Käranden är en 56-årig legitimerad kiropraktor som sedan 1991 bedrivit kiropraktikmottagningar i Halmstad och Gislaved.  Ett par, en 29-årig kvinna och en 30-årig man som båda är kiropraktorer sa den 31 oktober 2017 upp sina anställningar på 56-åringens klinik och inledde den 1 februari 2018 ett samarbete som konsulter hos 56-åringen via sitt gemensamma bolag.

Med anledning av samarbetet upprättades ett samarbetsavtal den 1 februari 2018.

56-åringen och hans bolag har gjort gällande att avtalet gällde mellan å ena sidan 56-åringen samt hans klinik och å andra paret och deras klinik. Svarandena har gjort gällande att avtalet enbart gällde mellan klinikerna och här ger Varbergs tingsrätt paret rätt.

Samarbetsavtalet tecknades att gälla under två år (den 1 februari 2018-31 januari 2020), med förlängning om två år om det inte sades upp sex månader dessförinnan. Avtalet syftade till att reglera samarbetet och vad som skulle hända för det fall avtalet upphörde.

Av avtalet följde bland annat att paret skulle vara verksamma vardera minst 80 procent av en heltid förutsatt att underlag fanns, vilket parterna gemensamt skulle skapa förutsättningar för.

Samarbetsavtalet innehöll en konkurrensklausul enligt vilken parets klinik under kontraktstiden samt under en period på 1 år efter kontraktstidens utgång, inte äger rätt att direkt eller indirekt förbereda eller utöva konkurrerande verksamhet till 56-åringens klinik eller på annat sätt, direkt eller indirekt ta anställning, förvärva andel i företag eller privat bedriva sådan verksamhet eller på annat sätt bistå sådant företag. Vid brott mot ovanstående konkurrensklausul, utgår ett vite på motsvarande 1 års bruttoomsättning vardera hos parets klinik till 56-åringens klinik. Ovanstående konkurrensklausul gäller inom Halmstad kommun samt inom Gislaveds kommun, så länge 56-åringens klinik är verksam i berörda områden.

56-åringens klinikbolag sade upp avtalet den 16 april 2019. Den 13 december 2019 hävde svarandena samarbetsavtalet vilket den 4 januari 2020 bestreds av 56-åringens bolag.

Den 10 februari 2020 öppnade paret en kiropraktikmottagning i Gislaved genom sitt gemensamma bolag. Bolaget omsatte 3 982 268 kronor under perioden den 1 september 2018 till och med den 31 augusti 2019. 56-åringen och hans bolag stämde paret och deras klinik och yrkade att tingsrätten ska förpliktiga dem att solidariskt erlägga ett sammanlagt belopp om 7 964 536 kronor. Alternativt har kärandena yrkat att svarandena vardera ska utge 1 950 275 kronor, 2 031 993 kronor respektive 3 982 268 kronor.

Grunden är att svarandena har förberett och den 10 februari 2020 startat konkurrerande verksamhet i Gislaved i strid med klausulen. Svarandena har härigenom uppsåtligen brutit mot konkurrensbegränsningsklausulen. Genom agerandet är svarandena skadeståndsskyldiga i enlighet med klausulen med ett fastställt vitesbelopp motsvarande ett års bruttoomsättning vardera hos svarandena till kärandena.

Svarandena kontrar med att på grund av väsentliga avtalsbrott hävde deras bolag avtalet den 13 december 2019 med omedelbar verkan. Avtalsbrotten bestod i uteblivna bokningar på 30-åringen och ombokningar från 30-åringen till andra kiropraktorer. 56-åringens klinikbolag har medvetet undergrävt svarandebolagets verksamhet efter det att ny tillämpning av mervärdesskatt på konsulttjänster inom vården tagit sin början.

På grund av hävningsrätten med åtföljande hävningsförklaring har avtalet upphört att gälla den 13 december 2019. Detta innebär att de villkor som framgår av avtalet inte kan tillämpas.

Tingsrätten anser att svarandena sammantaget har visat att 56-åringens bolag inte har bokat in behandlingar på 30-åringen och gjort ombokningar från honom till andra kiropraktorer under hösten 2019 (då 29-åringen var sjukskriven). Svarandena har därmed även visat att 56-åringens bolag har undergrävt svarandenas verksamhet.

Av parternas samarbetsavtal framgår att parterna gemensamt skulle skapa förutsättningar för att skapa underlag så att paret skulle kunna vara verksamma minst 32 timmar per vecka var. 56-åringens bolag har genom sitt agerande brutit mot sitt åtagande enligt samarbetsavtalet. Avtalsbrottet har lett till att svarandena har gått miste om vad de huvudsakligen hade rätt att förvänta sig enligt samarbetsavtalet.

Agerandet har även inneburit att 56-åringens klinikbolag brustit i den lojalitet och vilja av förtroendefullt samarbete som krävs för att syftet med parternas samarbetsavtal skulle kunna uppnås. Avtalsbrottet har således lett till att förtroendet mellan dennes klinikbolag och samtliga svarandeparter väsentligen har rubbats.

Detta avtalsbrott var således väsentligt. Eftersom svarandenas intressen inte har kunnat tillgodoses genom annan påföljd än hävning och en hävning även i övrigt är proportionerlig i förhållande till det väsentliga avtalsbrottet var svarandenas hävning av avtalet befogad. Att avtalet skulle löpa ut relativt kort tid efter hävningen förändrar inte den bedömningen.

Av allmänna rättsgrundsatser följer att en konkurrensklausul i ett avtal förfaller om den till vilkens förmån klausulen gäller gör sig skyldig till avtalsbrott och avtalet till följd härav hävs (Almén och Eklund, Lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, 1968, 9 uppl., s. 157 och Fahlbeck, m.fl., Lagen om skydd för företagshemligheter – en kommentar och rättsöversikter, Juno version 4a, avsnitt 5.4.1 [c]).

Eftersom svarandena har hävt avtalet och hävningen var befogad förfaller konkurrensklausulen i samarbetsavtalet gentemot svarandena. Eftersom klausulen således har förfallit ska kärandenas talan ogillas.