Det var i juni 2013 som mannen fick sin juristexamen. Efter det arbetade han under nästan fyra år som utredare vid Transportstyrelsen. Efter det har han varit anställd som biträdande jurist vid tre olika advokatbyråer och primärt arbetat med affärsjuridiska uppdrag.
I mars 2021 ansökte mannen om inträde i Sveriges advokatsamfund. Samfundet beslutade dock i oktober samma år att avslå ansökan, med hänvisning till att mannen inte styrkt sin lämplighet att utöva advokatyrket.
Mannen överklagade beslutet men förlorar nu i inträdesfrågan även i Högsta domstolen, HD.
Enligt Advokatsamfundets styrelse får den positiva delen av lämplighetsutredningen i mannens fall ses som ”förhållandevis stark” – och hade det inte varit för omständigheter som talade i motsatt riktning hade inträde varit motiverat. Mannen har dock inom ramen för utredningen även fått kritik från en domstol och två advokater.
I två av fallen har kritiken bedömts som mycket allvarlig. Det finns här en koppling till ett disciplinärende där mannens principal blev av med sin advokattitel – men kritiken är riktad mot mannens eget agerande. Både domstol och motpartsombud har oberoende av varandra varit kritiska till den bristande processföring som mannen uppvisat i tvisten som var aktuell i disciplinärendet.
Styrelsen beskriver det som ”problematiskt” att mannen inte självständigt reflekterat över flera advokatetiska frågor som aktualiserats i tvisten under de två och ett halvt år som han agerat ombud och haft en aktiv roll i domstolsprocessen. Han verkar inte heller ha gjort någon egen bedömning av om de instruktioner han fick från principalen var en lämplig processföring för att tillvarata klientens intressen.
”Detta indikerar att han ännu inte har uppnått sådan självständighet i yrkesutövningen som kan förväntas av en ledamot av advokatsamfundet”, menar samfundets styrelse. Sättet som mannen bemött kritiken i inträdesärendet på visar dessutom på ”en bristande förståelse för advokatyrkets grundläggande kärnvärden”.
Mannen anser för egen del att kritiken avser principalens agerande – och att han inte ska hållas ansvarig för detta. Det var principalens klient som var part i målet och principalen som hade det yttersta ansvaret för hur processen fördes. Mannen har i sin tur bara företrätt klienten i enlighet med principalens instruktioner. Disciplinnämnden har dessutom inte kritiserat principalen för hans hantering av tvisten.
Mannen anser sig samtidigt inte ha begått några advokatetiska överträdelser i det aktuella tvisterna – och han har med hänsyn till jäv avträtt vid det tidigaste tidpunkt det varit möjligt. Mannen har också litat på de advokatetiska bedömningar som hans principal gjort – och att som biträdande jurist utifrån självständiga bedömningar gå emot principalen hade varit svårt.
Enligt rättegångsbalkens regler ska den som vill antas som ledamot i samfundet bedömas ”lämplig att utöva advokatverksamhet” – ett krav som även går igen i samfundets stadgar. Enligt fast praxis ankommer det på sökanden att vid inträdesansökan styrka sin lämplighet.
HD har i NJA 1991 s. 232 uttalat att samfundets egen bedömning i intagningsärenden bör tillmätas stor betydelse, särskilt när bedömningen är enhällig. Samfundets bedömning bör också bara frångås om utredningen visar att de anmärkningar som samfundets beslut grundats på inte har den omfattning eller styrka som samfundet utgått från, om det annars står klart att anmärkningarna inte kan tillmätas den betydelse som samfundet gjort eller om något annat särskilt förhållande motiverar ett frångående från samfundets bedömning.
Det har i HD inte framkommit något nytt av betydelse i lämplighetsfrågan och finns enligt HD inte heller några särskilda skäl i övrigt för att frångå samfundets bedömning. Mannen kan alltså i dagsläget inte anses lämplig som advokat och överklagandet avslås.