En man hade under en depressiv period blivit tvångsinlagd med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Under den tiden fick hans före detta flickvän fullmakt att bland annat betala hans räkningar och mannen överlät även sin bil, en BMW Z4, till henne.
När mannen skrivits ut ångrade han sig dock och ville ha tillbaka ett värde motsvarande bilen och även ersättning för de transaktioner kvinnan gjort med stöd av fullmakten. Enligt honom hade hon dessutom tagit hans vapen och han ville även ha ersättning för dem. Därför yrkade mannen i Västmanlands tingsrätt att kvinnan skulle betala närmare 270 000 kronor till honom.
Kvinnan invände att mannen varit fullt medveten om sina handlingar och att hon tolkade gåvan av bilen som ett tack för att hon hjälpt honom under flera år och under hans sjukdomstid, trots att de gjort slut på grund av hans missbruksproblematik. Hon hade inte sålt hans vapen, utan låtit sina bröder ta hand om vissa av dem på grund av att mannen inte kunde bestämma sig vad han ville göra med dem när polisen hörde av sig och frågade.
Exflickvännen yrkade i sin tur att mannen skulle betala drygt 75 000 kronor för de utgifter hon haft på grund av honom, bland annat lån för att betala hans räkningar och för magasinering av hans saker.
Tingsrätten ansåg inte att mannens argumentation om att gåvan av bilen inte var giltig på grund av att han var psykotisk vid överlåtelsen höll. Det framgick nämligen av läkarintyg att mannen var inne i en svår depressiv period med psykiska störningar orsakade av alkoholmissbruk, men att han inte hade några psykotiska symtom.
Enbart den omständigheten att han vårdades med stöd av LPT vid gåvotillfället innebar inte att mannen saknat förmåga att medvetet genom gåva överlåta egendom, konstaterade domstolen. Gåvan ansågs inte heller oskälig och det skulle inte strida mot tro och heder att göra den gällande med tanke på att parterna haft en långvarig relation och kvinnan hjälpt mannen under hans sjukdomstid.
Även fullmakten stod sig trots mannens påståenden om att han inte minns i vilket sammanhang och syfte den upprättats. Ingenting motbevisade exflickvännens uppgifter om att fullmakten gavs med mannens fulla insikt om vad han gjorde och hon hade inte haft någon egendom att redovisa och som skulle kunna ge honom rätt till ersättning.
Tvärtom hade kvinnan upplyst mannen om att han är välkommen att hämta sina vapen och hon hade även bett honom att hämta sina saker från huset. Dessa uppgifter var inte motbevisade och mannens talan ogillades därför i sin helhet.
Kvinnans genstämningsvis framställda talan ogillades också, eftersom hon inte lagt fram tillräcklig bevisning i form av exempelvis fakturor som visar vad de betalningar hon gjort faktiskt har avsett. Hon hade dock rätt att få sina rättegångskostnader ersatta av mannen eftersom hennes talan bara utgjort en mindre del av målet.
Svea hovrätt ändrar nu tingsrättens dom och ålägger exflickvännen att betala 135 000 kronor till mannen.
Det är inte bara situationer då en rättshandlande person har haft en nedsatt förmåga att förstå innebörden av sitt handlande som faller in under uttrycket psykisk störning. Personer som har ett ”grumlat omdöme” eller som har befunnit sig i en utsatt situation kan förtjäna rättsordningens skydd mot att bli bunden av sin rättshandling. Om det handlar om en psykisk störning förutsätter lagen om verkan av avtal dessutom att det har funnits ett orsakssamband mellan störningen och rättshandlingen, så att störningen åtminstone medverkat till rättshandlingen.
En central fråga är då om rättshandlingen till art och beskaffenhet närmar sig det normala, eller om den till sitt innehålla snarare framstår som avvikande.
Bilgåvan har utgjort ”en ensidig och benefik rättshandling avseende ett förhållandevis högt värde”. Dispositionen har samtidigt vidtagits bara en dryg vecka efter att mannen blivit tvångsomhändertagen. Detta talar med viss styrka för ett orsakssamband, konstaterar hovrätten.
Mannen har sagt att kvinnan fått bilen som en ”för förlorade år” – något som enligt hovrätten förstärker bilden av ”en person som har befunnit sig i en utsatt situation och
som på ett uppgivet sätt har skänkt bort sin egendom”. Att mannen senare kommit på andra tankar och då närmast skämtsamt hänvisat till ”tillfällig sinnesförvirring” påverkar inte bedömningen att rättshandlingen har påverkats av mannens psykiska störning.
Rättshandlingen är därför ogiltig i enlighet med lagen om verkan av avtal – och det finns ingen anledning att inte tillämpa lagen även på ensidiga rättshandlingar.
Generalfullmakten har däremot kommit till efter övervägande för att tillgodose ett praktiskt behov av hjälp som mannen haft. Innehållet har enligt hovrätten varit ”fullt normalt” och dessutom varit till mannens fördel. Det saknas därför skäl att ogiltigförklara rättshandlingen vare sig med stöd av lagen om verkan av avtal eller enligt 33 § avtalslagen.
Gåvan av bilen ska alltså gå åter. Bilen har docredan sålts och mannen har i stället yrkat på ersättning för fordonets värde. Mannen har ansett att bilen har varit värd drygt 200 000 kronor, men hovrätten anser inte att utredningen bevisar detta. I stället utgår domstolen från det värde som kvinnan medgivit, 135 000 kronor.
Hovrätten ålägger nu kvinnan att utge detta belopp till mannen samt befriar honom även från att ersätta kvinnans rättegångskostnader i tingsrätten.