Ett par äger en fastighet i Nynäshamns kommun som ingår i verksamhetsområdet för den allmänna va-anläggningen för vilken kommunen är huvudman. Området där fastigheten är beläget är låglänt och kräver tekniska anordningar för att avleda dagvatten.
En kväll i februari 2018 vaknade paret av en hög smäll. De bor i ett parhus och det visade sig att den med grannfastigheten gemensamma husgrunden hade översvämmats. Ett år senare, i februari 2019, översvämmades den gemensamma husgrunden på nytt. Det framkom att det inträffat ett pumpstopp dagen innan. Dessutom hade larmanordningen till pumpen gått sönder och pumpen larmade därför inte om driftstörningen.
Paret har vänt sig till mark- och miljödomstolen i Nacka och begärt att domstolen ska fastställa att kommunen är skadeståndsskyldig för de vattenskador som uppstått till följd av översvämningarna. De har gjort gällande att skadorna orsakats av överbelastning av dagvattenanläggningen.
Kommunen har motsatt sig parets talan men ifrågasätter inte att fastigheten har drabbats av översvämningar eller orsakats skador. Enligt kommunen har dock översvämningarna inte orsakats av att dagvatten har trängt in i fastigheten på grund av ett pumpstopp. Det är betydligt mer sannolikt att skadorna har inträffat till följd av höga grundvattennivåer, den låglänta terrängen och ytvatten som inte härrör från dagvattenanläggningen.
Enligt 45 § lagen om allmänna vattentjänster, LAV, ska va-huvudmannen ersätta översvämningsskada om denne har åsidosatt en skyldighet enligt lagen och åsidosättandet har medfört att vatten som huvudmannen ansvarar för har trängt in i fastigheten. Käranden har att göra det klart mera sannolikt att orsaksförloppet har varit det som käranden påstått, snarare än det som motparten har gjort gällande.
Den avgörande frågan i målet är alltså om kommunen har haft det va-rättsliga ansvaret för att avleda det vatten som har orsakat översvämningen.
Mark- och miljödomstolen konstaterar inledningsvis att dagvattensituationen i området där paret bor är mycket komplicerad med återkommande översvämningar. Ansvaret för att avvattna området ligger dels på fastighetsägarna, dels på gemensamhetsanläggningen.
Kommunen har inte ifrågasatt att pumpen var ur funktion när 2019 års översvämning inträffade, men har gjort gällande att en sådan driftstörning inte nödvändigtvis förfelar avledningssystemet. Pumpens främsta funktion är att sänka trycket i dagvattensystemet. Ett driftstopp kan medföra en uppdämning i systemet, vilket i sin tur kan leda till översvämningar. Domstolen ansluter sig till kommunens beskrivning av pumpens funktion och framhåller att det inte är utrett att anläggningen var uppdämd vid översvämningstillfällena.
Till detta kommer att paret inte har presenterat någon utredning kring avvattningsmöjligheter och anläggningar för detta som finns på den egna fastigheten.
Sammantaget finner rätten att paret inte har fullgjort sin bevisbörda. Det är i stället sannolikt att översvämningarna har orsakats av dels höga grundvattennivåer, dels att för mycket ytvatten har strömmat till fastigheten samt att ytvattnet härrört från angränsande fastigheter och gemensamhetsytor. I andra hand har paret yrkat skadestånd enligt miljöbalken, men de når inte framgång där heller.
Parterna ska stå för sina egna rättegångskostnader.