Den i dag 48-åriga kvinnan anställdes år 1999 vid en privat skola som lärare. Hon ingick den 17 mars 2017 ett anställningsavtal där hon tillträdde en tjänst som verkställande direktör. Anställningsavtalet berättigade henne till en uppsägningstid om tre månader, samt ett avgångsvederlag motsvarande tolv månadslöner. Anställningsavtalet berättigade även henne till pensionsavsättning.
Vid skolans omedelbara hävning av anställningsavtalet på grund ett grovt avtalsbrott var hon dock inte, enligt anställningsavtalets, berättigad till uppsägningslön eller avgångsvederlag.
Skolbolaget hävde 48-åringens anställningsavtal den 16 oktober 2020 och som skäl angavs i ett e-postmeddelande att hävningen skedde på grund av ”illojalitet och andra försyndelser”.
Vid anställningens upphörande den 16 oktober 2020 hade kvinnan en lön om totalt 65 063 kronor.
48-åringe stämde skolbolaget på ekonomiskt och allmänt skadestånd bland annat avseende avgångsvederlag på drygt 780 000 kronor.
Skolan hävdar att 48-åringen inte bara underlåtit att fullgöra sitt arbetsmiljöansvar utan hon har även själv varit en avgörande del av den starkt ifrågasatta arbetsmiljön på arbetsplatsen. Det förelåg bland personalen ett utbrett missnöje med hennes ledarskap och skolans medarbetare har beskrivit att hon använt sig av härskartekniker och att det funnits en tystnadskultur på skolan under hennes tid som vd. Personalen upplevde att hon utsatte medarbetarna både för kränkande tillmälen och en överdriven kontroll och personalen vågade inte framföra kritik eller åsikter på grund av rädsla för repressalier. Kvinnan anses ha skapat en ohållbar psykosocial arbetsmiljö.
Den bristfälliga arbetsmiljön som utvecklades för både skolans elever och personal under 48-åringens ledarskap väckte också föräldrarnas oro. Denna oro tog sig bland annat uttryck i negativa skriverier i media. Skolans negativa publicitet i media har medfört färre förstahandssökande elever med 40 procent från 255 elever 2020 till 154 elever 2021 och intäkterna för skolan har därmed minskat.
Umeå tingsrätt konstatera inledningsvis att den huvudsakliga tvistefrågan i målet avser om skolan haft skäl för att med omedelbar verkan skilja vd:n från anställningen. Denna fråga ska bedömas utifrån allmänna principer om parts rätt att vid kontraktsbrott häva ett avtal som gäller tills vidare. Dessa principer innebär att ett anställningsavtal, på vilket anställningsskyddslagen inte är tillämpligt, får hävas av arbetsgivaren vid ett väsentligt avtalsbrott från den anställdes sida. Detta motsvarar enligt anställningsskyddslagens terminologi att den anställde grovt åsidosatt sina åligganden gentemot arbetsgivaren.
Bedömningen av vad som utgör hävningsgrund måste ske med särskilt beaktande av de speciella åligganden som följer med en anställning som företagsledare. En vd för ett aktiebolag har en förtroendeställning med vilken följer ett långtgående krav på lojalitet gentemot företaget.
Den första frågan är om 48-åringen brustit i sitt ansvar för arbetsmiljön på skolan och genom sitt agerande själv varit en del av arbetsmiljöproblemet samt orsakat en ohållbar psykososocial arbetsmiljö. De uppgifter som skolans grundare, numera lärare på skolan, ger inte vid handen att 48-åringen själv skulle ha agerat för att skapa en ohållbar psykosocial arbetsmiljö.
Skolan har gjort gällande att vd:n brukade spela in samtal med personal, vilket hon till viss del vidgått. Ett vittne har i sitt förhör uppgett att 48-åringen spelade in i princip vartenda samtal som de hade samt att hon spelat in, och i vissa fall filmat, kollegor som har hållit i undervisning. I övrigt har de hörda i målet framför allt lämnat uppgifter om att vd:n har spelat in samtal med andra kollegor. Tingsrätten konstaterar att ”även om det inte är olagligt att spela in samtal där man själv deltar så säger det sig självt att medarbetares arbetsmiljö påverkas negativt om man måste ha en mental beredskap för att det som sägs spelas in. Tingsrätten anser emellertid inte att utredningen ger ett tillräckligt stöd för några slutsatser om i vilken omfattning inspelningar har skett. Det är härutöver inte styrkt att [48-åringen] genom att spela in samtal med medarbetare har skapat en ohållbar psykosocial arbetsmiljö”.
Tingsrätten anser vidare inte att skolan, enbart genom en skrivelse från personalen som har ett begränsat bevisvärde, förmått visa att 48-åringen utsatt medarbetarna för kränkande tillmälen.
Inte heller har 48-åringen underlåtit att underrätta och informera styrelsen om skolans arbetsmiljöproblem, avgörande personalfrågor och andra frågor som varit av väsentlig betydelse för skolan samt vidtagit ingripande åtgärder mot bland annat personal.
Hon har slutligen inte underlåtit att sköta skolans löpande förvaltning enligt de riktlinjer och instruktioner som styrelsen lämnat och inte heller lojalt drivit verksamheten på sådant sätt som kan förväntas av vd eller åsidosatt sin lojalitetsplikt mot Minervaskolan och i flera fall satt sitt eget intresse framför bolagets.
Skolbolaget är därmed skyldigt att betala ekonomiskt skadestånd till 48-åringen avseende uppsägningslön, avgångsvederlag och uteblivna pensionsavsättningar. Hon har dock inte visat att den innehållna löneutbetalningen har skett i kvittningssyfte och yrkandet om allmänt skadestånd ska därför ogillas.