En juristfirma fick en dag i september 2018 en kontrollavgiftsfaktura fäst på vindrutan till sin firmabil, när den stod parkerad utanför en större matbutik i Huddinge. Bilen hade bara varit parkerad under en period om åtta minuter, men enligt parkeringsbolaget hade man brutit mot villkoren, som föreskrev gratis parkering med parkeringsskiva i upp till två timmar. Problemet var inte att bilen saknat ”p-skiva”, utan att man haft två stycken innanför vindrutan.
Juristfirman bestred betalningsansvar och saken hamnade därför i Södertörns tingsrätt.
Att man inte får använda mer än en p-skiva samtidigt framgår av praxis, hävdade parkeringsbolaget. Att det funnits två skivor i bilen hade gjort ankomsttiden otydlig för parkeringsvakten.
Juristfirman ansåg inte att detta stämde. Anledningen till att två skivor använts var att firmans företrädare velat vara extra tydlig. Skivorna var något olika inställda, men med hänsyn till trafikförordningens reglering att p-skivan ska precisera tiden till närmaste hel- eller halvtimme skulle de anses ha visat samma tid. Eftersom parkeringsskivorna angav samma starttid för parkeringen hade informationen till parkeringsbolaget varit ”entydig och omöjlig att missförstå”, ansåg man.
Tingsrätten valde också att lämna käromålet utan bifall.
Domstolen ansåg i och för sig att skyltningen på platsen hade skett i enlighet med vägmärkesförordningen och att denna uppfyllt kravet på tydlighet i kontrollavgiftslagen.
Det finns dock inget krav på hur den som parkerar ska ange när parkeringen påbörjades, utan det avgörande är att den som övervakar en parkering lätt ska kunna kontrollera parkeringstiden. Att kontrollen måste kunna ske på ett enkelt och rationellt sätt får enligt NJA 2014 s. 755 samtidigt inte tolkas alltför snävt till nackdel för den enskilde.
Tingsrätten konstaterade att de båda parkeringsskivorna pekade närmare 02.30/14.30 än något annat klockslag. Domstolen delade därför juristfirmans uppfattning att det måste ha varit uppenbart för parkeringsvakten ett det var denna tid som angetts som starttid för parkeringen. Eftersom juristfirman på ett tydligt sätt angett när parkeringen påbörjades kunde man inte anses ha brutit mot parkeringsvillkoren. Det hade i och med det inte funnits fog för att utfärda kontrollavgift och käromålet skulle därför ogillas.
Parkeringsbolaget överklagade men Svea hovrätt fastställer nu tingsrättens dom i ett presidentavgörande.
Tiden för när parkeringen påbörjas ska anges med en parkeringsskiva eller motsvarande. Vad som kan motsvara en p-skiva är inget som vägmärkesförordningen ger svar på, men Högsta domstolen har godtagit en parkeringsdosa och i hovrättspraxis har parkeringsbiljetter också ansetts motsvara parkeringsskivor.
Det avgörande för om två parkeringsskivor kan anses motsvara en är om dessa fyller samma funktion som en parkeringsskiva hade gjort, det vill säga att möjliggöra för den som övervakar parkeringen att lätt kunna kontrollera parkeringstiden. Om samma tid ställts in på båda skivorna framgår ankomsttiden på samma sätt som om en skiva använts, men om skivorna visar olika klockslag kan en effektiv kontroll av efterlevnaden av parkeringsvillkoren motverkas. Användning av fler än en p-skiva kan alltså i vissa fall stå i strid med parkeringsvillkoren.
Det finns inga regler om hur p-skivor ska se ut och de förekommer i många olika utföranden. Även de båda skivor som är aktuella i målet är olika. Parterna är överens om att den ena varit inställd på 02.30/14.30 men oense om den andra har haft samma inställning eller 02.00/14.00, som parkeringsbolaget hävdar. Enligt hovrätten gör den otydliga utformningen att ingen av de båda avläsningarna kan ges företräde.
Det långtgående ansvaret för att se till att parkeringsvillkoren följs talar för att eventuella tolkningssvårigheter ska falla tillbaka på den som ställt in parkeringsskivan. Det skulle dock gå alltför långt att i varje enskilt fall låta en eventuell otydlighet drabba den enskilde – inte minst med hänsyn till hur p-skivor distribueras, den varierande utformningen och deras allmänna egenskaper som ”mindre precist instrument”. När det uppstår en otydlighet kring starttiden utan förbiseende eller misstag från den som parkerat bör det därför finnas utrymme för en mer nyanserad bedömning av om den enskilde har gjort vad som rimligen kan krävas för att följa parkeringsvillkoren, anser hovrätten.
Det har inte krävts någon särskild sorts p-skiva för att parkera på platsen – och inte heller funnits några särskilda instruktioner för hur parkeringstiden skulle anges. Parkeringstiden har angetts med två p-skivor som båda var för sig och tillsammans kunde läsas som att de hade samma starttid. Mot den bakgrunden får juristfirman anses ha gjort vad som rimligen kan krävas för att ange tiden för när parkeringen påbörjats på ett sätt som motsvarar användning av en p-skiva. Att den ena skivan även gav utrymme för en annan tolkning saknar här betydelse, särskilt eftersom denna tolkning motsägs av vad som angetts på den andra, tydligare skivan.
Parkeringsbolaget har alltså saknat rätt att påföra kontrollavgift och tingsrättens dom fastställs därför.