Den nu 58-åriga kvinnan var under perioden år 2007 till år 2018 anställd vid ett bolag som driver HVB-boenden och skyddade boenden.

Inledningsvis arbetade hon som behandlingsassistent men blev sedermera föreståndare. Hon arbetade som sådan i drygt tio år. Hon var även hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO) registrerad som bolagets föreståndare.

Parterna har olika uppfattningar om skälet till att hennes anställning kom att upphöra. De är dock eniga om att bolaget och 58-åringen vid ett möte tillsammans med arbetsgivarorganisationen Almega och fackföreningen Ledarna den 25 oktober 2018 ingick en överenskommelse innebärande bland annat att hennes anställning skulle anses upphöra på grund av arbetsbrist från och med den 11 oktober 2018.

Bolaget yrkade att tingsrätten förpliktar kvinnan att betala 300 000 kronor i allmänt och ekonomiskt skadestånd för brott mot företagshemlighetslagen, LFH. Vidare yrkades att tingsrätten enligt förbjuder kvinnan vid vite om 200 000 kronor att utnyttja eller röja bolagets företagshemligheter. Slutligen begärdes att kvinnan genast vid vite om 200 000 kronor ska överlämna bolagets företagshemligheter och i omedelbart samband därmed genom radering förstöra kvarvarande kopior.

Bolagets anklagelse går ut på att kvinnan uppsåtligen eller av oaktsamhet brutit mot LFH genom att obehörigen tillägna sig bolagets företagshemligheter genom att överföra dokumentation från sin arbetsdator tillhörande företaget till en extern hårddisk samt till en USB-sticka. Dessa enheter har hon inte lämnat tillbaka till bolaget. Hon har därefter raderat informationen från arbetsdatorn och från en extern hårddisk tillhörande bolaget som använts till säkerhetskopiering under anställningstiden.

Hon har under sin tid som föreståndare använt så kallade molntjänster till vilka hon löpande bland annat har sparat bolagets företagshemligheter. Företaget har inte tillgång till 58-åringens olika konton för molntjänster och följaktligen ingen möjlighet att komma åt sina filer på det sättet.

Kvinnan har därtill genom en funktion i operativsystemet den 11 oktober 2018 fabriksåterställt den iPad tillhörande sin arbetsgivare som hon har använt i sitt arbete som föreståndare.

Åtgärderna sammantaget innebär att all information är raderad och inte går att återskapa för bolaget.

Kvinnans förstahandsinvändning, som tingsrätten inte anser visat, är att hon och bolaget den 25 oktober 2018 ingått en överenskommelse varav det framgick att i och med överenskommelsens fullgörande var samtliga mellanhavanden mellan parterna slutligt reglerade och ingendera parten kunde ställa några ytterligare krav mot den andre med anledning av anställningen.

Vidare utgör inte, menar hon, de dokument som nämns i den IT-forensiska undersökningen företagshemligheter.

För det fall tingsrätten skulle komma fram till att några eller samtliga av de dokument som förekommer i den IT-forensiska undersökningen är att betrakta som företagshemligheter bestrider hon att hon har tillägnat sig dessa.

58-åringen bestrider att hon har raderat företagshemlig dokumentation eller information tillhörande bolaget. Hon har rensat dubbletter och överflödig information från sin arbetsdator kontinuerligt under anställningen. Hon har också raderat appar från en iPad som hon använt i arbetet samt avslutat molntjänsten för densamma när hon avslutade sin anställning hos bolaget. Hon har inte raderat några dokument eller någon information från den externa hårddisk som tillhör företaget. Inga e-postmeddelanden har raderats av henne från hennes arbetsdator.

Gävle tingsrätt konstaterar först att nämnda överenskommelse som gick ut på att kvinnan gick med på att sluta på grund av arbetsbrist inte omfattar nu aktuella krav. ” Det framstår som orimligt att en överenskommelse under sådana förhållanden som var aktuella skulle omfatta den situationen där en arbetsgivare, efter att arbetstagaren avslutat sin anställning, upptäcker att arbetstagaren vidtagit åtgärder som arbetsgivaren anser bryter mot lojalitetsplikten, lagen om företagshemligheter, annat liknande regelverk eller arbetsrättsliga principer” skriver domstolen.

Nästa fråga att besvara i enlighet med 2 § företagshemlighetslagen är om de dokument och de filer som tvisten omfattar utgör företagshemligheter. De handlingar och filer som ska bedömas kan, med parternas samtycke, grupperas såsom bolaget gjort enligt följande.

- Personalrelaterade handlingar

- Ramavtal och placeringsavtal med kommuner

- Bolagets interna utrednings-, rutin- och policydokument

- Anteckningar från interna möten, möten med kommuner samt samtal med boende.

