Skatteverket beslutade att genom eftertaxering höja mediechefens inkomst av tjänst med 13 439 000 kronor avseende oredovisad aktieförmån, ta ut skattetillägg med 40 procent av den skatt som hänför sig till ändringen om nämnda belopp i inkomstslaget tjänst. Skattetillägget uppgick till 3 064 092 kronor.
Mannen var koncernchef för Stampenkoncernen under åren 1996-2012. Ett av mediechefen helägt förvaltningsbolag förvärvade aktier i Stampen Media genom en överenskommelsen den 24 augusti 2012 till ett pris om 89 000 kronor för 89 aktier, det vill säga 1 000 kronor per aktie. Vid aktieöverlåtelsen den 7 januari 2013 betalade Stampen drygt 15,5 miljoner kronor för 89 aktier (15 048 000 kr för samtliga 99 aktier), det vill säga 152 000 kronor per aktie.
Sammanfattningsvis ansåg Skatteverket att överenskommelsen som upprättades den 24 augusti 2012 utgör ett avtal om köp av aktier på förmånliga villkor, till förmånligt pris, då priset för 89 aktier i Stampen Media endast uppgick till 89 000 kronor medan marknadsvärdet för dessa aktier uppgick till 13 528 000 kronor.
Det är enligt Skatteverkets mening tydligt att anledningen till det förmånliga priset var chefens anställning i Stampen då det var hans personliga bonus- och incitamentsavtal som gav hans helägda bolag rätt att erhålla den köpoption som ger rätt till att köpa 89 aktier för 1 000 kronor stycket. Köpoptionen utnyttjades inte inom den föreskrivna lösentiden utan istället träffade Stampen och mannens bolag en överenskommelse den 24 augusti 2012 om att aktier ska överlåtas med hänvisning till de villkor som framgår av köpoptionsavtalet mellan parterna.
Skatteverket anser att koncernchefen genom sitt helägda bolags förvärv av aktierna i Stampen Media till ett pris som understiger marknadsvärdet vid förvärvstidpunkten har åtnjutit en indirekt förmån från sin arbetsgivare.
Koncernchefen överklagade till Förvaltningsrätten i Göteborg och yrkade att Skatteverkets beslut att höja han inkomst av tjänst och att ta ut skattetillägg undanröjs. Han påpekade att formkraven i optionsavtalet bara gäller mellan parterna och att vissa av formkraven inte varit uppfyllda ska inte påverka beskattningen. Att aktierna överläts till det pris som framgår av optionsavtalet visar att försäljningen har skett i enlighet med optionen. Stampen har inte haft något annat skäl att sälja till ett pris som var så långt under marknadsvärdet än att bolaget var bundet av optionsavtalet.
Förvaltningsrätten i Göteborg konstaterade trots att det finns inskränkningar i förfoganderätten, bland annat om att optionerna i första hand ska säljas till Stampen Media, var det fråga om köpoptioner.
Det är, menade domstolen vidare, mycket sannolikt att optionsavtalet mellan mannens bolag och Stampen ingicks med anledning av koncernchefens anställning i Stampen och att ett sådant avtal inte hade träffats med någon annan. Optionsavtalet var därför ett utflöde av hans anställning i Stampen och han ska därmed beskattas för eventuella förmåner som han har fått genom sitt bolag.
Slutligen hade köpet inte gjorts i enlighet med villkoren i optionsavtalet.
Därför avslog Förvaltningsrätten såväl överklagandet som ansökan om ersättning för kostnader.
Enligt Kammarrätten i Göteborg är huvudfrågan om mannens bolags förvärv av aktier i Stampen Media har gjorts genom utnyttjande av optionsavtalet mellan bolaget och Stampen.
Den frågan är avgörande för bedömningen av om koncernchefen fått en förmån genom förvärvet och om det finns grund för att höja hans inkomst av tjänst genom eftertaxering och att ta ut skattetillägg.
Eftersom varken skriftlig anmälan, betalning eller överlåtelse av aktier har skett i enlighet med villkoren i optionsavtalet kan mannens bolags förvärv av aktierna i Stampen Media inte anses ha gjorts genom utnyttjande av optionsrätterna enligt det avtalet. Att parterna i optionsavtalet uppges ha en annan gemensam uppfattning saknar betydelse vid den bedömning kammarrätten har att göra.
Skäl för att frångå förvaltningsrättens bedömning att chefen fått en förmån genom bolagets förvärv av aktierna finns därför inte. Det har vidare inte kommit fram något skäl att bestämma värdet av förmånen till annat belopp än vad som beslutats.
Kammarrätten avslår överklagandet och yrkandet om ersättning för kostnader i kammarrätten.