Den 32-årige mannen åtalades för mord på en granne. Luleå tingsrätt ansåg det utrett att det var 32-åringen som sköt grannen med ett skott. Skottet avlossades när grannen var på väg uppför trappan till sin lägenhet, som ligger ovanpå den lägenhet som 32-åringen och hans familj bor i. Utredningen har visat att 32-åringen sköt grannen på ett avstånd om en till två meter. Grannen sköts med ett hagelgevär, som 32-åringen hade vapenlicens för. Hagelgeväret var laddat med ammunition av kaliber US3 och 32-åringen laddade själv vapnet kort tid innan skottet.

Den avgörande frågan för domstolarna var om 32-åringen hade uppsåt. Den tilltalade mannen har hävdat att det var mörkt och att han därför misstog sig på vilken typ av ammunition som han fick med sig. Utredningen har emellertid visat att lådan med skarp ammunition skiljer sig i storlek från lådorna med övningsammunition. Enligt tingsrätten kan det inte ha varit helt mörkt i rummet där vapenskåpet fanns. På en övervakningsfilm ses 32-åringen innan skottet förbereda sig genom att klä på sig, sätta en kniv och försvarssprej i fickan samt stänga ytterdörren. Av det som syns på filmen framstår det för tingsrätten som att 32-åringen hade kontroll över sitt agerande.

Mannen hävdade vidare att hans avsikt var att träffa grannen i armen. Även om detta var avsikten ansåg tingsrätten att 32-åringens agerande visat att han haft insikt om att grannen skulle kunna dö av hans skott. Han har således haft uppsåt till grannens död. Åtalet var därmed styrkt.

Av utredningen om 32-åringens psykiska tillstånd har framgått att han har begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning och att han fortfarande lider av en sådan. Tingsrätten bestämde därför påföljden till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Enligt Hovrätten för Övre Norrland måste 32-åringen, i det ögonblick som han sköt, ha insett att det fanns en stor risk för att skottet skulle träffa någon annanstans än i armen på grannens överkropp. Vad som främst talar för denna slutsats är att han inte höll geväret i en korrekt skjutställning, att grannen var i rörelse uppför trappan och att han sköt grannen från sidan.

Vad gäller om 32-åringen också förstod att grannen skulle kunna dö av skottet så har han påstått att han trodde att geväret var laddat med övningsammunition. Han har uppgett att det inte var upplyst i rummet där ammunitionen fanns, att han tog hagelpatronerna från golvet där han trodde att det endast fanns övningsammunition och att han inte noterade att han laddade geväret med jaktammunition. Hovrätten anser att 32-åringens uppgifter inte kan lämnas utan avseende. Hans uppgifter ska därför godtas och läggas till grund för den fortsatta bedömningen.

Om övningsammunitionen avfyras på nära håll framgår det emellertid av utredningen att energin motsvarar den kraft som krävs för att skjuta en älg. Även om 32-åringen inte har haft full insikt om detta förhållande har han haft tillräckliga kunskaper för att förstå att övningsammunition på kort avstånd kan ha en dödlig effekt på en människa.

Den omständigheten att 32-åringen sköt trots insikten om den stora risken för en felträff med dödlig utgång är att bedöma som så hänsynslöst att hans agerande ger uttryck för att han, i det ögonblick han sköt, var likgiltig inför att 32-åringen skulle dö. 32-åringen har därmed haft ett likgiltighetsuppsåt till sin grannes död.

Hovrätten anser därmed, i likhet med tingsrätten, att det är styrkt att 32-åringen har gjort sig skyldig till mord. Hovrätten ansluter sig även till vilken påföljd som ska väljas. Tingsrättens dom ska alltså fastställas i överklagad del.