Tingsrätten anser att bolaget har styrkt att dokumenten och filerna innehåller information om affärs- eller driftförhållanden i dess rörelse. Nästa fråga är då om bolaget har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla informationen vilket besvaras jakande.

Den fråga som återstår i enlighet med 2 § FHL och som tingsrätten anser är svårast att bedöma är om ett röjande av informationen också är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för innehavaren.

Att personalrelaterade handlingar som röjs, till exempel anställningsavtal, kan skada en arbetsgivare i konkurrenshänseende är uppenbart. En konkurrent skulle ju enkelt kunna locka personal genom att erbjuda högre lön och/eller bättre förmåner om det var känt vad innehavaren erbjöd. Det är däremot inte lika uppenbart att ett röjande av arbetsbeskrivningar, besked om erinran och varning, telefonlistor till personal, anteckningar från utvecklingssamtal med mera är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende.

Emellertid godtar tingsrätten bolagets argument att om det blev känt att bolaget inte kunde hindra att denna typ av dokument och filer blev röjda torde bolagets olika avtalspartners ifrågasätta kvaliteten och säkerheten i företagets verksamhet. Ett sådant ifrågasättande är en tydlig skada i konkurrenshänseende.

Tingsrätten finner sålunda att de dokument och de filer som kan sammanfattas som personalrelaterade handlingar utgör företagshemligheter.

När det gäller ramavtal och placeringsavtal med kommuner har bolaget hävdat att då dessa innehåller känsliga uppgifter om de boende så är samma resonemang som beträffande personalrelaterade handlingar relevant sett ur ett konkurrensperspektiv.

Tingsrätten finner att det förvisso kan vara så att vissa uppgifter i affärsmässiga relationer med kommuner blir offentliga när de inkommer till kommunen. Till exempel blir ju uppgifter i handlingar enligt lagen om offentlig upphandling kända när upphandlingen är avslutad.

Däremot måste det, menar domstolen, rimligen vara en mycket prekär situation för bolaget om det hade blivit klarlagt att dokument och filer som innehöll uppgifter som torde omfattas av sekretess inte hanterats av bolaget på ett säkert och godtagbart sätt. Ett röjande av denna typ av information är enligt tingsrättens mening ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för innehavaren.

Sammantaget finner tingsrätten att även bolagets ramavtal och placeringsavtal med kommuner utgör företagshemligheter.

När det gäller bolagets interna utrednings-, rutin- och policydokument är det, enligt tingsrätten, inte alldeles klart att ett röjande skulle medföra skada i konkurrenshänseende.

Slutligen finner tingsrätten även när det gäller dokument och filer i den grupp som benämnts ”anteckningar från interna möten, möten med kommuner samt samtal med boende” att dessa får anses innehålla vissa företagshemligheter då ett röjande av till exempel anteckningar från möten med kommuner samt från samtal med boende skulle kunna medföra att företagets rutiner för hantering av känslig information ifrågasätts.

Genom att överföra information till en extern hårddisk (My Passport) samt USBstickan, vilka inte lämnats till bolaget, har 58-åringen berett sig tillgång till och tillägnat sig företagshemligheter. Detsamma gäller hennes uppladdningar av information till privata molntjänster. Att hon genom fabriksåterställning och formatering av en extern hårddisk (My Book), arbetsdatorn och Ipaden raderat all information på dessa enheter är inte åtgärder som kan anses omfattas av 3 § LFH. De får i stället snarare ses som ett tecken på att hennes avsikt med tillägnandet av företagshemligheterna varit att skada bolaget.

Hur mycket ska 58-åringen då betala? Hon har enligt tingsrättens bedömning handlat med uppsåt och i avsikt att skada sin arbetsgivare eller åtminstone försvåra för bolaget att driva sin verksamhet. Hennes angrepp har varit förhållandevis svårupptäckt och det har krävts tämligen avancerade

IT-forensiska undersökningar för att klargöra vad som skett. Detta medför att tingsrätten finner att skäligt allmänt skadestånd som hon ska betala till bolaget är 250 000 kronor.

Vidare menar domstolen att det inte synes finnas lagligt utrymme att samtidigt besluta om både överlämnande och radering. Mot bakgrund av vad som framkommit i den IT-forensiska utredningen får det anses utrett att hon har bolagets företagshemligheter i sin besittning. Det är skäligt att förplikta henne att överlämna dessa till bolaget. Förpliktelsen ska förenas med vite jämlikt 15 kap 3 § rättegångsbalken om 200 000 kronor.

Eftersom tingsrätten beslutat att kvinnan ska överlämna bolagets företagshemligheter är ett beslut om att hon inte får utnyttja eller röja dem överflödigt. Tingsrätten lämnar därför bolagets begäran om vitesförbud utan bifall.

Bolaget får nöja sig med 625 000 kronor i ersättning för sina rättegångskostnader mot begärda 843 750 kronor.

Domen är överklagad till Arbetsdomstolen.