Två personer ansökte hos Lantmäteriet om avstyckning från en fastighet i Bjurholms kommun. Den sökta åtgärden ansågs dock motverka syftet med strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. 13 § miljöbalken, MB, och stred därmed mot villkoret i 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen, FBL. Lantmäteriet ställde därför in förrättningen.
Beslutet överklagades till Mark- och miljödomstolen i Umeå. Domstolen förklarade att syftet med den aktuella avstyckningen är att skapa en kombinationsfastighet för bland annat bostad, vedfångst och hästhållning. Enligt praxis från Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, får kombinationsfastigheter på strandskyddat område bara tillåtas i undantagsfall.
Klagandena anförde att avstyckningen kommer att leda till att marken kan fortsätta brukas och hållas öppen vilket skulle leda till en mer levande landsbygd för både boende och tillfälliga besökare. Rätten bedömde dock att detta inte utgjorde ett sådant främjande av intressanta natur- och kulturmiljöer som kan motivera att en kombinationsfastighet tillåts inom strandskyddat område, med tanke på den restriktiva hållning som uttryckts i praxis.
Sammantaget ansåg rätten att strandskyddets syften motverkades genom den sökta åtgärden och den avstyckade fastigheten var därför inte varaktigt lämplig för ändamålet. Överklagandet avslogs därför.
MÖD gjorde dock senare en annan bedömning. Enligt ett yttrande från Länsstyrelsen i Västerbottens län är ett fortsatt brukande av åkermarken en förutsättning för att på sikt bibehålla den biologiska mångfalden och att upprätta en levande landsbygd i Västerbottens län.
Rätten höll med om att bibehållandet av ett öppet landskap på platsen främjar intressanta natur- och kulturmiljöer. Visserligen kunde dessa miljöer tyckas vara så vanligt förekommande att de inte skulle omfattas av undantaget från förbudet mot kombinationsfastigheter i strandskyddat område, men öppna jordbrukslandskap är en miljö som är hotad i Västerbottens län. Därför var ett främjande av den aktuella natur- och kulturmiljön av sådant intresse att det kunde motivera ett avsteg från huvudregeln, argumenterade MÖD.
Den ansökta styckningsdelen bestod dock inte bara av öppet odlingslandskap, utan även av mindre områden med skogsmark. Enligt praxis bör inte sådan mark för vedtag föras till kombinerade fastigheter inom strandskyddsområde. Eftersom det endast rörde sig om mindre områden på 2 800 respektive 1 200 kvadratmeter ansåg dock rätten att fastigheten skulle anses lämplig och ärendet återförvisades till Lantmäteriet för fortsatt behandling.
MÖD var dock inte enig. Ett hovrättsråd ansåg att det saknades närmare utredning om på vilket sätt och i vilken utsträckning som den aktuella fastighetsbildningen skulle främja vården av intressanta natur- och kulturmiljöer. Mot bakgrund av den restriktivitet som ska iakttas kunde den sökta fastighetsbildningen inte anses utgöra ett sådant undantagsfall av bildande av större bostadsfastighet inom strandskyddat område som bör accepteras, ansåg han.
MÖD tillät med stöd av 5 kap. 5 § lagen om mark- och miljödomstolar att domen överklagades.
Denna möjlighet utnyttjades av länsstyrelsen och Högsta domstolen beslutar nu att meddela prövningstillstånd i målet. Målet rör ”fråga om förutsättningarna att inom delvis strandskyddat område genom avstyckning bilda en större bostadsfastighet med möjlighet till djurhållning”, anger HD på sin hemsida.