Skatteverket beslutade vid omprövning den 27 december 2019 att inte medge Litorina V AB momsgrupp avdrag för ingående mervärdesskatt med 3 442 287 kronor avseende redovisningsperioden oktober-december 2017.
Momsgruppen yrkade att Skatteverkets omprövningsbeslut skulle upphävas och att momsgruppen skulle medges avdrag för ingående mervärdesskatt i enlighet med ingiven deklaration.
Bolaget menade att Skatteverkets omprövningsbeslut hade fattats utan att momsgruppen har fått tillräcklig möjlighet att yttra sig i ärendet. Momsgruppen hade inte fått skäligt rådrum att yttra sig över Skatteverkets övervägande om beslut. Svarstiden för övervägandet var endast fyra arbetsdagar. Skatteverket har haft kännedom om att momsgruppen inte fått del av övervägandet och har därmed haft möjlighet att ge den svarsfrist om 14 dagar som verket ursprungligen avsåg att lämna. Skatteverket har inte påstått att ärendet skulle vara brådskande eller att det annars skulle finnas
skäl för förkortad svarsfrist. Skatteverket har dessutom haft en skyldighet att kommunicera med grupphuvudmannen som företräder momsgruppen och som hade en korrekt adress anmäld hos verket vid tiden för övervägandet. Vidare har Skatteverket inte heller utrett ärendet i den omfattning som dess beskaffenhet kräver.
Förvaltningsrätten i Stockholm började med att återge 40 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, enligt vilken ett ärende inte får avgöras till nackdel för den som ärendet gäller utan att denne har fått tillfälle att yttra sig i ärendet. Om det är uppenbart obehövligt, behöver den
som ärendet gäller inte få tillfälle att yttra sig.
Av praxis följer att om Skatteverket har brustit i sin kommunikationsskyldighet så har beslutet inte tillkommit i laga ordning och ska undanröjas (se RÅ 1995 ref. 27 och där anförda rättsfall samt RÅ 2008 ref. 37).
Det är således inte möjligt att läka en sådan brist under en efterföljande domstolsprocess. Detta är en följd av de högt ställda kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet vid handläggningen av skatteärenden. I skatteärenden ställs högre krav på att en part ska få yttra sig än vad som är fallet inom andra ärendeslag. Den skattskyldige ska inte bara underrättas om och få yttra sig över de uppgifter som tillförts ärendet av någon annan utan ska innan ärendet avgörs också få yttra sig över Skatteverkets argumentation, det vill säga över de skäl som myndigheten överväger att grunda sitt beslut på (se HFD 2019 ref. 51 och prop. 2010/11:165 s. 866).
Den sista dagen för momsgruppen att yttra sig över Skatteverkets övervägande som skickades den 17 december 2019 var samma dag som i det först utsända övervägandet, nämligen den 23 december 2019. Momsgruppen hade således mindre än en vecka på sig att komma in med sina synpunkter på övervägandet och eventuell ytterligare utredning till stöd för den ifrågasatta avdragsrätten.
Skatteverket har inte pekat på någon omständighet som motiverar den korta yttrandefristen. Enligt förvaltningsrättens mening har den givna svarstiden varit alltför kort för att momsgruppen ska anses ha haft rimliga och tillräckliga möjligheter att tillvarata sin rätt i ärendet.
Momsgruppen hade därmed inte getts tillfälle att yttra sig inför Skatteverkets beslut på det sätt som krävs enligt 40 kap. 2 § SFL.
Skatteverket hade således inte uppfyllt sin kommunikationsskyldighet. Det överklagade omprövningsbeslutet har därmed inte tillkommit i laga ordning och skulle därför undanröjas. Eftersom tvåårsfristen enligt 66 kap. 21 § SFL hade gått ut saknades det skäl att återförvisa ärendet till Skatteverket för förnyad handläggning.
Kammarrätten konstaterar att momsgruppen fick del av övervägandet samma dag som det skickades ut och att momsgruppen då hade sex dagar på sig att svara. En sådan svarstid måste, enligt kammarrätten, anses förhållandevis kort. Skälet till den korta svarstiden har dock huvudsakligen sin grund i momsgruppens underlåtenhet att meddela
Skatteverket sina ändrade adressuppgifter. Hade momsgruppen gjort en adressändring i rätt tid och på ett korrekt sätt hade svarstiden blivit längre.
Till detta kan läggas att Skatteverkets övervägande inte var särskilt omfattande (tolv sidor) och att momsgruppen de facto skickade in ett svar inom den utsatta tiden – om än med upplysning om att den inte haft tid att få till ett regelrätt yttrande, men utan någon uttrycklig begäran om förlängd svarstid.
Mot denna bakgrund anser kammarrätten att svarstiden inte varit så kort att momsgruppen har fråntagits sin rätt att yttra sig över verkets övervägande om beslut. Det innebär att Skatteverkets omprövningsbeslut tillkommit i laga ordning. Att Skatteverkets utredning pågått under en lång tid och att verket eventuellt skulle ha kunnat snabba på handläggningen förändrar inte den bedömningen. Förvaltningsrättens dom ska därför upphävas i denna del och målet visas åter till förvaltningsrätten för prövning i sak av frågan om bolaget har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt redovisningsperioden oktober-december 2017.