Den 79-åriga kvinna som tvistar med testamentstagarna, den avlidnes brorsbarn, växte upp med fosterföräldrar i tron att hon var deras biologiska dotter. Genom en faderskapsdom från 1944 är det utrett att 79-åringen är halvsyster till den avlidne mannen.
Mannen upprättade testamente till förmån för den avlidnes två brorsdöttrar. Hans halvsyster vill nu få testamentet från den 25 april 2009 ogiltigförklarat enligt 13 kap. 3 § andra stycket andra ledet ärvdabalken då testators yttersta vilja vilar på oriktiga förutsättningar.
I samband med ett tidigare testamente som mannen upprättade år 2007 har han, argumenterar systern, endast hänvisat till ”[den avlidne mannens] arvsberättigade släktingar”, vilket talar för att han inte haft någon avsikt att exkludera någon legal arvinge. I det andra testamentet, den 5 februari 2009, är det bara kvar en legatarie från det första testamentet. Mannen ändrade legaten "på grund av att han var ombytlig i humöret". Resterande kvarlåtenskap skulle enligt testamentet tillfalla hans brorsbarn, svarandena i målet. Vid tidpunkten för upprättandet av testamentet var brorsbarnen de enda kända legala arvingarna efter testatorn. Om han känt till sin halvsyster är det troligt att han önskat kompensera henne för uteblivet farsarv.
För det fall att tingsrätten inte anser att det finns grund för ogiltigförklaring av testamentet som sådant yrkar halvsystern i andra hand att testamentet med stöd av 11 kap. 1 § ÄB ska omtolkas med innebörd att det var mannens yttersta vilja att hans kvarlåtenskap ska tillfalla samtliga hans legala arvingar och att arv således ska tillfalla syskonbarnen samt mannens halvsyster.
Enligt halvsystern var mannen en släktkär person. Han nämnde aldrig att han hade en halvsyster, vilket starkt talar för att han inte kände till det. Hans närmaste vänner uppger att han skulle ha blivit glad om han fått kännedom om en syster och hade inkluderat systern i rätten att ärva honom. Det är också rimligt att tro att mannen, om han vetat om systern, hade velat att systern skulle få del av arvet efter honom såsom kompensation för uteblivet farsarv.
Att mannen skulle agerat annorlunda om han vetat om halvsysterns existens är, menar å andra sidan brorsbarnen, bara spekulationer. Det centrala i målet är det tvistiga testamentet, vilket tillkommit under rätt former. Testamentet återspeglar vad mannen önskat. Testators vilja ska respekteras.
Enligt Värmlands tingsrätt är det avgörande vid bedömningen av både förstahandsyrkandet om ogiltigförklaring av det sista testamentet och andrahandsyrkandet om omtolkning av det sista testamentet är vad som får antas ha varit testatorns vilja avseende sin kvarlåtenskap. Bedömningen blir med nödvändighet hypotetisk, eftersom han inte kände till att han hade ytterligare ett syskon. Frågan är hur han hade velat göra med halvsysterns rätt till arv, om han hade känt till henne.
Det förhållandet att mannen i sina olika testamenten inte har velat utesluta någon legal arvtagare talar i viss utsträckning för att detsamma skulle ha gällt halvsystern, om han hade känt till henne. Denna slutsats är dock, menar domstolen, inte särskilt stark, eftersom det handlar om en person som testatorn inte kände och det är svårt att bedöma hur han arvsmässigt hade förhållit sig till henne.
I en artikel i SvJT 1959 s. 65 har Axel Adlercreutz behandlat frågan om felaktiga förutsättningar vid testamente. Han har konstruerat en situation som har likheter med den i målet aktuella (se s. 77), nämligen bristande kunskap om att det finns en laglottsberättigad arvinge. Hans slutsats är att arvsrätten inte har en så stark ställning gentemot testamentesfång att uppdykandet av en helt okänd arvinge, ens om han är en bröstarvinge, skulle typiskt sett medföra testamentets ogiltighet.
Tingsrätten finner att det inte finns någon utredning av vikt som ger vägledning i frågan om hur testatorn skulle ha velat göra med halvsysterns rätt till arv. Rätten skriver att ”Rena spekulationer kan inte medföra att testamentet ska ogiltigförklaras eller tolkas på annat sätt än enligt sin ordalydelse”. Halvsystern har därmed inte visat att hennes halvbroders yttersta vilja var att förordna om sin kvarlåtenskap på annat sätt än han uttryckligen gjort i testamentet. Hennes talan ska avslås.