Tvisten gällde frågan om konsultföretaget gjorde fel när man tog fram handlingar så att kommunen i onödan fick betala ersättning till en entreprenör för nästan 7 500 stenblock. Bakgrunden är att Höörs kommun och konsultföretaget Atkins ingick ett ramavtal den 4 februari 2015 som omfattade att huvudkonsult vid behov skulle anlita specialister/underkonsulter med kompetens inom bland annat geoteknik (geologiska och geohydrologiska undersökningar, utlåtanden m.m.) och VA (utredning och projektering av VA-system i gatumiljöer eller liknande). Löptiden för ramavtalet var från den 18 februari 2015 fram till den 17 februari 2016, med möjlighet till förlängning med ytterligare ett år.
Den 3 december 2015 ingick kommunen och Atkins uppdragsavtal gällande VA-projektering avseende utbyggnaden i Sätofta hed. Av uppdragsavtalet framgick att uppdraget för Atkins del omfattade projektering av vatten- och spillvattensystem inklusive tillhörande anläggningar. Atkins skulle även upprätta ett komplett förfrågningsunderlag för utförandeentreprenaden avseende Sätofta hed.
Kommunen genomförde upphandlingen, och tilldelade Peab kontraktet som hade det lägsta anbudet med en anbudssumma på 7 111 000 kronor. Peab påbörjade arbetena hösten 2016. Först när kommunen fick underlaget för den första fakturan från Peab runt den 21 oktober 2016 upptäckte kommunen att Peab krävde ersättning för varje jordblock mindre än en kubikmeter. I vanliga fall ska jordblock av denna storlek enligt Mät- och ersättningsregler – anläggningsarbeten med mall till mängdförteckning MER Anläggning 13 (MER 13) inte ersättas särskilt utan ingå i ersättningen för massor Fall A och Fall B. Sådana massor mäts och ersätts i kubikmeter.
Atkins hade inte stämt av särregleringen i mängdförteckningen med kommunen och att Atkins ens tog in en särreglering om ersättning för de aktuella jordblocken i mängdförteckningen var felaktigt. Det som skiljer massor Fall A från massor Fall B är om de kan återanvändas t.ex. som fyllnad eller inte. Uppgiften om antalet jordblock var fel.
I samband med att kommunen fick den första fakturan från Peab noterade kommunen även att Atkins hade gjort en grov felbedömning av hur många jordblock mindre än en kubikmeter som skulle finnas längs sträckan. Atkins hade angett i mängdförteckningen att det skulle finnas 30 jordblock av denna storlek. Den aktuella sträckan var på tre kilometer, varför det kunde antas att antalet jordblock skulle vara fler. Vid tiden fram till den 21 oktober 2016 uppgick antalet jordblock understigande en kubikmeter som Peab plockat upp redan till 110. När Peab avslutade arbetet uppgick det verkliga antalet mindre jordblock till sammanlagt 7 479.
Peabs ersättningskrav på kommunen uppgick till 22 063 050 kronor plus mervärdesskatt. Detta motsvarade ersättning för 7 479 jordblock med ett à-pris om 2 950 kronor. Under tiden som tvisten pågick vid tingsrätten tillfrågade kommunen Atkins vid flera tillfällen om man ville lämna synpunkter eller delta i de förlikningsdiskussioner som pågick men Atkins avböjde att delta.
Tvisten avslutades den 22 augusti 2019 genom att kommunen och Peab träffade en förlikning genom medling. Förlikningen innebar att kommunen skulle betala 17 500 000 kronor plus mervärdesskatt, till Peab.
Parterna skulle även stå sina egna rättegångskostnader, vilka för kommunen uppgick till 1 400 000 kronor plus mervärdesskatt. Kommunen orsakades därmed en skada om sammanlagt 18 900 000 kronor avseende förlikningskostnader och rättegångskostnader till följd av felen i mängdförteckningen.
Lunds tingsrätt konstaterade att frågan om Atkins genomfört uppdraget på ett sätt som inte är fackmässigt ska göras mot bakgrund av vad man kan ha rätt att i denna situation kräva av en normalt kunnig, erfaren och omsorgsfull konsult. När det handlar om mät- och ersättningsregler i anläggningsarbeten och mängdförteckningar som knyter an till dessa ligger det nära till hands att utgå från vad som hade gällt enligt MER 13. Varje avsteg från dessa behöver förstås inte innebära att konsulten brustit i fackmässighet; det beror på omständigheterna i varje enskilt fall och ytterst på vilka krav som kan ställas på konsulten.
