En 65-årig man har arbetat som musiklärare de senaste 35 åren. Mannen ansökte om livränta för hörselnedsättning i form av tinnitus från september 2019. Försäkringskassan avslog hans ansökan. Som motivering angav myndigheten att övervägande skäl inte kan anses tala för ett samband mellan hörselnedsättningen och hans arbete som musiklärare.

Musikläraren överklagade Försäkringskassans beslut och anförde att han utsatts för buller i genomsnitt fem timmar om dagen i över 30 år. Redan efter tio år i yrket lät han undersöka sin hörsel och det kunde då konstateras att den blivit onormalt sämre i vissa avseenden.

Två läkare med likvärdig specialistkompetens uttalade sig i målet. Den ena ansåg att det var uppenbart att det finns ett samband mellan hörselnedsättningen och musiklärarens arbete. Den andra specialisten, Försäkringskassan försäkringsmedicinska rådgivare, bedömde att det rörde sig om åldersorsakad hörselnedsättning utan samband med arbetet.

Förvaltningsrätten i Karlstad konstaterade att livränta lämnas om en försäkrad genom arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst nedsatt till viss del. En arbetsskada anses ha uppkommit om övervägande skäl talar för att den orsakats av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet.

Av förarbetena framgår att om det både finns skäl som talar för och emot att en skada har samband med arbetet, måste det framstå som mer sannolikt att skadan orsakats genom arbetet.

Domstolen ansåg att det var mer sannolikt att skadan hade ett samband med arbetet än att den inte hade det. Rätten beaktade vad den ena specialistläkaren uttalat om att det finns ett klart samband mellan hörselnedsättningen och mannens arbete. Även den omständigheten att mannen inte hade skadan när han började arbeta som musiklärare ansågs tala för att hörseln försämrats under arbetet. Han hade därmed rätt till livränta.

Rådmannen var skiljaktig och ansåg att utredningen inte ger stöd för att det är mer sannolikt att hörselskadan har orsakats av exponering i arbetet. Någon livränta skulle därför inte utgå.

Försäkringskassan överklagade till Kammarrätten i Göteborg, som upphäver förvaltningsrättens dom och fastställer myndighetens beslut.

Kammarrätten framhåller att det finns skäl som både talar för och emot att hörselbesvären uppstått till följd av arbetet som musiklärare. Det noteras vidare att de två läkarna har likvärdig specialistkompetens och att de är av olika uppfattning om sambandet. Mot bakgrund av detta anser kammarrätten att övervägande skäl inte kan anses tala för att hörselnedsättningen har ett samband med arbetet som musiklärare.

Han har därför inte rätt till livränta.