Det handlar om en cigarr- och konfektyraffär i Göteborg som den 9 oktober 2013 trädde i frivillig likvidation. En man verksam som vd för ett bolag i Stockholm som sysslar med aktiebolagsfrågor utsågs till likvidator.

Likvidatorn som bland annat gett ut en bok om aktiebolagslagen uppges enligt Jure Bokhandels hemsida ha ”arbetat med likvidationer sedan tidigt 80-tal och varit likvidator i flera tusen företag, företrädesvis aktiebolag”.

När beslutet om att likvidationsbolaget skulle träda i likvidation vann laga kraft överförde den dåvarande konkursförvaltaren den 31 oktober 2013, i enlighet med efterutdelningsförslaget, 3 973 818 kronor till likvidationsbolaget.

Sju utbetalningar

Under perioden november 2013-december 2014 genomförde mannen i sin egenskap av likvidator sju utbetalningar till två aktieägare i Göteborgsbolaget på sammanlagt 3 850 000 kronor.

Vad gäller två av utbetalningarna på totalt 3,2 miljoner kronor finns ett skuldebrev och en revers utfärdade av konkursbolaget motsvarande beloppens storlek. Av dessa handlingar framgår bland annat att utbetalningarna utgjorde återbetalning av lån till de två aktieägarna.

Konkursboet hävdar att samtliga utbetalningar varit olovliga och skett i strid med aktiebolagslagen. Därför ska likvidatorn betala 3 850 000 kronor i skadestånd till boet.

I målet är ostridigt att likvidatorn genomfört utbetalningarna från likvidationsbolaget. Av den av konkursbolaget redovisade utredningen är vidare klarlagt att de två stora utbetalningarna inte representerade något verkligt skuldförhållande, varför bolaget drabbats av en skada motsvarande dessa utbetalningar.

Inte redovisats mer än två fordringar

Frågan som Stockholms tingsrätt ställer sig är då om konkursbolaget styrkt att likvidatorn uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakat konkursbolaget skada genom att utföra de aktuella utbetalningarna. I den frågan gör tingsrätten följande överväganden:

Av utredningen i målet framgår bland annat att det inte redovisats några fordringar såvitt avser de två stora utbetalningarna i konkursen år 2008–2009. Dessa fordringar har uppvisats först den 9 oktober 2013, det vill säga sedan konkursen för första gången återupptogs. Det påstådda skuldebrevet och reversen hänförliga till utbetalningarna är daterade i mars 2008.

Tingsrätten skriver: ”Det hade varit förhållandevis enkelt för [likvidatorn] att kontrollera handlingarnas riktighet mot bolagets bokföring det aktuella året, även om Skatteverket just då hade hand om den. En sådan undersökning hade, såvitt framkommit, tämligen omgående utvisat att skuldebrevet och reversen uppvisades för första gången den 9 oktober 2013 och att de inte motsvarande ett verkligt skuldförhållande. Tingsrätten anser att det legat inom ramen för [likvidatorns] uppdrag som likvidator att göra en sådan kontroll.

Det finns inte tillräckligt underlag för slutsatsen att likvidatorn skulle ha agerat med någon form av uppsåt. Tingsrätten finner dock att den redovisade utredningen är tillräcklig för att dra slutsatsen att han har varit oaktsam i sin egenskap av likvidator.

Skadeståndsskyldig

Genom att utföra utbetalningarna om totalt 3 200 000 kronor har likvidatorn orsakat konkursbolaget skada i motsvarande mån. Han är därför att ersätta skadan enligt 29 kap. 1 § första stycket och 25 kap. 30 § första stycket aktiebolagslagen.

Skadeståndsyrkandet i denna del ska bifallas.

Vad gäller övriga utbetalningar konstaterar tingsrätten att det av bokföringen framgår att dessa utbetalningar skett till en av aktieägarna privat. Dessa överföringar kan inte anses utgöra lån men frågan är om de är att anse som olovliga värdeöverföringar enligt reglerna i 17 kap. aktiebolagslagen.

Det är ostridigt att utbetalningarna medförde att likvidationsbolagets förmögenhet minskade. När det gäller frågan om utbetalningarna hade affärsmässig karaktär gör tingsrätten ingen annan bedömning än vad som anges i Skatteverkets beslut av den 26 september 2016, nämligen att det var fråga om medel som tillfördes aktieägaren privat och vad som i den utredningen framkommit med avsevärd styrka talade för att utbetalningarna inte hade något samband med den verksamhet som bolaget bedrev.

Tingsrätten finner det därför styrkt att de aktuella utbetalningarna utgjorde värdeöverföringar i den mening som avses i 17 kap. 1 § första stycket 4 aktiebolagslagen. När det gäller frågan om värdeöverföringarna har varit olovliga framhåller tingsrätten bland annat att likvidatorn genomförde de aktuella utbetalningarna utan någon föregående ansökan om kallelse på okända borgenärer. Detta förhållande talar enligt tingsrättens mening för att värdeöverföringarna inte var försvarliga enligt 17 kap. 3 § andra stycket aktiebolagslagen. Avsaknaden av ett sådant ansökningsförfarande måste ha medfört att det var svårt att överblicka bolagets skuldförhållanden innan utbetalningarna gjordes.

Genom att utföra utbetalningar om totalt 650 000 kronor har likvidatorn orsakat konkursbolaget skada i motsvarande mån. Han ska därför till konkursbolaget utge 650 000 kronor.

Likvidatorn ska alltså betala totalt 3 850 000 kronor till konkursboet i skadestånd.