell rätt, Kommunalrätt