Transportstyrelsen beslutade att en 47-årig kvinna inte var lämplig att framföra järnvägsfordon eftersom hon efter en hälsoundersökning hos en företagsläkare år 2009 inte blev godkänd på grund av vanföreställningar och avsaknad av sjukdomsinsikt. 

Hon hade tidigare haft psykisk sjukdom och ombads att komplettera handlingarna med bland annat journalkopior från psykiatrin från år 2008 och framåt, så att Transportstyrelsen kunde bedöma om den psykiska sjukdomen utgjorde ett hinder i fråga om hennes lämplighet som lokförare. Någon sådan komplettering skedde dock inte. 

Överklagade

Kvinnan överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Falun och invände att någon hälsoundersökning inte gjordes år 2009 utan att hon bara hade haft ett telefonsamtal med företagsläkaren. Rätten framhöll dock att hon, trots efterfrågningar om kompletterande medicinska underlag, inte inkommit med någon sådan utan i stället redovisat dokumentation från Försäkringskassan, en journalanteckning och delar av en dom från tidigare länsrätten.

Det ingivna medicinska underlaget gav inte någon tydlig bild av kvinnans psykiska mående från år 2008 och framåt och hon hade därför inte visat att hon uppfyllde de hälsokrav som uppställs i 2 kap. 2 § 4 lagen om behörighet för lokförare och 3 § Transportstyrelsens föreskrifter om hälsokrav m.m. för lokförare. 

Där framgår bland annat att en lokförare inte får lida av sjukdom eller tillstånd som kan påverka medvetandet eller medföra nedsatt uppmärksamhet och omdöme. Kraven omfattar även psykiska sjukdomar och tillstånd. 

Avgörandet överklagades till Kammarrätten i Sundsvall, som instämmer i underinstansernas bedömning att det medicinska underlaget inte är tillräckligt för att bedöma om hon uppfyller hälsokraven. Det saknar betydelse att företagsläkarens bedömning baserades på ett telefonsamtal med kvinnan och rätten avslår därför hennes överklagande.