Lunds tingsrätt ansåg att Atkins vid en samlad bedömning har brustit i fackmässighet när man genomförde uppdraget. Atkins hade alltså utfört uppdraget på ett sätt som ger kommunen rätt till skadestånd. Det rör sig om ett relevant åsidosättande.
Nästa fråga gällde ersättningen. Hade kommunen kunnat begränsa sin skada genom att inte träffa förlikningen? Hur tvisten mellan Peab och kommunen hade gått om det målet hade prövats i sak går naturligtvis, medgav rätten, inte att säga säkert. Så länge kommunens beslut att träffa förlikningen kan bedömas som adekvat så påverkar detta inte rätten till ersättning. Det krävs inte att kommunen i denna situation fullföljer en komplicerad och potentiellt mycket kostsam tvist för att ha rätt till ersättning.
Något annat hade, enligt tingsrätten, inte framkommit än att kommunen handlade ekonomiskt förnuftigt när man träffade förlikningen. På grund av en ansvarsbegränsning fick dock kommunen nöja sig med drygt fem miljoner kronor.
Också Hovrätten över Skåne och Blekinge kommer på de av tingsrätten i övrigt angivna skälen fram till att konsultfirman har brustit i fackmässighet när man genomförde uppdraget.
Sedan kommer hovrätten in på nödvändigheten av förlikningen. Enligt vittnen i målet är skälet till att jordblock mindre än en kubikmeter inte ger rätt till någon tilläggsersättning enligt MER 13 att hanteringen av dessa jordblock inte medför någon merkostnad för entreprenören. Jordblock av den storleken ryms nämligen i en grävskopa som normalt används vid schaktarbeten för va-ledning och kräver därmed inte någon särskild hantering. Detta i motsats till jordblock större än en kubikmeter som i regel inte ryms i en sådan grävskopa och som därför kräver särskild hantering. Mot denna bakgrund framstår avsteget som så anmärkningsvärt att det även vid en rimlighetsbedömning ligger närmast till hands att betrakta det som ett tillägg eller en ändring som ska tas in i kontraktet eller i en särskild handling.
Sammanfattningsvis anser hovrätten att övervägande skäl talar för Atkins uppfattning att avsteget utgjort en ändring av eller ett tillägg till reglerna i MER 13. Avsteget ska därför enligt MER 13 anges i kontraktet eller i en särskild handling.
Enligt kommentaren i MER är en ändring eller ett tillägg gällande under förutsättning att ändringen eller tillägget tas in på föreskrivet sätt. Skrivningen i kommentaren ger därmed tydligt stöd för Atkins uppfattning att ändringar eller tillägg som inte tas in i kontraktet eller i en särskild handling blir overksamma i rättsförhållandet mellan beställaren och entreprenören. Regeln i MER kan därför inte ses som endast en ordningsföreskrift, vilket kommunen hävdat.
Det anförda leder till slutsatsen att Atkins har visat att avsteget i mängdförteckningen inte gällde i rättsförhållandet mellan kommunen och Peab. Det blir därmed inte aktuellt att tillämpa entreprenadkontraktets rangordningsregel som gäller vid motstridiga uppgifter i kontraktshandlingarna. Om hovrätten hade kommit fram till motsatt slutsats, det vill säga att avsteget inte inneburit en ändring av eller ett tillägg till reglerna i MER 13 och att regleringen i mängdförteckningen därför varit verksam, hade det däremot funnits anledning att tillämpa rangordningsregeln. Vid en sådan bedömning hade ju reglerna i mängdförteckningen och MER 13 innehållit motstridiga uppgifter och alltså stått mot varandra.
Eftersom avsteget i mängdförteckningen är overksamt har det inte funnits någon rättslig skyldighet för kommunen att ersätta Peab för jordblocken mindre än en kubikmeter. Peab har alltså inte kunnat grunda några rättigheter på avsteget gentemot kommunen. Det kan mot denna bakgrund inte anses ha varit motiverat eller ekonomiskt förnuftigt att kommunen träffade förlikningen med Peab. Kommunen har därmed inte gjort sannolikt att skadan, som består av förlikningslikviden och rättegångskostnader, beror på en felaktighet i mängdförteckningen. Käromålet ska därför ogillas